Att fånga ett landskap

Historiska kartor är en fantastisk källa till hur landskapet sett ut "förr i tiden". Det är ett välkänt faktum och sådana gamla kartor används ofta i olika syften av forskning och antikvariska institutioner. Informationsvärdet i de gamla kartorna är ofta stort och kan belysa många intressanta aspekter. Jag är inte direkt någon expert på historiska kartor, men ett och annat har man ändå snappat upp. Låt mig illustrera det hela med ett exempel.

Bruatorp är en liten by i södra delen av Möre, alldeles söder om samhället Söderåkra. I dag präglas landskapet här av stora öppna åkerfält med små skogbevuxna impediment, ofta med fornlämningar på. Det historiska landskapet skiljer sig starkt från den här bilden. I historiska dokument kan vi följa Bruatorp tillbaka till 1535. Byn bestod då av två hemman, det ena ett skattehemman och det andra ett sämjehemman. Båda gårdarna ägdes alltså av brukarna själva, något som var midre vanligt under medeltid i Möre. Namnet Bruatorp bör betyda "torpet vid bron", syftande på att den säkert mycket gamla landsvägen till Kalmar korsar Bruatorpsån på Bruatorps ägor. Ortnamnet med tillhörande bebyggelse är sannolikt etablerat under slutet av vikingatid eller tidig medeltid.



Överst den renritade storsskifteskartan från 1761, en kartbild av hur Bruatorp såg ut på 1700-talet. Mycket av det man ser går emellertid säkert betydligt längre bakåt i tiden än så. Den nerdre bilden är ett så kallat kartöverlägg. Det innebär att den historiska kartan som i det här fallet är i skala 1:4000 har förminskats till samma skala som den moderna kartan, i detta fallet Ekonomiska kartan i skala 1:10000. Därefter har den historiska kartbilden lagts över den moderna och passats in (rektifierats) så att man kan se det historsiaka landskapet i det moderna. Nya E 22:an finns inte med på Ekonomsika kartan men är belägen strax väster om "Lindkullarna". Observera också att gamla E 22:an har rätats ut sedan 1700-talet. OBS klicka på bilderna om du vill se dem i större format!

I kartmaterialet dyker Bruatorp upp första gången 1722. Det är alltså första gången vi kan göra oss en bild av hur det historsiska landskapet här såg ut. Bruatorp bestod även då av två hemman och kartan upprättades på grund av att hemmanet nummer 1 en längre tid varit "skattevrak" och nu åter skulle skattläggas. Den karta jag gjort en närmare studie av är storskifteskartan från 1761. Bilden av landskapet skiljer sig i stort sett inte från hur det såg ut 1722. Fortfarande fanns det två hemman. De låg båda vid gården som idag kallas "Lilla Bruatorp" och Bruatorps väderkvarn. Hemmanet nr 2 ligger ännu kvar och är identiskt med Lilla Bruatorp, medan hemmanet nr 1 flyttades någon gång efter att storskiftet förättas, men innan laga skiftet 1849. Hemmanet nr 1 är idag Stora Bruatorp som ligger vid bron över ån. Gårdsläget för Bruatorp nr 1 är idag åkermark, enligt lag borde platsen räknas som fornlämning men är inte känd som sådan.

Bruatorps ägor bestod huvudsakligen av ängs- och hagmark, vilket visar att djurhållningen var betydligt viktigare än odlingen av grödor. Åkermarken låg fördelad på sex gärden och några mindre lyckor som låg i anslutning till dessa. I kartbeskrivningen anges det årliga utsädet till två tredjedelar av arealen, vilket betyder att åkrarna brukades i tresäde, dvs enligt ett rotationssystem där två tredjedelar av åkerarealen brukades medan den sista tredjedelen låg i träda. Merparten av åkermarken låg samla runt gårdstomterna, men några åkrar låg också öster om landsvägen. Ängsmarken låg dels i byns östra del i det stora "Östra gerdet", dels i anslutning till åkermarken kring själva byn och dels i byns nordvästra del (Qvarnasläten och Gilsängen). Betesmarken fanns dels i byns sydöstra del på "Oxhagen" och dels på den stora utmarken som låg i byns sydvästra del. Utmarken beskrivs som "stenbunden ljungmark, små löfskog och ene", där finns "intet bränsle eller gärdslefång". Ljungen och uppgifterna om intet bränsle eller gärdslefång tyder på att området överutnyttjats, troligen för bete. Den östra delen av utmarken, som kallas "Bruatorps hult" anges också ha "varit skön bokskog, nu förstörd".

Längs ned i sydöstra hörnet av Bruatorps hult låg ett båtsmanstorp med ett par mindre tillhörande åkrar. Ett par torp fanns också vid vägen i byns norra del. I ån (som på den här tiden hette Söderåkraån) norr om torpen fanns tre kvarnar. Två av dessa låg på Bruatorps sida, båda hörde till hemmanet nr 1. Den ena anges ha varit en hjulkvarn och den andra en skvaltkvarn.

I åkermarken fanns stora mängder odlingsrösen. En del av dessa är av sörskilt intresse. I en av åkrarna, "Klapperåckern" har en stor cirkel med punktmarkeringar ritats ut. På det renritade exemplaret av storskifteskartan är detta röse utmärkt som "ättebacke". Röset är identiskt med fornlämningen Raä 27, som mäter 25 meter i diameter och är två meter högt och kan dateras till bronsålder. Väster om detta röse finns i åkern "Stora lyckan" ett nästan lika stort röse utritat. Av detta finns ingenting kvar idag. Kanske markerar det en nu försvunnen grav. Även i norra delen av "Sandgärdet", öster om landsvägen, finns två större rösen markerade. På laga skifteskartan finns ytterligare några rösen utritade. Vid denna tid, kartan är från 1849, hade åkerarealen vuxit betydligt sedan 1761. Hemmanet nr 1 hade då fördubblat sin åkerareal medan hemmanet nr 2 fyrdublbat sin. Bl a finns nu ett röse i sydöst utritat, på samma sätt som Raä 27, en rund ring med punktmarkeringar. Detta röse är identiskt med fornlämningen Raä 32 som i fornminnesregistret är markerat som fornlämning med frågetecken. Kartan antyder att detta frågetecken bör kunna rätas ut. I det som var Bruatorps utmark finns fornlämningen Raä 235, ett område med ca 30 röjningsrösen och jämna, stenfria ytor. Detta representerar en äldre odling, kanske rent av med förhistoriska rötter.

Åkern som ligger i Östra gärdet kallades för "Långtomten". Namnet är intressant eftersom ordet tomt kan antagas syfta på tomt i betydelsen "gårdstomt", "bytomt". Möjligen antyder namnet att det kan ha funnits ett tredje gårdsläge i denna del av byn, som antagligen försvunnit långt före kartornas tidshorrisont. 1997 drogs projektet för att bygga den nya väg E 22 genom södra Möre igång. Vägen kom att dras i nord-sydlig riktning rakt över Östra gärdet. I norra delen av det område som ingick i den arkeologiska förundersökningen daterades en härd via C 14 till tidig medeltid. Exakt var härden var belägen framgår inte av rapporten, men det torde vara någonstans ungefär i höjd med de två impediment som kallas Lindkullarna. Alltså i närheten av Långtomten. Även under slutundersökningen gav C 14-proverna en tidigmedeltida datering från en kulturlagerrest (anl. 383). Inte heller här ger rapporten några ledtrådar till var anläggningen var belägen. Den anges i anläggningslistan som "ej ritad". Ingenting i övrigt påträffades som kunde dateras till medeltid. Kanske är det de svaga spåren av en bebyggelse från äldre medeltid vi ser. Man kan tänka sig att denna eventuella bebyggelse lades öde t ex i samband med den senmedeltida agrarkrisen. När området senare odlades upp levde minnet av bebyggelsen ännu kvar och åkern fick sitt namn därav. Om det verkligen varit så kan dock bara ytterligare arkeologisk dokumentation belägga.

De mer väsentliga resultaten från E 22-undersökningarna genom Bruatorp var de många lämningarna från bronsålder, bl a med det ca 55 meter långa "Bruatorpshuset". Om det medeltida och tidigmoderna Bruatorp var en tämligen modest plats så var området uppenbarligen desto rikare under bronsålder. Det understryks också av de flertaliga rösegravarna från denna tid. Men utgrävningarna gav också spår från stenålder och äldre järnålder.


Bruatorpshuset och anläggningar kring detta som är daterade till samma period. Också en slags kartbild över ett litet stycke bronsålderslandskap (efter Dutra Leivas m fl, 2001).

Som någon kanske också kommer ihåg utförde Söderåkra Hembygdsgille under ledning av mig en inventering av åkermarken väster om gamla E 22:an hösten 2006. Vid detta tillfälle påträffades förutom flintföremål och en klump järnslagg också spår som förmodligen hör till det i byns södra del belägna båtsmanstorpet. Bl a fynd av en del av en kritpipa samt iaktagelser av en koncentrtion av tegel.

Förhoppningsvis har exemplet Bruatorp nu visat att man kan ha mycket kul och mycket nytta av de historiska kartorna. Ett utmärkt sätt att bokstavligen fånga ett förflutet landskap på ett papper.