Utomhusföreläsning, Stuvenäs, Värnanäs, Halltorp

Ja, det har varit i stort sett dött på bloggen en längre tid. Så nu blir det intressant att se om det finns några läsare kvar...

Våren är här! Ett säkert vårtecken är min årliga utomhusföreläsning för Söderåkra Hembygdsgille som varit igång sedan 2004. I år kommer jag att vara riktigt vågad och äverträda sockengränsen några kilometer och ge mig in i Halltorp socken. Jag delar också pratandet denna gång med min vän, den kunnige lokalhistorikern Lars Larsson från Södermöre Hembygdsförening.

Lite nyttig information först: föreläsningen äger rum lördagen den 27 april. Samling på parkeringen vid Stuvenäs gästgiveri (skyltat från E22) klockan 10:00. Tag med egen fikakorg. Räkna med ca tre timmar i tidsåtgång.

Vad får du då på dessa tre timmar? Jo, först blir det bronsålder. Vi kommer att besöka några mycket intressanta lämningar kring Stuvenäs, bland annat ett storröse och ett par så kallade "kulthus", en ovanlig fornlämningstyp som hör till de mest särpräglade bronsåldersmiljöerna. Inte bara lokalt utan (vågar jag påstå) på ett riksplan! I området finns också gravfält från järnåldern.

Sedan fortsätter vi till Värnaby. Idag finns här några lantligt vackra kullar och åkrar inte långt från Värnanäs herrgård. Men en gång fanns en hel by på platsen. En by som kan ha haft tusenåriga anor. Värnaby som var uppdelat på Norra och Södra Värnaby var den största byn i Halltorp socken. Genom århudraden har i synnerhet Södra Värnaby (som vi ska uppehålla oss kring) fört en seg kamp mot kungar och herremän. Flera gånger har den lagts öde, dess invånare avhysts. Men den har om och om igen rest sig och växt upp på nytt. Men de sista stora jordbruksreformerna på 1800- och 1900-talen under Värnanäs herrgård gjorde slutligen byns saga all.

Vi avslutar dagen övningar vid Halltorps kyrka. En av de märkligaste kyrkorna i Kalmarsundsområdet, vilket inte säger så lite. En gång försedd med fyra våningar och två torn. Idag finns förutom själva kyrkorummet också en välbevarad markvåning (källarvåning) som är ett av de äldsta rum i regionen som man fortfarande kan gå in i. Och det ska vi såklart göra! Den särpräglade kyrkan, dess fantastiska historia och den spännande och omvälvande del av medeltiden då den uppfördes får avrunda dagen.

Alla är hjärtligt välkomna!

(Bilden: ett rekonstruktionsförslag på hur kyrkan i Halltorp kan ha sett ut, efter Iwar Andersson)

AHIMKARs nyårskrönika 2012

Så har ännu ett år passerat och det har blivit dags att summera, som traditionen bjuder. Årets nyårskrönika blir en kort en eftersom mitt arkeolog-liv har gått lite på sparlåga.

En kylslagen lördagsförmiddag i april höll jag i vart fall min traditionella vårföreläsning i regia av Söderåkra Hembygdsgille. Jag berättade då om Söderåkras historia och vi besökte gravfältet vid Böke strax norr om samhället. Ett 20-tal personer var där och lyssnade. Jag hade samma helg också tillfällle att bese en störe gårdssamling av stenåldersföremål från Bergkvara-trakten.

Ett par åkrar i Torsås kommun som jag besökte under året uppvisade boplatsindikationer i form av slagen flinta och något enklare småredskap. Jag har också hunnit med att sammanställa ett antal fynd som tidigare gjorts i Öningaryd (också i Torsås kommun).

Utöver detta har jag den mesta tiden gått åt till släktforskning. 2012 blev året då jag slutligen lyckades knyta kontakt med ett antal av ättlingarna till de emigranter som finns i släkten och det har varit ett rikt och mycket givande och trevligt utbyte. Även inom Sverige har jag knutit nya kontakter med släktingar på olika led, allt sammans mycket givande. De relativt stora mängder äldre fotografier som framför allt min mormor lämnade efter sig har också tagit upp en hel del tid. Arbetet med att gå igenom och försöka identifiera så många personer som möjligt på dessa bilder är en stor uppgift. Allt detta ledde också till att Ahimkar fick en systerblogg på ämnet släktforskning och gamla fotografier. Foton och folk heter den.

Vad det nya året har att bjuda på är i skrivande studn oklart. Förhoppningsvis ska det kunna bli en något fylligare krönika över 2013.

Tingby än en gång

En av de allra första riktiga arkeologiska utgrävningar jag kom i kontakt med var den i Tingby utanför Kalmar. Det var i slutet av 80-talet och jag var en osnuten mellanstadieelev. Jag minns i alla fall att det ordnades någon slags arkeolgidag då, där man bl a fick prova på att slå flinta. Annars blev Tingby känt för spåren av ett stenåldershus, det då äldsta man dittills påträffat. En sensation på sin tid. Men också en omtvistad sådan. En rekonstruktion av huset byggdes senare upp i närheten av fyndplatsen.

Nu är det dags att återvända till Tingby. Den här gången är det Linnéuniversitet i samarbete med Kalmar läns museum som förlägger en fyra veckors fältkurs i Tingby för att med nya frågor, metoder och insikter förhoppningsvis kunna fördjupa kunskapen om platsen. Det ska bli mycket intressant att följa arbetet och se vad som kommer fram. Mer om detta kan man läsa på Länsmuseets egen blogg där det även finns datum för öppna visningar av grävningarna för den som är intresserad. Jag hoppas man kommer ha den goda smaken att hålla oss uppdaterade om hur arbetet fortskrider.

Avgjort!

Ja då var tiden uta för den lilla tävlingen "vinn en timme släktforskning". Hela fyra personer har visat intresse. Goda vinstchanser i alla fall. Jag har lottat en vinnare och det blev kommentar nummer tre som vann. Med andra ord: grattis till Ludde, vars anor jag nu (med viss bävan efter vad som stod i kommentaren) är redo att ta mig ann.

Ni som inte vann något, deppa inte ihop över detta. Personer som vill ha hjälp att söka sin släkt kan alltid vända sig till mig om de vill. Jag har hittills aldrig avvisat någon som frågat efter mina ringa tjänster. Allt i mån av tid dock.

Vinn en timme släktforskning!

För några år sedan prövade jag som en "kul grej" att lotta ut ett gammalt vykort här på bloggen. Intresset var väl inte överväldigande men inte heller obefintligt. Nu prövara jag en ny variant på samma tema som ett litet intresse-experiment.

Den här gången kan en, förhoppningsvis, lycklig vinnare således kamma hem en timme släktforskning. Det betyder att jag släktforskar i de digitala arkiven under en timme för vinnarens räkning. Du får själv välja vem jag ska utgå ifrån, vilken linje jag ska följa och vad jag ska fokusera på. Vad det blir för resultat går inte att säga på förhand. Det beror på vilka utgångsfakta jag får och på hur lätt eller svår släktlinjen är att följa i källorna. Oavsett hoppad jag att det ska innebära en chans att lära känna sin egen historia bättre. Ett ämne som brukar fascinera till och med annaras historielösa människor.

Tävlingsreglerna är enkla. Du som vill delta lämnar en kommentar till detta inlägg. Kommentarerna nummreras från 1 och uppåt i den ordning de inkommer. Jag lottar sedan fram ett nummer som blir den lycklige vinnaren.

Tävlingen är öppen till fredag kväll 29 juni 2012.

Om du lämnar anonym kommentar, tänk på att du själv måste hålla koll på om du vinner och i så fall ge dig till känna på lämpligt sätt.

Mycket nöje och lycka till!

Förslag till ny fornminneslag

Förändringar av kulturminneslagen (1988:950) har varit under utredning en tid, på regeringens uppdrag. Nu har en rapport med utredningens förslag, Kulturmiljöutredningen, publicerats och kan läsas här i sin helhet. Ansvarig för arbetet har landhövding Eva Eriksson varit.

Det är ett långt dokument som nu ligger för handen. Jag ska bara kort beröra några få av de förändringar som föreslås.

Den kanske tydligste förändringen berör vad som ska klassas som fornlämning och därmed skyddas av lagen. Den gamla definitionen sa att fornlämningar är "lämningar efter äldre tiders bruk som är varaktigt övergivna". I den nya lagtexten är definitionen enligt förslaget "lämningar efter människors verksamhet som kan antas ha tillkommit före 1750 och som är varaktigt övergivna. Här har man alltså pekat ut ett årtal som kriterium. Allt som har tillkommit efter 1750 är inte per definition en fornlämning och skyddas inte automatiskt av lagen. Dock ska även senare lämningar kunna upphöjas till fornlämninar efter särskilt beslut. Gränsen 1750 gäller även för fornfynd, om dessa inte är av ädelmetall eller koppar/kopparlegering.

Om denna förändring är bra eller dålig kan diskuteras och lär säkert så göras också. Jag undrar om det inte kan komma att skapa onödiga konflikter. Dessutom kan det säkert uppstå en del märkliga situationer. Om t ex en övergiven gårdstomt etablerades 1749 så är den en fornlämning men inte om den etablerades 1751, för att dra det hela till sin spets.

Sedan det för ett par år sedan kom diriktiv från EU om att det svenska förbudet mot att medföra metalldetektor stred mot EUs författning och därför skulle ändras, har många nog hoppts på en mildring av lagen när det gäller metalldetektorer. Ett ansvarsfullt bruk av metalldetektorer där privatpersoner samarbetar med t ex museer har visat sig mycket fruktbart t ex i Danmark. Kunskapen om danmarks järnålder ligger exempelvis långt före motsvarande kunskapsläge i Sverige av denna anledning. Den nya lagtexten innebär emellrtid inga förändringar till det bättre i detta avseende. Snarare blir möjligheten att få tillstånd att använda metalldetektor i forskningssyfte än mer omöjligt än det varit tidigare.

"Tillstånd att medföra och använda metallsökare får lämnas endast för verksamhet som avser sökning efter annat än fornfynd.

Tillstånd får inte lämnas när det finns anledning att anta att metallsökaren kan komma att användas för att söka efter fornfynd."

De nya bestämmelserna får naturligtvis inga konsekvenser för den som använder metallsökare i kriminellt syfte. Det ligger ju så att säga i brottets natur att strunat i lagen. Det är endast den som vill bruka metalldetektor i gott syfte som drabbas av lagen. Och i förlängningen de möjligheter vi har att få allmänna kunskaper om det gemnesamma förflutna.

Överlag nämner kulturmiljöutredningen knappt forskning och kunskapsproduktion över huvud taget. Kanske ska vi inte ha någon sådan verksamhet? Andra problemställningar som att metallföremål i jorden förstörs i allt snabbare takt genom miljöförstöring och markförsurning eller att jordbruket årligen plöjer bort allt fler fornlämningar berörs inte alls, vilket nog inte kan förvåna någon.

Om förslaget tar sig igenom remissinstanserna och godtas av riksdagen, ska den nya versionen av lagen börja gälla från januari 2014.

Söderåkra - rapport från föreläsningen

Dags att få till några rader om föreläsningen i Söderåkra i lördags. Det var den kallaste föreläsningen i seriens åtta-åriga historia. Till sluta har den långa sviten av idel soldagar brutits. Trots det lyckades jag locka ett 25-tal personer att spendera en förmiddag i mitt sällskap. Dagen började vid kyrkan i Söderåkra. Efter att rätt nyckel slutligen blivit framskakad så trädde vi in i kyrkan och fortsatte upp i tornet. Där beskådade vi den ornamenterade sten som påträffades vid en utgrävning då kyrkogården skulle utvidgas 1929.

Lyckligtvis, med tanke på utetemperaturen, kunde jag sedan hålla större delen av föredraget inne i kyrkan. Jag tog upp Söderåkras historia från den första spåren av mänsklig närvaro för drygt 10000 år sedan fram till det nya samhälle som växte fram på 1800-talet. Lyckligtvis har flera arkeologiska utgrävningar ägt rum vid samhället så det finns en del att utgå ifrån. Av störst betydelse är antagligen de omfattande undersökninmgarna inför bygget av nya E 22:an som äge rum åren kring 2000. All denna information kryddades med några utvikningar bl a om mat på bronsåldern och arkeologernas dateringsmetoder. Åtminstone det senare tycker jag har en tendens att förundra människor. Det där med hur man kan veta hur gammalt någonting är.

Jag talade också om när det först kan ha funnits en plats som man faktiskt kallade Söderåkra. Jag tror att det inträffade någon gång under slutet av järnåldern eller den tidiga medeltiden. Tyvärr är medeltidens Söderåkra mycket svårt att få syn på.

Vi besökte också gravfältet i Böke, strax norr om Söderåkra. På en höjd fanns här ett antal runda stensättningar i olika storlek. De påminner om gravfält som tidigare har undersökts i Möre med dateringar till äldre järnålder. I Böke tog vi kaffepaus innan jag berättade kortfattat om vad man kan förvänta sig finna i gravar av denna typ och vad de kan tänkas representera. Efter frågestund och lite vandring bland gravarna var det hela över. Än en gång kunde jag resa hem med känslan av att de som närvarat var nöjda med min insats och funnit det jag hade att säga roligt och intressant. Mycket mer kan man väl faktiskt inte önska sig!

Min kamera som varit en trogen följeslagare de senaste åren valde att sluta fungera efter att ha tagit en enda bild denna dag. Mycket tråkigt för mig, men dess bättre ställde Ulla S upp som fotograf under dagen så jag har en bild att krydda inlägget med. Tacka Ulla! Föreläsningem resulterade för övrigt också i att jag på eftermiddagen fick tillfälle att bese en av de största samlingar av stenåldersföremål jag sett på länge, med ett 30-40-tal stenyxor och andra redskap. Det mesta funnet i trakten. Åter igen var saknaden efter kameran stor...