Rapport från årets föreläsning

Ja då var den över. Årets utomhusföreläsning i Söderåkra socken är avklarad. Och en del annat som givit stoff till ytterligare några inlägg som kommer senare.

Kabbetorp, som jag inte ens själv sett ordentligt förrän nu - platsen har omsorgsfullt röjts på sly och buskar av de nuvarande ägarna till gården - visade sig vara en trevlig miljö. Ett antal rösen gör att man får misstänka en datering till bronsålder. Även tre kvadratiska stensättningar hör gissningsvis närmast till yngre bronsålder. De kvadratiska stensättningarna under bronsålder har av flera forskare förnippats med den allra främsta aristokratin, antingen de har varit gravar eller fungerat som så kallade "kulthus". Man har menat att de har fungerat som ett slags samlingsplatser där aristokratin har utövat sin makt både som religösa ledare och som ledare för kontaktnätverk och sociala nätverk. Men exakt hur det fungerat kan man förståss inte veta så mycket om. Klart är i alla fall att det har funnits en intressant miljö i området runt Kabbetorp. I närheten finns flera stora bronsåldersrösen och även ett ganska fint depåfynd av bronssmycken och dräkttillbehör från slutet av yngre bronsålder (daterat till ca 900-700 f Kr). Gamla kartor över Kabbetorp visar också att många ganska stora rösen har odlats bort. Säkert var flera av dem gravar. Det styrks av en uppift från 1852, då lantmätaren Per Edvard Strömmerstdt noterade att några år tidigare, då ett röse bröts upp, hade man påträffat en stenkista med några benbitar i. Vad Strömmerstedt beskrev var sannolikt en hällkista från slutet av stenåldern (senneolitikum) 2300-1800 f Kr.

En av de kvadratiska stensättningarna (foto förf).

Själva Kabbetorp är känt sedan 1495. Då ägde riksföreståndaren Sten Sture den äldre ett par gårdar där. På något långsökta vägar lyckades senare Gustav Vasa hävda släktskap med Sten Sture och därmed lägga vantarna på riksföreståndarens stora godsinnehav. Däribland Kabbetorp-gårdarna. Hur Kabbetorps historia ser ut längre bak i tiden vet vi inte. Namnet med slutleden -torp antyder en etablering under tidig medeltid eller möjligen slutet av yngre järnålder.

Föredraget då? Jodå, det blev en trevlig tillställning med ca 20 åhörare. Vädret var nådigt med lite solsken och de som var med verkade nöjda och glada. Och för mig är det kul att få ägna mig åt det som blivit lite till mitt kall här i livet, att producera och sprida kunskap om Kalmarsundsområdets arkeologi och historia. Och dessutom få både en hel del uppskattning och en liten slant för jobbet. Ett tack till Söderåkra Hembygdsgille som har arrangerat det hela är på sin plats.

Föreläsning i Kabbetorp

En vårföreläsning utomhus i regi av Söderåkra Hembygdsgille börjar så smått bli en tradition. Det är fjärde året i rad jag håller låda nu. I år kommer detta evenemang att gå av stapeln i Kabbetorp lördagen den 17 maj. Kabbetorp är beläget vid väg E 22 halvannan mil söder om Bergkvara (i sin tur beläget drygt 4 mil söder om Kalmar).

Kabbetorp bjuder på en fornlämningsmiljö med ursprung huvudsakligen i bronsålder, med flera rösen, stensättningar och kvadratiska stensättningar. De senare tolkas understundom som 'kulthus' och anses representera bronsålderns sociala och religiösa elit. Hur det än må vara med detta så är det i alla fall en trevlig miljö och det brukar bli några trevliga - och till min glädje ganska uppskattade - timmars föreläsning, prat och fika. Förra året kryddades föreläsningarna dessutom av mitt paradfynd av Terra Sigillata, det femte i sitt slag i Sverige. Att något liknande dyker upp i år är inte speciellt sannolikt, men man vet ju aldrig. I vilket fall kommer jag att berätta om de olika fornlämningarna och vad man kan utläsa ur dessa, det blir som sagt fokus på bronsålder, men även lite medeltid och annat smått och gott lär komma in på något hörn.

Alla som är intresserade är hjärtligt välkomna att vara med. Samling kommer att ske vid Grisbäcks väderkvarn kl 10:00. Jag är medveten om att eventuella "utsocknes" kan ha något svårt att hitta till Grisbäcks väderkvarn, men det är inte jag som valt denna mötesplats. För att hitta dit följer man väg E 22 till man en dryg halvmil söder om Bergkvara ser en avtagsväg mot Grisbäck. Snart nog kommer man att se en väderkvarn och när man tagit sig till den är man framme. Det är ganska enkelt, så låt er inte avskräckas. Jag önskar alla intresserade hjärtligt välkomna!

Bilden ovna föreställer en av de kvadratiska stensättningarna i Kabbetorp (Raä 53) som det såg ut på 1930-talet. Bilden är från den första fornminnesinventeringen i Söderåkra socken som leddes av Erik Bellander, vilken också har tagit bilden. (Ur Söderåkra Hembygdsgilles arkiv).

Föreläsning med ovanligt fynd

Som jag skrev om i föregående inlägg ägnades några timmar av lördagen (12 maj) åt en utomhusföreläsning om gravar och järnålder i anslutning till några gravfält norr om Söderåkra. Vädrets makter var vänligt inställda och den i perfekt tid anländande solen hade knappast färdats med SJ. De dryga 20 personer som dök upp för att lyssna visade sig vara en intresserad och tacksam publik. Att döma av de många åhörare som kom fram för att tacka för en lärorik och givnade föreläsning så får jag - jantelagen till trots - dra slutsatsen att jag lyckades tämligen väl i mitt värv.


Några av dem som kom för att lyssna på mig när jag höll låda, här i full färd med att utforska gravfältet Hästhagen - Raä nr 10.

De besökta gravfälten blev fler än vad jag rapporterade i föregående inlägg. Hästhagen (Raä 10. Söderåkra socken) var fösta anhallt. Här stod tre undersökta gravar med fynd av bl a en romersk silverdenar och fingerringar i sliver och guld i folus. Kopplingen mellan gravfältet och en boplats från romersk järnålder - för övrigt en av de första platser i Sverige där råg har odlats i mer omfattande skala - och en järnframställningsplats som i stor skala varit aktiv mellan 400-200 f Kr gjorde platsen extra tacksam att prata om. Efter obligatorisk fikapaus besöktes planenligt gravfälten vid Getabacken (Raä 66, Halltorp socken och 4, Söderåkra socken). Här var gravarna tämligen svåra att upptäcka, men vi gjorde vårt bästa. Som lite kompensation avslutades dagens aktiviteter vid gravfälten Raä 104 och 9 (Söderåkra socken) som bestod av flera resta stenar och en mycket prydlig skeppssättning.

Skeppssättningen Raä nr 9 var ett vackert exemplar som väckte mången åhörares förtjusning.

Att hålla föreläsningar ute i naturen vid de faktiska fornlämningarna kan bjuda på en del överraskningar. Det ser inte alltid ut som man tänkt sig eller minns det. Det kan understundom ställa till en del oreda. Den största överraskningen denna dag var emellertid en rotvälta på gravfältet nr 66. Rotvältan tycktes inte ha berört någon anläggning, men ändå låg där en liten keramikskärva. Och inte ser det ut att vara vilken keramikskärva som hellst! Trots mina tämligen bristfälliga erfarenheter av den här typen av keramik, så ser det ändå ut som... Terra Sigillata!! Det verkar ju onekligen för bra för att vara sant, så om någon kan identifiera biten som en blomkruka från 1952 så kommer jag inte att bli förvånad. Med andra ord: alla keramikexperter, se hit!! (Bilden nedan).

Så kan det gå en vacker dag i maj på den fagra Möreslätten.

Hit eller shit? Keramikskärvan ser ut som Terra Sigillata, importkeramik tillverkad i romariket. Men är det möjligt, jag kan naturligtvis vara ute och cykla fullständigt. Så alla som har koll på sådan här keramik, hör av er!!!

Gravfälten är sökbara i fornminnesregistret HÄR . Välj sökfältet RAÄ-nummer och fyll i sockennamn och fornlämningens nummer, t ex Halltorp 66:1.