Ganska långt från Kalmarsund, men jag kan bara inte låta bli att lyfta fram det här. Tidigare i år gjorde en hobby-metalldetekterare sitt livs fynd i From, Somerset, England. Han hittade först drygt 20 mynt men när han träffade på en urna med mynt var det dags att kalla på expertis. Arkeologer kunde gräva fram urnan som innehöll 52503 (!) romerska mynt från andra delen av 200-talet e Kr. Det är ett av de största skattfynd som någonsin gjorts i England. Delar av skatten finns nu att beskåda på British Museum. Det finn också en blogg som behandlar fyndet här. I bloggen finns också en länk till ett antal bilder utlagda på Flickr.
Jag kan inte riktigt sluta tänka på det, med min förkärlek för romerska mynt och deras historia. Tänka att få lägga upp alla de mynten hemma på bordet och låsa in sig med dem i några månader. Kan man komma närmare himlen?
4 comments:
Hej!
Hur kan du hylla ett skattfynd i England och i tidigare inlägget vilja sätta fast "plundrarna" på ölands alvar?
Har de båda skattjägarna inte använt samma metod?
/greg
Jag hadde hyllat ett skattfynd på Öland också (vilket jag för övrigt också gjorde förra året), förutsatt att allt gått rätt till.
Skillnaden ligger inte i själva handlingen utan i intentionen. Plundrarna på Öland har aldrig haft en tanke på att anmäla sina fynd, få dem registrerade och undersökta av sakkunniga osv. Grejerna kommer ingen till godo utan försvinner på den svarta marknaden. Och så är användande av metalldetektor utan tillstånd olagligt, för att inta tala om att ge sig på att gräva i en fornlämning.
Skattletaren i England har ju uppenbarligen överlämnat fyndet och undersökningen av detta till professionella arkeologer och anmält det till myndigheterna. Enligt engelsk lagstiftning har han heller inte begått något brott. Man kan för all del ha synpunkter på den engelska lagstiftningen, som jag uppfattar som liberal i överkant när det gäller metalldetktoranvändande och skyldigheter i samband med fynd. Men det är en annan diskussion.
Hoppas svaret något klargör vad jag menar. Det handlar alltså inte om vilken metod man använder utan om hur och varför. Håller du inte med mig så är du välkommen med fler synpunkter.
Det är sant det du säger, men det du skriver är endast saklig fakta inom lagens ramar.
Jag tycker det ät synd att Sverige inte satsar på sin historia som är en väldigt rik sådan om den bara skulle få chansen. Inte rik som i guld och juveler utan rik på just sin historia.
Det är få svenskar som vet något faktakorrekt om vår historia innan Vasa-tiden. Allt de vet är att det fanns en massa vikingar som härjade och levde loppan med hornbeklädda hjälmar. All propaganda-historia från 1800-talet lever i högsta grad kvar eftersom den blev utlärd till de flesta som är födda innan 60-talet. Hur som helst börjar trenden vända med hjälp av mer korrekta läromedel samt diverse artiklar och populärhistoriska program.
Det jag då menar med att det inte satsas på vår historia, är bland annat att en sundare inställning till metalldetektorer skulle berika vår histora. Skulle det vara lagligt med metalldetektorer (inom strikta användarramar) skulle fler fynd rapporteras in. Den vanliga motkommentaren är givetvtvis att vi inte skulle kunna ta hand om alla de fynd som skulle komma att rapporteras in. Vilket är helt korrekt. Sverige och de som bestämmer vill inte att det ska komma fram så mycket fynd därför att kostnaden inom området skulle bli för stor. De vill med andra ord inte finna så många och med all säkerhet väldigt viktiga fynd (i allt för rask takt).
Detta kan väl anses rimligt om det inte vore för att det pågår en nedbrytningsprocess i marken. Speciellt på åkrar där lösfynd rörsom och förstörs av dagens maskiner.
Jag som du vill givetvis inte se folk ska gå och gräva i redan registrerade forlämningar. Men med hjälp av de intresserade som vill gå och speka i marken kan vi rädda föremål som annas skulle gå förlorade. Du anser att England och förmodligen Danmark har en allt för liberal syn angående metalldetektorer, jag anser att sverige har en alldeles för strikt hållning till det.
Skulle hobbydetektorister och arkeologer kunna ha en öppen relation skulle mycket vara vunnet. I Danmark gör de tillsammans viktiga fynd som berikar deras historia i en allt högre grad än det görs i sverige. Att låta den vanliga svensson ta del av vår historia är inte fel. Jag vet att det görs många viktiga framsteg så som det är just nu.. men akademiker skriver endast för akademiker.
/greg
I princip håller jag med om mycket av det du skriver om metalldetektoranvändande. Svenska myndigheters starka motvilja mot allt vad metalldetktor och projekt på "amatörnivå" är ibland ganska överdriven och hindrar att ny kunskap produceras. Det är synd. Mycket material far illa i åkermarkerna men få om någon är beredda att ens diskutera frågan.
Jag gillar själv den danska modellen med ett väl fungerande samarbete mellan fackfolk och hobbydetekterare. Ett bra förslag till hur man skulle kunna liberalisera den svenska hållningen kom härom året från Martin Rundkvist i denna artikel: http://fornvannen.se/pdf/2000talet/2008_118.pdf
En uppluckring av reglerna är dock något som jag tror är väldigt långt borta. Tyvärr.
Post a Comment