Att synliggöra och fördunkla - om byggplaner på Kvarnholmen i Kalmar

"Som byggnad avser anläggningen synliggöra, berätta och förstärka fästningsstadens historiska funktion och struktur (..)". "Planområdets huvudsakliga syfte (min kursivering) är att synliggöra det unika och internationellt kulturhistoriska arvet som utgörs av 1600-talets befästningsstad på kvarnholmen utifrån de murar, portar och bastioner som finns i planorådet". Citaten är hämtade ur Kalmar kommuns sammanträdesprotokoll av den 17 december 2013.

Vad handlar då detta om? Jo om planerna på att bygga ett nytt parkeringshus på kvarnholmen i centrala Kalmar. Ett område som är riksintresse för kulturmiljövården och en kulturhistoriskt mycket värdefull och känslig miljö. Något som även Kalmar kommun påstår sig begripa. Parkeringshusets dimensioner är enligt uppgift angivna till ca 85 meter i längd, 35 meter i bredd och 9 meter högt (eller högre i enstaka byggnadsdetaljer). Långsidan ska vara vänd mot Fredrikskanskanalen.

Jag måste erkänna att jag har svårt att få ihop de här inledande citaten med vad det i verkligheten handlar om. Att bygga ett stort parkeringshus med för området artfrämmande dimensioner käns spontant tveksamt. Hur ska det smälta in i den småskaliga bebyggelsen som redan finns i området (som utgörs av kvarteret Lustgården), med bl a många gamla trähus? Hur ska en sådan byggnad undgå att mycket påtagligt förändra stadsbilden och stadens siluett? Hur förtydligar man bilden av en fästningsstad från 1600-talet med ett parkeringshus? Och borde man inte år 2014 eftersträva att minska biltrafiken i stadens centrala delar i stället för att bjuda in den med öppna armar?

Jag ska erkänna att jag inte har en aning om exakt hur byggnaden är tänkt att se ut. Och kanske mina simpla och kulturhistoriskt färgade tankar inte räknas. Jag kanske till och med är en motståndare till utvecklingen? Eller kanske jag bara råkar tro på att utveckling också kan inkludera eftertanke och långsiktiga ställningstaganden.

Jag kommer inte ifrån att kommunens fagra ord om att dess "huvudsakliga syfte" att synliggöra den unika 1600-talsstaden egentligen bara är en fördunkling av verklighetens huvudsakliga syfte. Att bygga ett parkeringshus. Och då är nog historien, som vanligt, mest ivägen.

Skvallereken i Söderåkra daterad

1767 pluss/minus 15 år. Så lyder resultaten från den dendrokronologiska dateringen av den så kallade Skvallereken i Söderåkra. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg var en datering av eken som fälldes i början av 2013 på gång i Söderåkra Hembygdsgilles regi. Resultaten kom strax före jul och offentliggjordes några veckor senare.

Det Söderåkra som eken såg när den grodde i korsningen mellan landsvägen (nuv. gamla E 22) och Torsåsvägen var ett annat än dagens. På höjden norr om korsningen tronade ännu den medeltida kyrkan. Men diskussionerna om att ersätta den gamla kyrkan med en modern skulle snart nå sitt klimax. Bara ca 30 år senare var medeltidskyrkan riven och den nuvarande uppförd. Några år senare flyttade också prästgården från sitt gamla läge norr om kyrkan till sitt nuvarande i korsningens sydvästra vinkel.

Runt korsningen och eken fanns på den tiden åkrar, ängar och hagmarker. På östra sidan ett större sammanhängande åkerområde, indelat i mindre block. De har namn som Brogärdet, Kullen och Kyrkekullen. Nedanför åkrarna mot ån låg Brods gårdstomt med bebyggelse. Öster om landsvägen fanns smärre åkerlyckor men mest ängsmarker. På storskifteskartan från 1801 fanns i den nordvästra vinkeln av korsningen en liten lycka kallad Jordpäronlandet, vittnandes om att potatisen vid den tiden kommit till Söderåkra. På den tiden var åkrarna bemängda med små stenrösen som var resultaten av ett långt och mödosamt röjande av åkerytorna på sten. Av dessa rösen finns i dag inte ett enda kvar.

Direkt nedanför kyrkan fanns en kilformig utvidgning av vägen som säkert var ”kyrkbacken”, den tidens samlingsplats och kanske ett centrum i byn. Det verkar på de äldre kartorna som att torget nere vid Bruatorp, senare känt som Söderåkras centrum, inte var i bruk än. Men det är svårt att avgöra. Gårdarna och övrig bebyggelse i Söderåkra låg huvudsakligen norr om kyrkan och kanske hyste byn en 100-150 personer. Det skulle ännu dröja en tid innan ett Söderåkra mer likt det vi känner igen skulle börja växa fram.

Kartan visar en översiktlig bild av hur landskapet tedde sig i södra delen av Söderåkra under Skvallerekens barndom, baserat på storskifteskartan från 1801. Gult = åkermakr, grönt = ängs-/hagmark, grått = bebyggelse och svart = vägar. K markerar platsen för kyrkan.