Söndagen började med att jag skulle gräva upp en gammal stubbe i ett trädgårdsland nedanför trappan. Jättekul... med en suck grep jag spaden och skred till verket. Men, just så som reklamen för trisslotter säger: plötslig så händer det. jag försöker gräva upp en extra tjurig gammal rot och får med mig kolsvart jord. Nu är det minsan inte lika tråkigt längre, bort med mer matjord, en blaffa svartfärgad jord, i ytan flera bitar järnslagg (restprodukt vid framställning av järn), en liten bit bränd lera, några eldsprängda stenar... Vad kan detta vara? Ja det vet jag inte riktigt, men all slaggen tyder på att det har något med järnhantering att göra. Nu ska det (förhoppningsvis) dyka upp en arkeolog från länsmuseet i Jönköping och titta på fyndet och sedan åker jorden tillbaka ner i hålet och begraver det hela på nytt.
Nåja, kanske måste man vara tämligen nördig för att tycka att det här är jätteskoj. Min granne kommer in och tittar ner i gropen med stubben. Titta! Här har det bott någon för länge sedan, säger jag entusisastiskt. Öh... jaha, kul, säger han, himlar med ögonen och går hem till sin gräsklippare igen.
För att fira detta så blev det picknick på Fagertofta gravfält strax utanför stan på eftermiddagen. Gravfältet är är mycket vackert beläget och består av bl a en stor treudd, flera dommarringar, ett större röse och ett antal så kallade järnådersdösar. Några säkra dateringar finns inte, men man tror att gravfältet hör till perioden ca 400-800 e Kr. Kan man hitta ett bättre sätt att spendera vilodagen på?
5 comments:
Men va f...!! Det borde vara förbjudet för arkeologer att ha fornfynd i sin egen trädgård - vi andra dör av avundsjuka.
Glömmer aldrig när Annika Larsson, f.d. doktorand i Uppsala, visade upp skålgropar och skärvstensrösen som hon hittat när hon skulle plantera rosenbuskar. x_x
Skålgropar och skärvstensrösen... det får jag nog jobba lite på. Nu när trädgårdsarbete plötsligt blev ganska kul.
Alltid kul att hitta oväntade saker. Sen så ska man alltid bejaka den lilla nörden inom sig. Vi har alla mer eller mindre skumma intressen.
Det närmaste jag kommer är ett fragment av en kritpipa och några rostiga spikar. Kan vara från fyllnadsmassor. Men jag ska inte klaga jag är uppvuxent i Humlekärrshult (Neolitisk boplats) och såg dagligen platsen för Axel Bagges grävning.
Grattis till fyndet! Och vilket fint gravfält! Där har jag inte varit, fast jag har sett en del andra småländska gravfält på semestrar och när jag jobbade på Raä:S gamla fornvårdsbyrå.
Post a Comment