Wednesday, January 09, 2008

Kalmar - Birka, en bokrecension

"Det är alltid lättare att bevaka en sinnrikt konstruerad lögn
än att hitta en otydlig sanning"
(H Mankell - Mannen som log)

Birka centrum?

Jag har redan tidigare berättat om att lokala media stort slagit upp att en privatforskare släppt en bok som försöker bevisa att Kalmar en gång var det "rätta" Birka (se här). Inlägget fick en del uppmärksamhet i form av både medhåll och kritik. Man ger sig uppenbarligen inte på lokalhistoriker ostraffat, hur märkliga deras påståenden än kan te sig. Flera personer har efterlyst saklig kritik och det är därför jag publicerar detta inlägg, för att ge en kort (nåja...) men saklig recension av den aktuella boken. Forkarsamhället låter ofta privatforskning med kontroversiella tankar gå ganska obemärkt förbi. Kanske man inte anser det mödan värt att bråka om, det mesta blåser ju ändå över med tiden och bäddas in i salig glömska? Jag tror dock att många kommer att läsa den här boken och många kommer att tro på hypotesbygget och kanske få en felaktig bild av sin historia. Därför denna recension, i analogi med titeln på ett av bokens kapitel - "bättre fäkta än illa fly".

Boken i fråga bär titeln Kalmar, vikingatidens centrum och är författad av en herre vid namn Stig Enström. Den omfattar 224 sidor och är utgiven på eget förlag, finansierad av författaren själv. Enström ska enlig uppgifter i media ägnat 16 år och ca 300 000 kronor åt bokprojektet. För det får man en mycket vacker bok med många fina och intressanta illustrationer, allt i färg med oklanderlig skärpa. Att någon dessutom tar sig an Kalmarområdets ofta förbisedda och ibland ganska illa behandlade historia och förhistoria kan man knappast heller klaga över.

Nej, de synpunkter man kan ha rör textens innehåll. Här följer därför en genomgång med kritiska synpunkter. Det är inte möjligt här att förhålla sig till allt som Enström tar upp, jag kommer därför att fästa uppmärksamhet vid bokens huvudargumentation.

Boken inleds med författarens syn på staden Kalmar och några av de hypoteser som tidigare lagts fram i ämnet. Framför allt gäller det ortnamnsforskaren Lars Hellbergs tolkningar. Hellberg var av uppfattningen att ortnamnet Kalmar (sammansatt av ordet kalm som syftar på stenanhopning av något slag och -arna som markerar ett ö-namn) ursprungligen varit ett namn på Stensö, men som senare överförts på det centralortskomplex Hellberg genom ortnamnen spårar till Hossmo och bygderna däromkring. Hellberg menade att centralortskomplexet runt Hossmo var en följd av den vendel-/vikingatid "Sveastatens" utbredning. Enström avfärdar dock Hellbergs tolkning av tre huvudsakliga anledningar. 1) eftersom forskningen av idag inte längre tror på den så kallade "Sveastaten" så kan Hellbergs resonemang underkännas av den anledningen. 2) Enström menar att Kalmar ursprungligen ingick i namnet Kalmarsund, som är belagt på en runsten från 1000-talets förra del. Namnet ska enligt Enström syfta på de stenrevlar som karaktäriserar kusten längs sundet och alltså betyda "stenhoparnas sund" eller dylikt. När medeltidsstaden sedan anlades fick den sitt namn efter sundet. 3) Hellberg pekade ut Hossmo som centralort för att där funnits ett äldre namn, Husaby, som markerar kungligt förvaltningsgods eller liknande. Enström menar i stället att Husaby betyder "byn vid huset" där huset syftar på den tidiga stenkyrkan i Hossmo (daterad till ca 1120-tal och med en sannolik föregångare i trä).

Redan här kan man ha en del synpunkter. I fallet 1) att Hellbergs tolkning av ortnamnens språkliga innebörd naturligtvis inte kan avfärdas bara för att denne hade en föråldrad och av allt att döma felaktig syn på "Sveastaten". Ortnamnen är ett faktiskt källmaterial, "Sveastaten" var en hypotes. Man kan avfärda hypotesen men inte själva källmaterialet. Det skulle vara som att påstå att ett gravfält inte finns bara för att någon tolkat in det i en felaktig kontext. I fallet 2) är jag mer benägen att ge Enström rätt till en poäng. Det kunde definitivt vara värt att pröva tanken att Kalmarsund givit namn åt orten Kalmar och inte tvärt om att ett äldre Kalmar som existerat före medeltidsstaden givit namn åt sundet som de flesta har utgått ifrån. Enström har dock andra avsikter med sin omtolkning, nämligen att undanröja möjligheten att det kan ha funnits en äldre ort av betydelse som hetat Kalmar. I fallet 3) måste Enströms försök att omtolka Hossmos betydelse av allt att döma förkastas. Ortnamnskomplexet kring Hossmo samt en tidig kyrklig etablering och förekomst av eskilstunakistor pekar ganska tydligt på en centralortsfunktion och det finns paralleller från andra håll. Dessutom har Enström inte riktigt förstått Hellbergs härledning av namnet. Han härleder Hossmo från ett äldre ortnamn *Husa(r), som ska ha föregått husabyn och beteckna en äldre typ av centralort. Namnet Husaby är belagt under senmedeltid men dess läge är inte fastställt, troligen har det legat i anslutning till Hossmo. Kontentan är i vart fall att Hossmo inte kommer av Husaby, som i ställer är en egen enhet dock sannolikt utbruten ur det äldre Husa. Därutöver bör ortnamnsforskningen som vetenskap ges tolkningsföreträde framför Enstöms antagande som verkar vara taget ur luften. Enström vill helt enkelt inte ha någon centralort i Hossmo under yngre järnålder.

Att det finns tecken på att det funnits en föregångare till Kalmar i någon form har stötts och blötts till och från under lång tid. Enström är dock den förste sen Volmar Sylvander för omkring 150 år sedan att tillägna problemet en hel bok. Enströms utgångspunkt för att det ska ha funnits en äldre stad, innan medeltidsstaden, är en rad i Kalmar stads tänkebok (det medeltida stadsrådets anteckningar). I denna finns antecknat att "Dye stat kalmeren heft in peterstorpe. xxx penynge schult des olde stades ghuet, dvs "staden Kalmar har i Perstorp en penningfodran avseende den gamla stadens äga. Onekligen är detta ett intressant uttalande, men dess innebörd är inte given. En del forskare har dessutom velat översätta texten med "den gamla stadsägan", vilket ju är en helt annan sak. Att rakt av se det som bevis för att det funnits en stad under vikingatiden är i vilket fall problematiskt utan att fysiskt kunna belägga en sådan stads existens. Det är dock vad Enström försöker göra i det följande.

Enström studerar tre kategorier av källmaterial i jakten på belägg för en äldre (handels)stad. Dels topografiska studier (med hjälp av den faktiska topografin och historiska och moderna kartor), fornlämningsmiljö och ortnamn. Topografin används främst för att spåra lämpliga lägen för bebyggelse och hamnar, fornlämningarna för att belägga aktivitet och i någon mån för att bedöma bebyggelsens funktion samt ortnamn främst för att avslöja äldre funktioner. Med detta som utgångspunkt pekar Enström ut tre platser i medeltidsstadens närhet.

Plats 1 förlägger Enström till ett område ca 400 m väster om medeltidsstaden, från Södercentrum och upp förbi länssjukhuset. Här hittar Enström en vik som mynnar ut i en lagunliknande formation som han beskriver som "...en fantastiskt fin hamnanläggning". På en äldre karta finns också en rund tydligen ganska markant höjd, ca 125 meter i diameter, som Enström anser är en försvunnen fornborg. Det mest intressanta torde dock vara att Enström på en karta från 1641 finner en ditritad kyrka belägen ungefär där ICA-Södercentrum idag ligger. Tydligen har tidigare forskning missat denna karta. På en senare karta från 1650 är kyrkan borta och på platsen finns bara en kvarn.

Plats två är ett område man når via en vik som gått där nu Kalmar dämme ligger. Man kommer då till ett område som kallas Trångsund beläget ungefär mellan Skälby och Svaneberg. Trångsund har uppmärksammats av flera andra forskare som en möjlig lagunhamn, främst kanske av Ulf-Erik Hagberg (1979) som delvis i sin tur var inspirerad av Volmar Sylvanders beskrivningar. Här finns också en krans av järnåldersgravfält som löper från Törneby upp till Berga. Hamnområdet skulle ha legat ungefär där IKEA nu ligger. Enström tillmäter gravfälten stor betydelse och passar också på att omtolka ortnamnen Törneby till "byn vid tornet" och Skälby till "vakternas by".

Det är emellertid plats 3 som tillmäts störst betydelse. Detta utgörs av Bergaplatån, ett område som sträcker sig från gravfälten Djurängsbackarna via dagens Berga centrum bort mot nya vattentornet och Norrliden. Redan Volmar Sylvander utnämnde detta område som huvudsamhälle till den "Birkastad" han ansåg funnits på Björkenäs (en udde norr om Kalmar, vid kusten utanför stadsdelen Norrliden). Enström börjar med att ta fasta på namnet Berga. I ett diplom från 1299 skrevs namnet latiniserat "Biergum" och Enström menar att det "på kalmaritiska" kanske hetat "Bierka" och att etymologin skulle gått Birka - Berka - Berga. Således menar Enström att den stad han spårar till Berga en gång hetat Birka. Till detta Birka hörde ett gravfält, bestående av de så kallade Djurängsbackarna, dvs Raä 14 och 15 som består av 55 respektive 75 kända anläggningar. Enström slår ihop dessa gravfält och lägger till ett område runtom som nu är bebyggt eller består av öppna gräsbevuxna fält och menar att gravfältet ursprungligen varit "minst 150 000 m2 [15 hektar]". Enström tar också upp en mindre utgrävning 1990 som resulterade i fyndet av ett grophus nära gravfältsområdet. Grophuset daterades dock till 260-550 e Kr, betydligt tidigare än den period Enström berör. I grophusets fyllning påträffades en järnkittel som Enström påstår är vikingatida. Kitteln daterades dock till senast tidig vendeltid i en artikel som beskriver fyndet. Aktiviteterna på platsen anses ha upphört senast under 600-tal. Vad mer är: Enström finner också rester av en vall som han anser ha omgivit "Birka-staden". Vad vallen egentligen representerar kan man undra, den har aldrig påtalats tidigare. Risken att den är av sent datum torde vara överhängande, men Enström berör inga alternativa tolkningar. Till slut berör Enström ett par platsnamn. Ett Stensberg som han anser anspelar på en försvunnen fornborg, i synnerhet som en väg kallad Borgavägen passerar Stensberg. En bit väster om "nya" vattentornet finns också namnet Helleviksborg som Enström tolkar som "den heliga vikens borg". Åter igen är risken dock överhängande för att dessa namn är tillkomna under sen tid. Med detta anser Enström hur som helst uppdraget att hitta "forn-Kalmar" fullgjort och att efter som han kunnat belägga att platsen hetat Birka så bör den framgent kallas "Kalmar-Birka". (För sakkritik, se nedan).


Utsikt över "Kalmar-Birka". Berga centrum och vattentornet i förgrunden, Norrliden i bakgrunden. Längs fram i bilden skymtar ett skogsparti. Här nedanför ligger gravfälten Djurängsbackarna. (Foto: Birger Ohlson).

Enström låter sig emellertid inte nöjas med detta. Efter att ha konstaterat att Birka inte är ett ortnamn utan en benämning för handelsplats/handelsstad som många platser kan ha burit går han till attack mot den vetenskapliga forskningen. Enström menar att forskningen varit förblindad av sin tro på "Sveastaten" och hur Mälardalens Svear lagt under sig resten av landet under vikingatid. Av denna anledning är de akademiska forskarna oförmögna att pröva nya perspektiv, de är fast i gamla föreställningar som upphöjts till ovedersägliga sanningar. Enström upprepar på många ställen kritiken mot forskarsamhället som förblindat och förstockat. Kritiken känns ganska typisk för amatörforskare med stora spekulationer. Det verkar närmast vara en naturlag: ju mer kontroversiella tolkningar, ju argare kritik mot etablerad forskning. I Enströms fall är det ganska uppenbart att han försöker misskreditera forskningen så gott det går. Anledningen torde vara att detta ska ge hans egna rön bättre legitimitet.

Nåväl, när nu Kalmars Berga blivit till Kalmar-Birka är det dags att fråga sig vilka sammanhang denna ort existerat inom. Nu följer en tämligen lång och snårig genomgång av äldre skrifter som berör Skandinavien, från Tacitus till Adam av Bremen. Enströms stora poäng med detta ser enkelt sammanfattat ut som följer: Tacitus, Jordanes och Adam av Bremen använder alla två olika stavningar för "Svear". Tacitus nämner Suioner och Sitoner, Jordanes talar om områdena Suetidi och Suehans och Adam om sueones och deras land Sueonia samt suedi och deras land Suedia. Forskningen har traditionellt menat att det rör sig om olika namn för svear -dvs de som levde kring Mälardalen. Enström är däremot övertygad om att det rör sig om två olika folk, där suedi, suetidi och sitoner syftar på Svearna i Svealand och sueonia och sueoner syftar på ett område och ett folk som hörde hemma i sydöstra Sverige. Exakt var får man enligt Enström veta genom Wulfstans reseberättelse från 890-talet där man kan läsa att Blekinge, Möre, Öland och Gotland hör till sweon. Hör till tolkar Enström som liktydigt med utgör/består av, vilket inte är en okomplicerad tolkning. Sueonernas centrala område var enligt Enström Möre och Öland och Kalmar-Birka var deras centrum. Vad mer är: Kalmar-Birka var det Birka dit Ansgar kom, första gången runt 830. Det huvudsakliga argument Enström stödjer detta på är att Adam skriver att det tog 5-7 dagar att segla till Birka från Skåne. Enström hävdar att det är omöjligt att segla till Björkö i Mälaren från säg Ystad på 7 dagar, däremot skulle man komma ungefär till Kalmarområdet på den tiden. Att Adam också hävdar att Birka ligger nära Uppsala-templet och Sigtuna är inget problem för Enström. Han menar att Adam, eller någon av dem som skrivit av Adams original (som inte är bevarat) har fått nys om Uppsala i Uppland och förväxlat detta med Ubsola som enligt Enström är namnet på hednatemplet. Därav följer också att Adam trodde att Birka låg nära Sigtuna.

En mer intressant notis hos Adam rör de biskopar som ärkebiskop Adalbert (1043-72) utnämnde för Norden. En av dem hette Johannes och han vigdes för öarna i det baltiska havet (= Östersjön). I ett annat kapitel säger Adam att Johannes var den förste som vigdes för samhället Birka, omkring 1060. Björkö-Birka anses ha upphört runt 970 och därför har man velat placera Johannes Birka någon annan stans, det har spekulerats om Åland, Gotland och Öland, som ju alla var öar i det baltiska havet. För Enström, med utgångspunkt att vi vet att Öland och Gotland hörde till sueonerna, är det självklart att den rätta placeringen av Johannes naturligtvis var i Kalmar-Birka. Det är också ungefär här i boken som Enström frekvent börjar använda ord som "jag vet", "självklart", "naturligtvis", "bevisat", "jag har klargjort" för nu är allt bevisat med "överväldigande bevisföring".

Härpå följer ett kort kapitel om suedia och att forskarna traditionellt ansett att all kulturpåverkan kommit från Mälardalen och Uppland genom att resten av Sverige erövrats härifrån. Kapitlet avslutas med ett av de märkligaste styckena i hela boken, betitlat "Ölänningarnas förstfödslorätt". Jag citerar: "Synsättet att upplänningarna har koloniserat Öland, tar inte hänsyn till ett obestridligt faktum, landhöjningen. Det förhåller sig så, att när Uppland fortfarande var täckt av is, hade Öland redan stigit upp ur havet. Och då stora delar av Uppland ännu låg under vatten, var Öland sedan länge befolkat. Inflyttningen till Öland har kommit från sydväst eller väst. Det troliga är att även Uppland koloniserats från detta håll". Något som skedde runt 10000 år före det tidsskede som boken studerar är alltså ett argument för hur man ska bedöma frågan om sveakolonisation har förekommit eller inte under vikingatid? Kommentar: överflödig.

Som redan nämnts anser Enström att Adam av Bremen har förväxlat orten Uppsala i Uppland med hednatemplet Ubsola. Adam visste bara att hednatemplet låg nära Birka. Eftersom han trodde att Ubsola var det samma som orten Uppsala placerade han Ansgars Birka på Björkö, nära Sigtuna. Eftersom Enström är övertygad om att det var Kalmar-Birka som Ansgar kom till behöver han alltså finna ett närbeläget Ubsola-tempel. Det är vad flera kapitel i det följande ägnas åt. Enström finner också sitt Ubsola. På ekonomiska kartan hittar Enström ett namn, "Tempelbäckshagen" där några kullar ligger. Namnet kommer av en bäck som rinner i närheten och som redan på en karta från 1767 heter Tempeläcken. Ortnamnet Gösbäck stavades dessutom 1458 Götzbaek vilket Enström härleder till tyskans Götze som betyder avgud, avgudabild. Efter att ha besökt platsen kan Enström konstatera att en av kullarna var "helt översållad med sten, som inte kan ha kommit dit som en avsättning från inlandsisen". Enström jämför med ruiner av kallmurade tempelbyggnader på Hawaii och Sardinien och så är saken klar. Vidare anser Enström att det var förstörandet av hednatemplet (alltså Enströms Ubsola i Gösbäck) som var målet för den så kallade "Kalmar ledung" som ägde rum 1123 (förövrigt ett av de tidigaste beläggen för namnet Kalmar). Han anser också att namnet Blåkulla som vanligen förknippas med ön Blå Jungfrun utanför Oskarshamn egentligen anspelar på Ubsolatemplet, som ett noanamn skapat efter att kristnandet skett.

Därefter ger sig författaren på de Öländska fornborgarna, som han anser har varit byggda utifrån ett gemensamt syfte av en gemensam "makt". Till skillnad från alla andra forskare säger Enström att han vet att den enade organisationen bakom bygget av borgarna var sueonerna och han vet att syftet var att skapa en försvarslinje som kunde skydda "den stora handelsplatsen Kalmar-Birka och den stora lagunhamnen, där alla vikingaskepp låg när flottan var hemma". Enström skriver också att sueonernas kärnområde självklart var Öland och kustlandet på andra sidan sundet.

Därefter följer en kort diskussion om Kalmar-Birkas storlek, som kan ha varit uppemot 60 hektar. Enström poängterar att Björkö-Birka, till och med vid sin största utbredning, bara var en sjättedel av Kalmar-Birkas möjliga yta. Dock påpekas att man inte kan veta hur stort Kalmar-Birka har varit utan att göra utgrävningar. Att man bodde vid den vik som bildas mot Östersjön är dock givet. Enström anser också att alla de gravar som ligger i ett två kilometer långt stråk från Berga och runt "lagunhamnen" måste räknas till Berga (Kalmar-Birka).

Därpå är saken i princip klar. Endast en snabb översikt över Kalmar-Birkas omland återstår, där Enström tar upp en lång rad ortnamn som ett slags förorter. Många av namnen utsätts också för författarens fria tolkningar.

Kritik

Efter denna ganska långa genomgång av bokens huvudsakliga argument och hypoteser är det dags att se närmre på om dessa verkligen är hållbara. Det är väl redan klart för alla att jag inte tror på Enströms tolkningar. Det finns en rad argument till varför och jag ska försöka klargöra de viktigaste här.

Det källmaterial Enström använder är i sig inte fel. Det är snarare en fråga om tolkningarna, eller närmare bestäm avståndet mellan källa och tolkning. Det är som om Enström har stått vid utgångspunkten (källmaterialet) och trätt på sig ett par sjumilastövlar varpå han givit sig ut på en rejäl långpromenad. Med raska kliv når han så fram till en mycket fjärran belägen slutdestination (tolkningarna), utan att ta nämnvärd notis om de orter han passerar på vägen, som Källkritik, Reflektion, Rimlighet, Saklighet, Nyanserade överväganden, Metod, Sakkunskap och många andra små hålor. Låt oss se närmare på de tre viktigaste kategorierna av källmaterial som Enström använder när han försöker spåra Kalmar-Birka.

Topografiska studier. En mycket viktig utgångspunkt i Enströms resonemang är väl skyddade och stora hamnlägen och vattenvägar. Högst anmärkningsvärt är det väl då att Enström inte på något ställe förhåller sig till eller diskuterar havsnivåerna under vikingatid. Dessa är mycket dåligt kända i regionen, men man har ansett att det kan ha rört sig om 1-2 meter över dagens havsnivå. Det har- trots Enströms ihärdiga påståenden om forskarnas totala ointresse - vid flera tillfällen framhållits att området innanför Kalmar centrum har varit en ö och att det väster härom skulle ha varit segelbart, vilket möjliggjort förekomsten av hamnlägen. Men det arkeologiska materialet pekar på att den perioden då det varit seglingsbart upp mot Berga-området snarast torde ligga i bronsålder, då havet anses ha stått ungefär 5 meter högre än idag. Redan under romersk järnålder (0-400 e Kr) och folkvandringstid (400-550 e Kr) har platsen för medeltidsstaden varit av betydelse. Det är främst koncentrationer av romerska mynt, silverdenarer och guldsolidi, som utvisar detta men även flera fynd av eldslagningsstenar av äldre järnålderstyp. Allt tyder därmed på att det inte varit seglingsbart upp i "lagunhamnen" under vikingatid.

Fornminnesbild och arkeologiska källor. Här finns mycket att peka på. För mig som arkeolog är det ganska uppenbart att Enström inte riktigt behärskar det arkeologiska källmaterialet och än mindre arkeologiska metoder. När det gäller kransen av gravfält runt Kalmar är Enströms tolkningar av dessa långt ifrån självklara. För det första har nya inventeringar av grävfälten i samband med att ny kunskap om gravformer och kronologi framkommit, visat att nästan alla gravfält är etablerade redan under äldre järnålder. Bara Tjuvbackarna vid Törneby kan uppfattas som etablerat under yngre järnålder. Det betyder att gravfälten varit i bruk under en avsevärd tidsrymd. Säkert har det funnits fler gravar som nu är försvunna genom odling och bebyggelse. Men Enströms försök att breda ut gravfälten är klart överdrivna.

Nivåkurvor, 5 respektive 2,5 m ö h markerade, samt gravfälten runt Kalmar.
Antalet kända anläggning på gravfälten uppgår till en bit över 400 st. Man brukar räkna med ett det faktiska antalet gravar är dubbelt så stort som antalet kända gravar. Lägg därtill ett antal försvunna. Låt oss hypotetisk räkna med en siffra på 1000-1500 anläggningar. Antalet gravar på Björkö-Birkas gravfält uppgår till det dubbla, närmare 3000 anläggningar. Björkö-Birka anlades omkring 790 och anses övergivet under 970-talet, dvs en brukningstid på knappt 200 år. Kalmar-gravfälten kan ha tagits i bruk redan under yngre romersk järnålder, dvs 2-300-tal och sedan varit använda kanske upp i 1000-talet. Dvs en brukningstid av upp till 7-800 år. Skulle dessa gravfält då täcka behovet för en stad som varit ett skandinaviskt centrum och potentiellt sex gånger större än Björkö-Birka? Knappast!

Det är dock inte bara en fråga om siffror, ett kvantitativt problem, utan lika mycket ett kvalitativt. Ett 30-tal gravar fördelade på de olika gravfälten runt Kalmar undersöktes på 1930-talet. Fynden från gravarna var huvudsakligen från yngre järnålder och av tämligen ordinärt slag. Dvs ungefär vad man kan förvänta sig på ett bygravfält under denna period. Hade gravfälten hört till en omfattande och komplex stadsbebyggelse skulle innehållet i gravarna ha varit rikare och mer varierat. Skillnaden mellan Kalmar och Björkö-Birka är t ex mycket stor. Men man kan hitta jämförelsematerial på närmre håll. En bit upp för Ljungbyån i området kring Harby, bara någon mil utanför Kalmar, finns ett flertal gravfält. Till antalet är detta område fullt jämförbart med Kalmarområdet, men Harbygravfälten har enbart varit i bruk under yngre järnålder. Gravskicket skiljer sig däremot drastiskt från Kalmarområdet, med ett betydligt rikare och mer varierat innehåll i form av smycken och en större mängd vapen. Men även gravkonstruktionerna skiljer sig, bl a har en trolig kammargrav dokumenterats. Kammargravar anses förknippade med aristokrati. Några sådan gravar är inte kända på Kalmar-gravfälten, men är relativt vanliga t ex på Björkö-Birka. Eftersom gravfälten kring Harby utnyttjats under en kortare tid måste man anta att dessa speglar en intensivare bebyggelse. Inre gravformer och gravutrustning pekar klart på en betydligt mer statuspräglad miljö än den vid Kalmar. Inte heller kvalitativt är det därför rimligt att anta att gravfälten runt Kalmar avspeglar en stadsbebyggelse och definitivt inte en av den kaliber som Enström vill se.

Så långt gravarna. Det arkeologiska materialet består inte bara av gravar utan naturligtvis också av spåren efter bebyggelse. Vi känner till oerhört lite om bebyggelsen under yngre järnålder i Möre. Ett förhållande som går igen på många andra håll. En viktig förklaring till det är sannolikt att den yngre järnålderns gårdar och byar till stor del sammanfaller med den historiska bebyggelsen och de by-/gårdslägen som på många platser än idag är i bruk. Från Kalmarområdet finns inga spår av bebyggelse från yngre järnålder och vikingatid. Enligt Enström ska det i huvudsak skyllas på att ingen har letat och om någon har letat så har man letat på fel plats, samt på forskarnas totala ointresse. En sådan förklaring är naturligtvis helt otillräcklig. Att en stadsbebyggelse som varit mer omfattande än Björkö-Birka, med en väldig hamn och av stor betydelse, inte skulle ha avsatt ett enda spår som kunnat upptäckas under alla år är befängt. Området där Enströms stad ska ha legat är till stora delar exploaterat. Skulle då inte ett enda föremål ha rapporterats in och kommit till forskningens eller myndigheternas kännedom? Skulle ingen ha noterat de stora mängder ben från matavfall som en sådan bosättning avsätter? Skulle ingen ha reflekterat över den svarta och feta jorden som en stadsbebyggelse ovillkorligen resulterar i? I beskrivningen till en av de historiska kartorna över Berga utgöra jordmånen av sandjord eller grusblandad sandjord, där Enström placerat staden. Inte ett ord om svartmylla eller något liknande som man väl borde ha förväntat sig annars.

Det arkeologiska källmaterialet ger som synes inget stöd alls åt Enströms hypoteser. Gravfälten ska med största sannolikhet huvudsakligen kopplas till framväxten av en by-bebyggelse i Kalmars omgivningar. Törneby, Hagby, Skälby och Berga är alla byar som ligger i anslutning till gravfälten och sannolikt är dessa byar etablerade under yngre järnålder. I övrigt vet vi oerhört lite om utvecklingen i Kalmarområdet under yngre järnålder. Det ä knappast någon hemlighet att det behövs mer forskning och framför allt ett rikhaltigare källmaterial.

Den tredje kategori av källmaterial som Enström använder är ortnamn. Detta med ortnamn och privatforskning tycks vara ett kapitel för sig. Uppenbarligen underkänner Enström precis som många andra med stora hypoteser helt ortnamnsforskningen som vetenskap. Vad ortnamnsforskarna kommer fram till är irrelevant och inget att bry sig om. I stället kan man fritt ersätta etablerade synsätt med hemmasnickrade konstruktioner och kräva att dessa ska tas på större allvar än de vetenskapliga. Jag är arkeolog och inte rätt person att bedöma Enströms tolkningar av ortnamn. Någon med kompetens inom ortnamnsforskning och fornnordiska språk borde ta sig an detta. Men jag vågar ändå påstå att Enströms sätt att fritt tolka ortnamn som han vill för att tvinga in dem i sitt hypotesbygge knappast ska tillmätas någon större trovärdighet. Angående stavelsen av Berga i dokumentet från 1299 kan man notera att även Berga vid Högsby stavas på detta sätt (Biergum). Har vi kanske här ett Högsby-Birka som ingen, inte ens Enström, har upptäckt?

En lagunhamn som det inte går att segla in i, en stad som inte lämnat några spår, ett antal hemmasnickrade tolkningar av ortnamn. Det är ohållbart. Därmed är resten av boken egentligen meningslös att diskutera efter som underlaget, dvs Kalmar-Birka, är en plats som bara finns i Enströms huvud. Men jag ska ändå kort kommentera några av de ståndpunkter Enström anser vara bevis för det ena eller andra.

Att Kalmar-Birka också var Ansgars Birka bygger Enström huvudsakligen på att Adam av Bremen skriver att det tog 5-7 dagar att nå Birka från Skåne. Enström påstår att det är omöjligt att ta sig från Skåne till Mälaren på denna tid. Jag har vidtagit den enkla åtgärden att fråga några sjömän, personer med stor sjövana som tillbringat stora delar av sina liv på havet i allt från blekingekor till transatlantiska fartyg. Svaret jag fick var mycket rakt. Att man inte skulle kunna segla från södra Skåne till Björkö på sju dagar är ett löjeväckande påstående. Har man inte haft ett osedvanligt skruttigt fartyg, dåligt väder eller rent stiltje så är den träcka Enström påstår vara omöjlig tvärt om utan större problem fullt rimlig.

Enström gör också stor sak av de skriftliga källorna och sin hypotes om sueonerna som ett folk som behärskade sydöstra Sverige med Möre och Öland som centrum. Det bör vara upp till historiker och språkvetare att ta sig an Enströms tolkningar. Det arkeologiska materialet är inte särskilt lämpat att bedöma territoriella gränser och tillhörigheter. Man kan dock konstatera att Enströms hypoteser stämmer dåligt med vad vi idag vet om maktområden, makt, herravälde och kontrollen över land och människor under yngre järnålder.

Tolkningen av de Öländska fornborgarna som en försvarslinje till Kalmar-Birkas beskydd känns så överdriven och orealistisk att den knappt är värd att kommentera. Det bör också påpekas att flertalet av borgarna är uppförda långt före vikingatiden.

Samma sak gäller Ubsola-templet. Att hitta en kulle med mycket sten i Småland gör inget tempel. Jag skulle gärna vilja veta vad en geolog skulle säga om platsen. Namnet tempelbäcken är intressant. Bäcken flyter i närheten av Förlösa kyrka och trots att Enström hävdar motsatsen, är det inte osannolikt att tempel syftar på kyrkan. Men det kan kanske finnas andra förklaringar. Skulle man nu placera sueonernas heligaste plats under förkristen tid, det berömda hednatemplet, på denna i övrigt helt oansenlig plats krävs otroligt stark bevisföring. Någon sådan bevisföring finns inte i Enströms bok.

Överlag är Enströms resonemang otillfredsställande. Han förhåller sig inte till viktiga faktorer som hur järnålderns samhällen fungerade och var strukturerade. Han har ingen syn på begrepp som stad, rike, makt, territorium, landhöjning och havsnivåer och annat som borde vara relevant för studien. Vad som snarare karaktäriserar boken är ett stort antal hypoteser utan förankring i källmaterialen. Enström hävdar att hypoteserna är bevisade, att han vet hur det har varit. Men faktum är att bevisen som hypoteserna bygger på bara är en rad av andra hypoteser. Enström kritiserar den akademiska forskningen för att vara ointresserad av Kalmarområdets historia. Så är knappast fallet, flera forskare har i modern tid faktiskt berört området. Men källmaterialet är starkt begränsat. Att forskarna inte hittat Kalmar-Birka är inte ovilja eller ointresse. Det är det som är vetenskap. Att inte sväva ut i en radda fantasifulla men grundlösa tolkningar som inte har något stöd i källorna. Enströms bok är i mångt och mycket ett gigantiskt cirkelresonemang där ett källmaterial lagts till grund för en hypotes som i sin tur ska bevisa en större hypotes som i sin tur bevisar det riktiga i den första hypotesen. Det måste stå klart för alla och envar med lite vanligt sunt förnuft att detta naturligtvis är helt ohållbart. Jag upprepar därför: Kalmar-Birka existerar i Enströms hjärna. Där och ingen annan stans.

Det är först i bokens slutord, när Enström skriver att han hoppas att boken ska öka intresset för Kalmarområdets förhistoria och att det ska bli möjligt att samla in pengar för ny grundforskning, som jag för fösta gången kan ge honom mitt helhjärtade stöd. Det är nämligen det vi behöver, grundforskning, ett bättre underlag för att kunna ge en bild av hur det verkligen var, långt mer än ännu fler fantasifulla hypoteser. "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större".

Tack till
-Min gode vän Pär, som tog en bild på Berga centrum åt mig, det är den som inleder inlägget.
-Birger Ohlsson, som välvilligt lät mig låna flygbilden över Berga-området. Besök gärna hans hemsida, http://www.bizon.se/ där man kan hitta många vackra Kalmar-vyer och en del annat.
-Min käre far, som köpte Enströms bok åt mig.

10 comments:

Oskar said...

Bra recension. Lite lång, men då är det en bra genomgång av vad som skrivs och varför du tycker det är fel. Håller med om slutsatserna.

Med vänliga hälsningar
Oskar

Stig Enström said...

Tack för dina vackra ord om min bok ”Kalmar vikingatidens centrum”, även om de bara gäller bokens utseende och bildmässiga innehåll.
När jag första gången läste din blogg i mitten av december fann jag ingen anledning att kommentera, det sköttes alldeles utmärkt av ”mörebo”. Har man stuckit ut hakan får man tåla en del smällar. Jag kan tåla att bli kallad forndåre med stolliga och galna idéer. Jag kan acceptera att bli benämnd herr Amatörforskare och lokalfanatiker och bli hånad för att jag ägnat 16 år åt detta luftslottsbygge. Dessa uttalande säger mer om de som yttrar dem än om mig som person, särskilt som varken du Pierre eller doktoranden Åsa M Larsson vet vem jag är eller, vilket är mest skrämmande, vid den tidpunkten ens hade läst boken.
Att jag nu ägnar tid åt din så kallade recension har endast att göra med att du ger sken av att jag bara hittar på och inte ägnar mig åt källkritik. Jag är mycket noga med att tala om var forskningen kommer ifrån och vilka källorna är, källor som alla har tillgång till. Jag skall villigt erkänna att jag inte kan mäta mig med en arkeolog när det gäller att tolka fynd. Jag skulle förmodligen inte se skillnad på en keramikskärva från stenåldern och en dito från IKEA. Men när det gäller Kalmarområdets topografi finns det inte många som slår mig. Det är en av fördelarna med att vara forskare med lokalkännedom.
Nu över till det som jag reagerade mot i din kritik. För att använda en av de kapiteltitlar som finns i boken kan man säga att du läst den ”som fan läser bibeln”. Du har ryckt loss det som passar dit ändamål och lämnat det som du inte kan bemöta, vilket gör att ditt bygge får slagsida. Detta kommer de som läser boken att upptäcka.
Hossmo. Jag skriver att troligen är det så enkelt att Husaby betyder byn vid huset (kyrkan). Jag har verkligen förstått Hellbergs härledning vilken endast är en hypotes för att få Husabyarna att vara äldre än 1000-1100 tal då de flesta dateras. Husaby i Hossmo är inte belagd förrän 1515 medan Hwsamo nämns redan 1362. Det gör absolut inget om Husaby betyder kungligt förvaltningsgods, men centralorten vi söker låg inte i Hossmo.
Tänkeboken. ...des olde stades ghuet har bara en betydelse, nämligen ...den gamla stadens äga. Detta fastslog professor Otto von Friesen redan 1937 och detsamma kom professor Ingemar Persson fram till 1992.
Grophuset. Här tycker jag du skall läsa boken Kalmar län 1993. Per-Olof Fredman skriver följande, sidan 44 ”Boplatsytan under kvarteret Purjolöken har bara varit ett utkantsområde i en by eller gård av okänd storlek. Om det är här de människor bott som ligger begravada i gravfältet en bit bort, så kan det ha varit en stor bebyggelse med lång kontinuitet”. Sidan 48 ”...man med viss säkerhet kan hävda att kitteln är tillverkad under yngre järnålder...........C14-analys av kolprov från grophuset däremot indikerar en något äldre datering, med ett troligt ursprung för kitteln i folkvandringstid. Om denna stämmer är kitteln något äldre än de flesta jämförbara fynden, utom de från Medelpad”. Man vet alltså inte åldern på järnkitteln men det troligaste är att den hör hemma i vikingatid.
Attack mot den vetenskapliga forskningen? Jag visar på hur flera äldre forskare har använt de källor som finns och hur de ibland har avfärdat annan forskning utan att övertyga. Du glömmer också att jag använder äldre forskning som finns men som av olika anledningar glömts bort.
En lång och snårig genomgång av äldre skrifter? Här använder du samma ord som Östra Smålands bokrecensent Rolf Ljung. Den som läst Adam av Bremen inser ganska snabbt att det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att redogöra för de fyra ”böckerna” utan att få problem. Adam berättar inte bara om Sverige så det är mycket jobb med att plocka ut de väsentligaste bitarna. Att den som inte har några förkunskaper finner det svårt att hänga med är självklart, men att du Pierre inte klarar det verkar märkligt.
Det huvudsakliga argument Enström stödjer detta på är att Adam skriver att det tog 5 dagar att segla till Birka från Skåne. Huvudsakliga argument??? Här visar du att du hoppat över och inte läst de tunga argumenten. Ett par följer här. Adam skriver: ”Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö. Det är nämligen omgivet av hav på alla håll med undantag av en sammanhängande landarm i öster, som utgör gräns mellan sueonernas land och Danmark”. Vidare; ”Av medlidande med deras villfarelse bestämde vår ärkebiskop, Birca som huvudort för dessa folk. Det ligger i centrum av sueonernas land, mitt emot det slaviska samhället Jumne [vid Oders mynning], och har lika långt till alla kuster vid detta hav”. Även ”Birca är en götarnas stad och belägen mitt i sueonernas land”. Kan du få dessa utsagor att stämma med några fler orter än Kalmar är du inte dålig. Dessutom invigdes Hiltin Johannes som Ärkebiskop för Birka på 1060-talet, således cirka nittio år efter att staden på Björkö hade upphört att existera. Björkö kan inte ha varit Birka.
Vad gäller seglingstid dömer du ut tidigare forskning som kommit fram till cirka 5 mil per dygn. Det praktiska experiment man gjorde 1994 ”Expedition Holmgård”, som jag hänvisar till, har du hoppat över. Här nådde man upp till 46 kilometer per dygn. Med vilodagar blev det bara 40 kilometer. Du gör en egen ”vetenskaplig utredning” genom att fråga några sjömän med erfarenhet av allt från blekinge-ekor till transatlantiska fartyg??
Kalmar ledung. Jag anser inte att Sigurd förstörde templet, jag frågar om det fanns kvar när han kom hit och om det var han som rev det, vilket är en avsevärd skillnad.
Seglingsleder. Har du verkligen läst på? Du har inga som helst belägg för att det inte gick att segla till Trångsundet på vikingatiden. Är du säker på att eldslagningsstenarna påträffats i orörda lager? Dessutom visar all forskning att medeltidsstaden inte har några anor från folkvandringstid. Man tvivlar ju till och med på att den har vikingatida anor. Varför skulle detta över huvudtaget peka på att det inte gick att segla till Trångsundet?
Gravarna. De siffror du rör dig med är högst osäkra. Dateringen likaså. En mindre kvinnograv grävdes ut mitt i Berga på 1930-talet. Den daterades till 800-talet. Endast ett trettiotal gravar är utgrävda i Kalmartrakten, av vilka de flesta är, som du själv skriver, från yngre järnålder. På Björkö är ettusenfemhundra gravar utgrävda. Nog verkar utgrävningsresurserna vara ojämnt fördelade. Vid Uppåkra utanför Lund, en betydligt större plats än Björkö, finns knappt några gravar och absolut inga gravfält. En så stor plats med en kontinuitet på tusen år borde väl ha enorma gravfält?
”Vi känner till oerhört lite om bebyggelsen under yngre järnåldern i Möre”. Dina ord. Jag håller med.
”Skulle då inte ett enda föremål ha rapporterats in...” Jag hänvisar åter till ”Kalmar län 1993”. Om grophuset. Sidan 44: ”Tyvärr ligger här bara några meter bort ett annat kvarter, Dillen, som byggdes innan dagens hårda krav på arkeologiska utredningar kommit till. De delar av boplatsen som funnits här, är nu till största delen utraderade”. Berga började bebyggas tidigt och att människor utan arkeologiutbildning skulle hitta saker som inte är uppenbart lätta att känna igen är föga troligt. Dessutom har inga som helst forskningsgrävningar ägt rum i Berga.
Angående stora mängder ben. Du har tydligen hoppat över avsnittet om Fröbergs lilla ”industri” som grävde upp ben runt Kalmar på 1830-talet.
”Uppenbarligen underkänner Enström precis som många andra med stora hypoteser helt ortnamnsforskningen som vetenskap”. Helt fel. Jag använder på flera ställen ortnamnsforskningen som källa. Några få osäkra ortnamn tolkar jag om. Vissa mindre platsnamn finns ingen forskning på, så där talar jag tydligt om att jag fantiserar.
Högsby-Birka. Du har helt rätt, där finns en birkaplats. Det finns för övrigt många fler. En som jag har forskat om är den birkaplats som har legat mellan Norrköping och Söderköping. Vilken jag kommer att berätta om längre fram.
Ölands borgar. Det passar utmärkt att sueonerna uppförde de öländska borgarna långt före vikingatiden. Sueonerna betecknas av Tacitus redan omkring 98 e.Kr. som ett betydande folk.
Ubsola-templet. Jag betvivlar starkt att du Pierre har besökt denna ”oansenliga plats” som ligger strax innanför öarna Horsö, Hjälmö och Stävlö.
Ointresset för Kalmar. Du skriver att flera forskare i modern tid faktiskt har berört området. Berört är rätt ord. De har inte gått på djupet.
Med vanligt sunt förnuft. För att förstå vidden av det jag tar upp i min bok krävs mer än sunt förnuft. Det krävs att man tänker både fritt och rätt (logiskt och följdriktigt).
Det är synd att du måste vänta till slutet av boken för att ge mig ditt helhjärtade stöd. Tyvärr gör du här återigen en logisk kullerbytta. Det är ju tack vare sådana här väl underbyggda hypoteser som det finns chans att någon kan vara villig att skänka pengar till ren forskningsgrävning. Det skulle innebära att man kan komma bort från den exploateringsarkeologi, det jag kallar akutgrävningar, som 90% av alla arkeologer idag ägnar sig åt.

I min enfald trodde jag att Jantelagen var på väg att försvinna. Men jag har fått klart för mig att det finns åtminstone två försvarare av den, en i Nässjö och en i Uppsala. Speciellt femte paragrafen tycks ni ha förkärlek för; Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Till sist något till dig Pierre, du som gillar deviser; ”Dumhet kallas inte längre dumhet det heter alternativ intelligens” (Tage Danielsson)

Hälsningar från forndåren i Kalmar, Stig Enström

Pierre said...

Bäste stig! Först och främst tack för att du tog dig tid att bemöta min "recension" som du uppenbarligen funnit helt meningslös. Nu när vi har kastat respektive pajer på varandra kanske vi kan ägna den korta tid som är oss utmätt i jordelivet åt sakfrågorna. Det är ju trots allt du själv som efterlyst debatt? Jag förstår att du anser dig stå oändligt högt över mig, det får jag leva med, det är inget att göra åt. dessutom får man ju som du själv skriver ta lite stryk när man är så oförskämd att man vågar sticka ut hakan och ha en åsikt. Men som jag nu tycks vara den ende som försökt att förhålla mig till din bok ur ett vetenskapligt perspektiv så får du hålla tillgodo med detta bottenskrap tills vidare. Jag misstänker att landets professorer har annat att ägna sin tid åt.

Nåväl, som du kanske såg i min text har jag inte klandrat dig för det källmaterial du använder, ej heller för att du inte talat om vilka källorna är. Det jag kritiserade var DINA TOLKNINGAR av dessa källor.

Jag har heller ingen anledning att betvivla din lokalkännedom. Ditt arbete med lanskapsmodellen visar klart att du har synat området rejält i sömmarna. Det är bra. (Nu kommer ju för all del jag också bevars från dessa Mörebygder, men säkert är din lokalkännedom om Kalmar mycket större än min). Jag vågar dock begåva mig med att känna det litterära landskapet betydligt bättre, dvs de akademiska texterna. Sålunda vet jag att du också ryckt loss bitar ur dessa som kan tas som stöd för din hypotes. Och det ger DITT bygge slagsida.

Om tänkeboken: har du och professorerna von Friesen och Person rätt så är det givetvis ett starkt argument för att Kalmar har haft en föregångare. Ett bevis. Men det är ju heller inte en ny tanke att Kalmar skulle ha haft en föregångare. Det hjälper heller inte i stort om vi inte kan belägga den äldre staden arkeologiskt. Först då kan vi korrekt bedöma vad för typ av ort det varit fråga om och var den varit belägen osv.

Grophuset: Som du säkert förstår har jag läst Fredmans artikel i Kalmar län 1993. Du skriver ju själv att Fredman daterar den till folkvandringstid. Bebyggelsen har enligt c 14-proverna övergivits under 600-tal. Det stämmer också bra med vad vi i övrigt vet om övergången mellan den äldre och yngre järnålderns samhällsorganisation och brottet mellan ett äldre och ett yngre system. Kitteln låg i fyllningen till grophuset och bör ha hamnat där när grophuset övergavs. I vart fall före vikingatid. Att grophuset är en del av en större boplats vars centrala delar legat utanför undersökningsområdet är självklart. Att du förutsätter att jag är bakom flötet må vara hänt, men någon måtta får det vara.

Att genomgången av äldre skrifter är lång och snårig var en oavsiktlig kritik. Där har du missförstått mig. Jag förstår att en sådan genomgång måste bli tung, men det ändrar inte ätt den är lång och snårig.

När det gäller de skriftliga källorna vill jag som sagt lämna över en ordentlig genomgång av dina tolkningar till historikerna och språkvetarna. Jag är arkeolog, jag sysslar med materiella lämningar, landskap, platser och föremål.Att du kan ha några poänger är ju möjligt. Speciellt är detta med Hiltin/Johannes. Det skriver jag ju i huvudtexten men det har du nog "missat". När det gäller seglingstiderna måste jag tro på dem som har seglat mycket och har stor sjövana. Jag kan inte bara förutsätta att de hela sina liv har drömt hur lång tid det tar att förflytta sig från plats A till plats B. Varför skulle jag förutsätta att de ljuger? Jag skulle mycket gärna vilja veta varför det tog Expedition Holmgård" så infernaliskt lång tid att segla över Östersjön.

Seglingsleder: har du verkligen läst på? Du har inga som helst hållbara belägg för att det gick att segla upp i trångsundet. Inte om du inte gör en klar utredning över havsnivåer och landhöjning under den aktuella perioden och kan bevisa att vattnet stod tillräckligt högt för att medge en betydande hamnanläggning under vikingatid. Koncentrationen av fynd från äldre järnålder i och omkring medeltidens stadsområde är stor nog för att inte vara en slump.

Gravarna: De siffror jag rör mig med är en uppskattning, jag har inte gett sken av något annat. Det är dock en kraftig avrundning uppåt och det blir ändå inte ett underlag för en stad av stora mått. Dina egna siffror är ju likaledes högst spekulativa. Dateringarna bygger på de senare årens arkeologiska resultat från Möre. Du måste med andra ord underkänna hela E 22-projektet och den kompetens som var knuten till detta, länsmuseet såväl som externa arkeologer med stor kompetens. Men visst behövs det mer kunskap, mycket mer kunskap.

Att en stad inte skulle lämna några arkeologiska spår är och förblir en viktig kritisk synpunkt. En stad av typen Birka eller Uppåkra avsätter som du vet enorma mängder fynd. Och du ska inte förutsätta att "vanligt folk" inte kan göra fynd, hur ska du annars förklara att alla museisamlingar bågnar av fynd som genom åren gjorts av helt vanliga människor??

Angående Fröberg: du talar i boken själv om kyrkogårdar och ger intryck av att benen skulle ha påträffats närmare Kalmar stad? Jag kan ha missförstått dig där kanske?

Dina tolkningar av ortnamn måste bedömas av ortnamnsforskare. Om inte dina tolkningar verkligen är med sanningen överensstämmande kan de dock inte tillmätas betydelse.

Ölands borgar. den hypotesen är för vidlyftig.

Ubsola: naturligtvis har jag inte varit där, ingen visste till för någon månad sedan att denna plats skulle vara av någon betydelse. Men jag ska ta mig en titt vid första bästa tillfälle. Det lär nog fler göra.

Det var några förtydliganden, fler kunde göras, mer kunde skrivas. Skulle jag fårhålla mig till allt du skriver skulle det krävas en bok till. Jag hoppas att fler kommer att nagelfara dina hypoteser för att se vad som håller måttet och vad som inte gör det, för att jag ensam ska slippa klä skott för din vrede och framför allt för att Kalmars äldre historia ska få sin rättmätiga plats i forskningen. Lyckas du med att väcka liv i den forskningen så spelar det mindre roll vad du tror eller anser dig veta. Då har du ändå åstadkommit något gott och lovvärt.

Jag skulle för övrigt rekomendera en prospektering med magnetometer på de platser där det är möjligt, för att se om någon bebyggelse finns där. Kombinera sedan detta med metalldetektering och provgrävning. Får du då inte någon indikation på stadsbebyggelse så har du antingen letat på fel plats eller så finns det ingen stad.

Vill du nu ha en debatt? Låt oss då försöka visa lite respekt för varandra trots att vi står på varsin sida av ett slagfält. Har jag förolämpat dig som person skall jag be om ursäkt. Men att dina hypoteser kritiseras får du finna dig i. Ser du något värde i att resonera med en simpel arkeolog som du tydligen anser för dum i huvudet för att få yttra sig, så hjärtligt välkommen!! Om inte, far i frid vart denna resa än må leda dig.

Till slut: märk väl att du känner mig lika lite som jag känner dig. Hade du känt mig hade du vetat att för jantelagen giver jag icke fem öre!

Stig Enström said...

Jag tar gärna emot argument som är kritiska men sakliga. Jag förväntar mig inte att alla skall omvändas på ett par månader men däremot att man läst boken innan man yttrar sig.

Grophuset. Fredmans redogörelse om järnkitteln är full av ”om dateringen stämmer”. ”Om den stämmer” så är grophuset äldre än grophusen på Öland. ”Om den stämmer” är kitteln äldre än jämförbara fynd. Om dateringen stämmer innebär ju det att det hela blir ännu bättre. En stor boplats från folkvandringstid, i utkanten av den stora Bergaplatån, det är helt i min smak.

Seglingstider. Du har frågat sjövana människor om seglingstider på vikingatiden. Jag ber dig, läs boken om expedition Holmgård. Den heter; ”Expedition Holmgård. Vikingabåten Aifurs färd från Sigtuna till Novgorod”. Den är utgiven av Sigtuna Museer 1994.
Jag hade fel om medelvärdet per dygn. I boken ”En vikingafärd genom Ryssland och Ukraina” som är den andra boken om Expedition Holmgård och som kom ut 1998 finns på sidan 40 en summering av de två färder man genomförde med båten Aifur. Om första resan som man gjorde 1994 skriver man följande; ”Genomsnittlig distans per dygn, vilodagar inräknade, var 33,7 km. Genomsnittlig fart var 4,5 km/tim”. Jag räknade fel och påstod att man klarade 40km per dygn med vilodagar inräknade. Hur som helst, på vikingatiden kunde man inte segla på 5 dagar från Skåne till Sigtuna .

Seglingsleder. På sidan 42 i min bok kan du se en del av vattnet som rinner ut från trångsundet. Där kan man fortfarande segla med blekinge-ekor. På sidan 222 ser du ytterligare en bild från själva Trångsundet.
Seglingsleder har inte bara att göra med havsnivåer och landhöjning. Även de stora utdikningar man utförde på sjuttonhundratalet och artonhundratalet spelar in. Skulle man gräva bort matjorden från Kalmar dämme och upp till Trångsundet skulle man även idag kunna segla där. Jag förstår fortfarande inte vad fynd från äldre järnåldern, omkring gamla staden vid slottet, har med seglingsleden till Trångsundet att göra.

Gravarna. Varför skulle jag underkänna hela E22-projektet?
E22:an byggdes 1970-72 genom Trångsundets inlopp utan att man gjorde några utgrävningar där.

Spår av stad. Uppåkra har en gigantisk boplats under en åker, men inga gravar. Kalmar har stora gravfält men ingen boplats. Var bodde de människor som ligger i gravarna runt Kalmar?

Fröberg. Jordägarna hyrde ut mark till människor som ville gräva efter ben. Säkerligen skedde detta överallt runt Kalmar där man kunde förvänta sig djurben såväl som människoben. Ingen vet var. Endast utgrävningar kan ge besked.

Ölands borgar. Det finns många hypoteser om dessa. Byggandet måste ha skett i organiserad form.

Pierre said; ”Jag skulle för övrigt rekommendera en prospektering med magnometer på de platser där det är möjligt, för att se om någon bebyggelse finns där. Kombinera sedan detta med metalldetektering och provgrävning.”
Stig said:Precis vad jag hoppas på.

Stig Enström

Pierre said...

Tack ska du ha Stig för att du tagit dig tid att ännu en gång bemöta mina synpunkter. Och visst borde jag ha läst din bok innan jag fällde utslag, du har rätt. Men till sak:

Grophuset: det är många "om". Dessa "om" präglar väl egentligen över huvud taget mycket av kalmarområdets järnåder. Vi vet inte mycket och det vi vet är fragmentariskt och ofta osäkert. Om vi får tro de C 14-prover som togs under utgrävningen så är grophuset äldre än de grophus som undersöktes på Öland, vid Övra Wannborga. De senare är daterade till 600-800. Säkert har det funnits en bebyggelse i området runt Kalmar redan under äldre järnålder. Flera av gravarna på gravfälten synes ju vara från äldre järnålder. Det kan även nämnas att en del anläggningar vid utgrävningen i kv Havren, Djurängen, söder om Djurängsbackarna kunde dateras till äldre järnålder. Sammantaget är materialet dock ännu för litet för att tillåta några långtgående tolkningar, tyvärr. Inte heller du kommer undan detta faktum.

Seglingstider: Jag borde läsa den boken. Men konstigt är det icke desto mindre. Erfarenheter med en enkel farkost rekonstruerad efter sten- bronsåldersmodell har visat att man med en sådan, gynnsamma vindar förutsatt, skulle kunna ha färdats från Gotland till Skåne på tre dagar. Ett skepp på vikingatiden borde rimligen varit effektivare än en seglingsbar sten-/bronsålderskanot? Talar vi om vikingaskepp anses ju dessa vara snabbseglade. Du nämner en genomsnittlig fart på 4,5 km/h. En genomsnittlig människa promenerar fortare. Var vikingatidens skepp verkligen så usla?

Seglingsleder: du har säkert flera poänger. Men alla de faktorer som vi diskuterar är dåligt utredda. Det skulle behövas undersökningar för att kunna klarlägga de verkliga förhållandena. En tydlig kunskap om landhöjning och havsnivåer, men också som du helt riktigt nämner av hur landskapet har förändrats sedan vikingatid. Till vi har den kunskapen blir det ju bara hypoteser och spekulationer och frågan är om det leder någon vart?

Gravarna: På 70-talet fanns det inga starka krav på arkeologiska insatser i samband med stora byggprojekt. Tråkigt nog. I slutet på 90-talet fanns det dessbättre sådana krav. När E 22:an byggdes om mellan Hossmo och Påboda (vid Söderåkra)undersöktes flera gravfält vilket gav ny kunskap om gravarnas former och kronologi. Det är detta som lagts till grund för en ominventering av gravarna runt Kalmar och att man omvärderat deras kronologi. Naturligtvis finns det osäkerhetsfaktorer och åter igen: det behövs mer källmaterial, dvs fler utgrävningar. Av allt vi vet idag medger gravfälten kring kalmar dock inte underlag för en större stadsbildning.

Spår av stad: som du vet är Lundaslätten i princip 100% uppodlad eller bebygd. Uppåkras gravfält torde väl ha odlats bort. Men en del av de oändliga mängder fynd som detekterats fram skulle ju måhända kunna komma från bortodlade gravar. I Kalmar saknar vi då spår av en bortexploaterad stad OCH en stor mängd gravar, varav inga spår har på något vis dokumenterats? Det blir ju ännu mera märkligt. Den yngre järnålderns byar kring Kalmar har antagligen inte varit så små, lägg därtill en bebyggelse från äldre järnålder av okänd storlek som har brukat sammma gravfält. Under alla hundra år räcker bara det antagligen för att resultera i gravfälten. Även här återstår det mesta att ta reda på.

Fröberg: "benjakterna" är intressanta. Men vi vet varken exakt var det grävts eller till vilken tid benen ska dateras.Det bevisar således, som du själv verkar vara inne på, ingenting åt vare sig det ena eller andra hållet om man inte med arkeoloiska undersökningar kan finna belägg.

Ölands borgar. Någon organisation har legat bakom dem. Men inte nödvändigtvis en enda gemensam sådan. När det gäller Öland kan man peka på det faktum att ön har ett oerhört mycket rikare arkeologiskt materila än fastlandssidan. Det verkar ha gått bättre för stadens försvarare än för stadsborna själva. Hur ska man förklara det?

Till slut Stig: vi verkar ju vara rörande överens om att det behövs betydligt mer grundforskning i fält, närmare utredningar och förnyade genomgångar. Ditt arbete vilar på svag empirisk grund och min kritik av att du skapar hypoteser baserade på andra hypotetiska tolkningar av det källmaterial som finns kvarstår. Det saknas underlag, ändå hävdar du att din tolkning är sann, varför?

Låt oss hoppas på att intresset för Kalmarområdets äldre historia ska växa och att resurser för arkologiska studier på något vis ska komma fram. Kan din bok bidra till det så är det utmärkt! Observera att jag inte är en motståndare till möjligheten att Kalmar kan ha haft en föregångare i sig. Men jag står fast vid att Kalmar-Birka saknar stöd i källorna. Men om din hypotes mot alla ods skulle visa sig ha någon bärighet och en riktig, oerhört stark bevisning (en sådan måste nämligen till) skulle belägga den, då skall jag bli den förste att jubla!

ArchAsa said...

PUH!
All heder åt dig Pierre som verkligen tog dig tid till detta, och som besvarar Enströms kommentarer med eftertanke, respekt och kompromisslös vetenskaplighet.

Jag kan inte kommentera boken eftersom jag inte läst den. Vill bara beklaga två saker i allmänhet, som man stöter på lite för ofta:
1. Att amatörarkeologer/historiker så ofta målar upp en nidbild av "etablissemanget" och "forskarna", utan att förstå att vi är intresserade, passionerade och begrundande människor vi med - inte del i ett mörkt brödraskap á la DaVinci-koden. Det finns verkligen ingen förhärskande konsensus inom forskarvärlden som bara de utomstående bekämpar. Det stöts, blöts och debatteras dagligen - och att ta kritik ingår som ett brev på posten. Om något så får amatörentusiasterna långt fler frikort än de som har detta som ett yrke.
2. Varför denna besatthet med det där j-a Birka!?! Tänk om människor kunde vara stolta och intresserade av sin region utan att nödvändigtvis hitta Birka under varje torvplätt, från Umeå till Uddevalla.

Så klart att det fanns bosättning under vikingatid i området. Det fanns bosättning där sedan isen försvann. Birka är inte Camelot, eller Atlantis, det var en riktig plats och det fanns många, många, många andra riktiga och viktiga platser runtom Sverige. Tänk om lite fler entusiaster kunde bli mer som forskarna - och lära sig se och uppskatta sin fantastiska förhistoria även om en tysk munk aldrig snubblat iland just där...

Pierre said...

Tack Åsa för ditt stöd. Sådant här har tydligen en tendens att röra upp känslorna. Som du skriver, det har funnits många spännande, intressanta och fullt verkliga platser. Men alla kan inte ha varit Birka och varför skulle de behöva vara Birka för att vara intressanta?

Och varför det är så viktigt att Ansgar kommit till alla möjliga platser förstår jag inte. Man kan ju undra hur stor roll Ansgar egentligen spelade? Förmodligen en tämligen begränsad sådan. Att Hamburg-Bremer-stiftet sedan var bra på att basunera ut saker och göra propaganda är ju en annan sak.

Anonymous said...

Hej!
Snubblade av misstag över debatten och recensionen av Stig Enströms bok. Fantastiskt osammanhängande och vansinniga resonemang. Jag tänker inte gå in i den klassiska debatten om lokala forndårars rätt att tycka vad de vill eller försvara någon så kallad vetenskap från ohämmade stollerier.
Min reflektion är att vissa idéer aldrig dör. Tanken på att Birka skulle ha legat vid Kalmarsund har jag hittat så tidigt som i ett brev 1821 från den framstående fornforskaren Johan Wallman till kollegan Abraham Ahlquist. Ahlquist slog på stora trumman för detta medan Wallman bara något år senare helt tog tillbaka sin hypotes.
1846 tog Peter Wieselgren upp Wallmans idé i sin bok om Småland. Dessa fantasifulla skriverier ledde till att Gustaf Sylvander fick pengar av Vitterhetsakademien för att gräva vid Birkenäs. Sylvander sökte därefter pengar från Akademien för att trycka sin grävningsrapport och tillhörande teorier. Skriften bedömdes av den stackars Wallman, ledamot i kadmein, som fortfarande ångrade vad han skrivit till Ahlquist. Wallman sågade Sylvanders manus efter fotknölarna. Wallman var förmodligen sin tids bäste fornforskare och lokaliserade Birka till Mälardalen baserat på de skriftliga källorna. Eftersom de argument Enström använder i sin bok i grund och botten verkar vara av samma art som Wieselgrens/Sylvanders, borde han ha läst Wallmans utlåtande och sparat (enligt uppgift) 16 år och 300.000 kr för att lägga på något mer givande än att skriva en bok som redan för 150 år sedan setts som stollerier.
Wallman planerade därefter att publicera ett större arbete om Birka där han skulle gå i detaljerat svaromål mot Wieselgren/Sylvander, men avled innan arbetet var färdigt.
Hans utlåtande om Sylvanders bok finns bevarat. Genom sökningar i arkiv har jag hittat delar av hans skrift om Birka som betraktats som försvunnen. Egentligen säger Wallman där allt som behövs för att vederlägga Enström. Den stackars Wallman hade vänt sig i sin grav om han vetat att hans förhastade brev till Ahlquist fortfarande spökar!
En knorr är att Wallman och hans generation av fornforskare numera ses som vansinniga forndårar. Gränsen mellan vetenskap och annan verksamhet är inte så glasklar som man kanske skulle vilja hoppas.

Pierre said...

Anonymus: mycket intressanta uppgifter, tack för att du delade med dig av dem. Det ligger uppenbarligen en hel del i talesättat "intet är nytt under solen"...

Anonymous said...

Nu har en annan person tyckt sig hitta ett Birka, byggt på romerska måttenheter vid Bråviken i Östergötland.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5520.0.html

http://barnstenshamnen.files.wordpress.com/2012/08/bc3a4rnstenshamnen-rac3a4.pdf