Saturday, December 01, 2007

Birka låg i Kalmar eller konsten att koka soppa på en karta

Alla vet väl att den vikingatida stadsbildningen Birka låg på ön Björkö i Mälaren. De olika utgrävningarna, stadsvall, gravfält, tv-program, missionären Ansgar som ska ha besökt staden på 800-talet... allt det där torde vara mer eller mindre bekant för de flesta. Men ack vad fel ni hadde! I dagarna har loklapressen basunerat ut att så inte alls var fallet. Birka låg i Berga i Kalmar, så det så! Det är i alla fall vad en lokal amatörforskare hävdar i en ny bok, efter 15 års "forskning".

Tidningen Östra Småland meddelade på torsdagen (29/11) att dessa "sensationella resultat" i grunden bygger på att en herr Amatörforskare genom studier av kartor och topografi kunnat skapa sig en ungefärlig bild av den vikingatida kustlinjen. Platån vid Berga centrum framstår därigenom, tillsammans med de närbelägna gravfälten vid Djurängen (RAÄ 14, 15, Kalmar sn) samt ett område som anses ha utgjort en lagun under vikingatid (= utmärkt, välvalt och lättskyddat hamnläge) som "det naturliga valet för fornstaden". Kalmar var enligt herr Amatörforskare inte alls någon "vit fläck på kartan" under vikingatiden och den existerade långt före medeltidsstaden på 1200-talet. Med orter som Rinkaby, Smedby och Hossmo som "förorter".


Bild från garvfälten vid Djurängen. Tyvärr inte så tillgängliga trots sitt läge i staden nära promenadstråk och cykelvägar. (foto: förf).

För den arkeologiskt och historiskt initierade är det lätt att inse stollighetsgraden i dylika påståenden. Det hela kunde väl passera som en lätt underhållande kuriositet, vi kunde låta oss raoas av det bisarra i hypoteseran och att någon faktiskt ägnat 15 år av sitt liv åt detta luftslottsbygge. Om det inte hade varit för några små, men inte helt oväsentliga invändningar. Sådana här mer eller mindre stolliga idéer tilltalar media, som gärna blåser upp dem av olika anledningar: för att det är en "kul nyhet", för att stå på den svages sida mot de stora stygga akademikerna, på grund av sensationslystnad, på grund av okunskap eller ointresse inför sannaingen och så vidare. Seriös forskning får sällan detta medieutrymme om den inte innehåller något som är just sensationellt, ovanligt eller roligt. Vi verkar allt mer vara påväg mot ett medieklimat där allt som inte kan sammanfattas på 30 minuter med reklampaus inte anses vara säljbart till allmänheten. Där allt som inte "sticker ut" är för tråkigt (lite märkligt med tanke på att vi lever i ett samhälle som i många andra fall så till den milda grad fruktar allt som "sticker ut").

Men historieförmedling (och kunskapsförmedling i allmänhet) kräver ett visst ansvar. Vare sig man tycker historien är viktig eller inte för samtiden har man som förmedlare ett ansvar för att ge en i grunden så sann och vetenskapligt underbygd bild som möjligt av det förflutna. Jodå man kan tillåta sig ett visst spekulerande, att bygga upp hypoteser eller "färglägga" berättelsen med fria fantasier. Men bara om man är mycket tydlig med vad som är fakta och vad som är hypotes. Kärnan i all forskning måste utgå från källmaterialet och det man faktsikt kan veta. Det man kan veta är dessutom inte alls alltid vare sig så lite eller så tråkigt som många tycks tro.

En osann bild av det förflutna får konsekvenser inte bara därför att många människor kommer att leva med en felaktig eller i värsta fall medvetet förljugen grund för sin historiemedvetenhet. En berättelse som på detta sätt överdriver och förhärligar det lokala kommer att tilltala lokalpatrioterna och framhäva "vi-mot-dom-menatlietetn". Ställa förment obehöriga ännu mer utanför. Det tycker jag är tråkigt när utanförskap är ett av de större problemen i dagens samhälle. Man kan i och för sig invända att all historia kan missbrukas och att författaren inte har någo skuld i hur andra använder dennes resultat. Det är sannt. Men man har ändå ovilkorligen det där ansvaret för att förmedla en så sann och sansad historia som möjligt.

Sådana här mer eller mindre ovettiga idéer om det förflutna dyker upp med jämna mellanrum och får som sagt ofta oförtjänt stor publicitet. Just tanken att Birka har legat i Kalmar är nu inte egentligen någon ny teori. Den lanserades redan av den (i alla fall för kalmariter) välkände G Volmar Sylvander kring mitten av 1800-talet. Många andra exempel har sett dagens ljus ända sedan Olof Rudbeck på 1600-talet på fullt allvar hävdade att Sverige var Atlantis via diverse strider om var "Svearikets vagga" stått och var just Birka skulle loklaiseras, till den för några år sedan med buller och bång framlagda hypotesen att Vandalerna (folkslaget, inte bråkmakarna) skulle hamnat i det inre av Småland. Varifrån Vandalerna kom eller var de hamnade är oklart, vad man vet är att de dyker upp på 400-talet och bildar ett rike i Nordafrika med det gamla Karthago som huvudstad. Karthago, annars kännt som staden som romarna tillintetgjorde 146 f Kr, bl a efter idogt pläderande av senatorn Cato, som brukade avsluta sina anföranden för den romerska senaten med orden "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras".

Kanske jag lägger för mycket i en tämligen stollig ide om att Birka skulle kunna lokaliseras till Kalmar. Men redna nu kan man läsa på en internetsida (Östra Ölands fria horisont) om att nämnda bok bevisar att Ansgars Birka låg i Kalmar, att det var här "allt började" och att högfärdiga Stockholmare med flera allt fått sig en knäpp på näsan. Uppenbart blir det en fråga om storstad mot småstad, lokalbygd mot rike, lokal identitet och självhävdelse - vi mot dom. Varen sin egen historiker och själv är bäste arkeolog skulle kunna vara paroller för flummare både inom och utom akademiernas väggar att förena sig under. Jag kan inte applådera detta. Snarare känner jag för att avsluta i analogi med gamle senatorn Cato. En förljugen historia är en dålig historia. Och den bör förstöras.

15 comments:

ArchAsa said...

Herreminje. Ska det ALDRIG sluta komma lokalfanatiker med dessa galna idéer. Det mest absurda är ju att de utger sig för att vara "vetenskapliga" samtidigt som de underkänner all riktig forskning och vetenskaplighet med en handviftning. Att sedan uttråkade lokaltidningar trycker upp det för att ha nåt att göra, och för att det inte tycker att det betyder något... Samtidigt undrar man varför allt färre tror på evolutionen, misstror läkare osv. Alla kan tänka kritiskt och vetenskapligt - om de lägger manken till. Ingen gör det automatiskt.

Sen blir jag så j-a trött på misslyckade journalister som utger sig för att propagera för den Lille Sanningssägaren mot Det Ondsinta Etablissemanget. Som om inte vi praktiserande arkeologer var människor av kött och blod, som spenderar tid, fritid, själ och hjärta åt att studera forntiden. Skillnaden är att vi öppnar upp oss för kritik från våra kollegor, medan forndårar bemöter kritik med konspirationsteorier.

Smålänningarna borde vara stolta över sin regions förhistoria som är otroligt läcker och spännande och mångfacetterad. Varför i hela friden ska de nödvändigtvis ha ett sunkigt Birka?

Anonymous said...

Varför inte bemöta dessa teorier med sakliga argument på ett respektfullt sätt istället? Med en sådan svart-vit syn riskerar man att missa det som arbetet verkligen kan tillföra kunskapen om Kalmar. Varesig man håller med författaren eller helt, delvis eller inte alls så borde man välkomna detta försök att lyfta intresset för vår lokala historia. Någonstans har ju föregångaren till Kalmars Gamla stad legat - varför ska vi inte intressera oss för att ta reda på vart? (Huruvida Ansgar kom till Kalmar eller inte är ju en helt annan fråga.) Men visst, det kanske är lättast att inte fundera på sådana saker i Kalmar. Se bara på hur museébygget i parken genomfördes.

Pierre said...

Att lokaltidningarna som kan ge en helsida åt tant Huldas i Hulekvill bortsprungna får köper storyn kan man kanske någonstans förstå (om man försöker tänka som en lokalreporter med inte allt för många upphätsande ämnen att skriva om). Men detta förhärligande av uppenbara tokerier? Och alltid denna bild av seriösa forskare som torra tråkiga töntar som sitter och slår varandra i skallen med sina avhandlingar. Var kommer det ifrån? Är det Herman Lindqvist som lärt oss det där eller är det nån fördom av gammalt datum? Förr i tiden hette det ju att man kunde bli "förläst" om man läste för mycket.

Samtidigt tycker jag lite synd om alla lokalforskare och prvathistoriker som utan akademsik utbildning ändå nosar upp mycket intressant information och har många spännande men ändå fullt sansade tankar. Nu riskerar de också att tas för stollar på grund av några få riktiga stollar. Trist.

Pierre said...

Till "anonymus":

Det är alldeles riktigt att ett påstående bör bemötas med sakargument. Det är också min intention att göra det, men inte förrän jag läst boken och vet exakt på vilka grunder författaren hävdar det ena och det andra. Jag har alltså inte haft tillgång till själva boken än, men när jag har det så ska du få se en saklig kommentar publiceras här.

Visst är det ytterst välkommet när någon börjar rota i Kalmarbygdens historia och förhistoria! Men varför ägna detta angelägna arbete åt något så stolligt som att försöka göra Kalmar till Birka? Hur ska vi få någon att ställa upp med ekonomsika medel att göra de forskningsinsatser som så väl behövs om vi inte kan bevisa att vi är seriösa? Hur ska vi kunna visa upp regionens intressanta och mångfacetterade historia och få en bred allmänhet såväl som andra forskare att vilja uppleva, fördjupa sig i och beforska detta om allt vi har att erbjuda är något flum om att Kalmar är nordens mittpunkt?

Visst är det bra på så vis att vår äldre historia får uppmärksamhet. Men när något är så uppenbart felaktigt och vilseledande är det också en skyldighet att påtala detta. Och varför inteuppmärksamma seriösa forskningsinsatser? Ta gärna reda på var Kalmars eventuella föregångare legat och vad den i såfall bestod i, men gör det med det fakta - det vi verkligen kan veta - som grund, det är min ståndpunkt.

Och slutligen: det våra politiker gjorde mot kunskapen om Kalmars historia i stadsparken är förvisso en långt större oförrätt än att hävda att Birka låg där.

Pär L, Kalmar said...

Underhållande liten blogg du fick till den här gången. Jag ser fram emot fortsättningen...

Men akta dig för att reta upp oss lokalpatrioter för mycket. Jag har klara bevis för att Ismantorps borg är ett verk av en hittils okänd Bysantisk krigarklan. Min artikel kommer inom kort att publiceras i en lokaltidning nära dig.

Pierre said...

Ser fram emot din artikel med stor spänning =) Jag hoppas för övrigt att du känner historiens vingslag vina runt öronen på dig där hemma i lägenheten. Du bor ju praktiskt taget "där allting började"....

Ny Björn said...

Men detta är ju strålande - med tiden kommer det säkert att framkomma bevis för att det fanns ett Ansgarii Birka i varje mellansvensk kyrksocken!

Upptäckten av detta "nya" Birka visar ju att Kalmar-birkas Ansgar smidigt kunde fara över och hälsa på sin namne och kollega i Köpingsviks-birka för att dryfta mission, oblater, hednigar eller vad nu martyr-wannabee's pratar om över ett glas nattvardsvin.

Om de blev sugna på en liten längre semester och inte ville fara in i landet till diverse götaländska "Birkor" så kunde de hälsa på ytterligare kolleger i Roma-birka på Gotland eller varför inte vid Sund-birka på Åland...

Det står återigen klart att det endast är fantasin som sätter gränserna för de som ser fakta och emperi som onödiga inslag i sin "forskning".

Anonymous said...

1."som om arkeologer inte var människor av kött och blod"
- Av kött och blod torde vi väl alla vara

2."forndårar"

-Vad är forndårar? Är det alla som är intresserade av förhistorien men inte har en fil.kand. och i synnerhet dom som satsat engagemang, tid och pengar i ett tryckt arbete?

3. "sunkigt Birka"

Så talar en seriös arkeolog. Underbart med precis och klar analys.

Överhuvudtaget så är ju både den här kommentaren och huvudinlägget väldigt "sakliga". Man hänvisar till ett TV-program om Birka, men läsa den bok man tycker ska brännas, det behövs inte. Man skulle kunna tro att vi är tillbaks till historieskrivningen under stormaktstiden.

Uppenbarligen tycker Ni arkeologer att "forndårar" ska ha en stark sjävkritik och helst självcensur. Själva kan Ni i föraktfull och kränkt ton avfärda ett arbete utan att läsa det. Märkligt!

Mörebo

Pierre said...

Käre "Mörebo":

Det som andra skrivit i sina kommentarer får de stå för och bemöta själva.

Till nr 2 kan dock anmärkas: en fil kan är i praktiken i dag inte värd någonting alls.

För egen del vill jag påpeka attjag inte har något emot privatforskare och "amatör"historiker. Jag har (och gör fortfarande och kommer att fortsätta med)sammarbetat med många hembygdskännare, flera är mina vänner och flera av dem är ytterst kunniga och kompetenta ochlägger ner ett enormt jobb som aldrig får någon uppmärksamhet för att det inte är tillräckligt kontroversiellt. Men du kanske tillhör "media-falangen" som är av åsikten att endast den som har tillräckligt vilda teorier är en hjälte, resten ska kvävas i tysthet?

Angående att läsa boken så är det precis vad jag för närvarande är fullt sysselsatt med. Som jag redan påpekade i ett svar på tidigare kommentar är det riktigt att man måste ha alla fakta på bordet innan man kan ge en fullständig och saklig kommentar. Jag upprepar att jag också kommer att publicera denna kommentar till boken med så mycket respekt som den förtjänar.

Huvudinlägget du nu i din tur (kanske med viss rätt) kritiserar är i högre grad en kritik mot fenomenet vilda teorier-media-lokalpatriotism. Och även om man inkluderar eller lämnar omtalade bok utanför så står jag för åsikten at en förljugen historia är en dålig historia. Och den bör förstöras. Naturligtvis inte genom bokbål, utan genom att med argument.

Så jag önskar dig välkommen åter att se vad jag har för SAKLIGA kommentarer till boken och lämna gärna fler kommentarer om du tycker att jag har fel. Här är alla åsikter välkommna, men den som hävdar att Kalmar var Nordens centrum på vikingatiden får dock finna sig i att detta inte kan passera okritiserat förbi.

Mörebo said...

Pierre!

Tack för din kommentar och Tack för en trevlig sida!
Ska bli kul att läsa din recension!
...

Bör väl säga att jag inte läst boken från pärm till pärm, får anstå till julhelgen... Av det jag läst kan jag inte heller säga att jag ställer mig bakom allt. I vissa delar tycker jag också att den är onödigt provakativ i sina formuleringar. Det räcker nog inte med den här boken för att övertyga mig om att Ansgars-Birka låg i Kalmar.

Men jag förstår inte riktigt sammasättningen (vad du vänder dig emot) vad gäller "vilda teorier - media - lokalpatriotism"?
Att det finns en massa människor som är egagerade i hembygdsrörelsen och även privata personer som gör ett fantastiskt jobb, det är väl alla överens om. Likaså att dom aldrig får några rubriker för det. Men det är ju inget speciellt för arkeologin. Det gäller alla vetenskaper.

Att tidningarna slagit upp rubriker för den här boken är ju till syvende och sist att den bland journalister anses som lite upphetsande. "Nu får vi nå't att ta i". Men det är tidningsjournalisternas arbete, att sälja lösnummer. Sedan kan vi tycka vad vi vill om det.

Nej Pierre, jag tillhör inte sensationsjournalistikens anhängare, tvärtom.

Men jag tycker inte man kan lasta boken eller författaren för att media skriver om den. Och framför allt, varför bli kränkt? Den vänder sig ju inte mot hembygdsrörelsen eller arkeologin som så. Det är bl a tror jag, första gången det sker en någorlunda genomgång av de äldsta källorna till Kalmars historia i en bok. Kan väl bara vara positivt!
Mellan raderna kan man ju förstå att Ni rädda för en ny "Västgötaskola". Inom den fanns extrema inslag, som kanske inte alltid var så trevliga.

Men så här i efterhand kan man konstatera att västgötarnas "nyväckta" intresse för sin historia förändrade synen på rikets framväxt.

Idag är den etablerade forskningen mycket försiktig med att uttala sig om den tidiga statsbildningen. Numera sägs oftast ungefär "att det tog lång tid och att det var en komplex process med starka regionala intressen". Att man uttrycker sig så tror jag inte bara beror på rädslan för västgötar..
För bara ca 50 år sedan talade "samma" forskare om Svearikets snabba expansion och erövring av götalandskapen.

Så fort kan det ändra sig, i ett upplyst samhälle!



Mörebo

Pierre said...

Möerebo: tack för din kommentar. Det är alltid kul att se läsarnas reaktioner på det man skriver, vare sig de håller med eller inte.

Kommen lite drygt halvvägs i boken ska jag inte säga för mycket, som sagt: man bör ha alla fakta i målet klara för sig. Men mycket av det som förfataren så här långt framfört är tveklöst mycket problematiskt. Ä andra sidan finns partier som är är vettiga också, det ska inte förnekas.

Jag håller gärna med om att det är bra att någon tar sig an källmaterialet och publicerar det. Så långt är allt frid och fröjd, dessutom är ju boken framför allt i fråga om bildmaterial mycket tilltalande. Men det är ändå så att mycket av tolkandet är mer än lovligt vidlyftigt. Naturligtvis är det också detta som är kontroversiellt som media lyfter fram.

Jag påstår inte att den etablerade forskningen är skuldfri i alla lägen. Äldre forskning kring riksbildning och "vikingastaten" är ju inte sällan också ytterst tveksam.

Forskarna av i dag har kanske inte lika mycket att säga om riksbildningen och angränsande frågor som man hade förr. Men faktum är också att källmaterialet ofta är otillräckligt, vagt och tvetydigt. Många stycken kan vi helt enkelt inte uttala oss om med säkerhet eller ens veta något om. Det är ett tråkigt svar, men det är vetenskapligt ärligt.

Det är också här jag vänder mig mot boken. Jag tror inte det är det här vi behöver. Fler hypoteser som kan basuneras ut via media och andra kanaler, upprepas och med tiden etableras som sanna. Vad vi behöver är mer grundforskning, mer källmaterial som vi kan bygga verifierad och nyanserad kunskap på.

Folk kommer att tro på detta, inte alla förstås, men säkert ganska måna. Och inte för att de har övervägt sakliga argument för och emot utan för att det låter bra eller för att det tilltalar deras bygdekärlek, eller för att det äör en knäpp på näsan mot malliga akademiker och stockholmare, eller helt enkelt för att författaren hela tiden hävdar att allt är så självklart, uppenbart och bevisat. Det är i det sista fallet som författaren bryter mot förmedlarens ansvar och det tycker jag faktiskt det kan vara berättigat att uppröras något över.

Men visst, om dessa skriverier skulle leda till att någon vill satsa medel på forskning om Kalmarbygden så har vi alla anledning att glädjas för det finns mycket spännande som behöver utredas i vår historia.

Anonymous said...

Pierre, detta är dina ord..

"inte behöver fler hypoteser som kan basuneras ut via media och andra kanaler, upprepas och med tiden etableras som sanna"

Men Pierre, det är ju det som boken handlar om. Vi har matats med Svearikets blomstring och dominans sedan barnsben. Dax för ett regionalt perspektiv!

Mörebo

Pierre said...

Sannt, men nästan ingen tror ju längre på "sveastats-hypoteserna" i vilket fall och raden forskare som lyft fram det regionla är sedan länge lång. Just området närmast Kalmar har dock hamnat lite i forskningsskugga.

Det är alltid en bra tid för nya infallsvinklar och perspektiv. Men den gamla devisen "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större" äger ännu giltighet.

Anonymous said...

Mmmm.

Men så fanns det ju åxå flera Birka och ingen kan ta ifrån Köpingsvik sina bynamn som hänvisar till biskop Unni, eller det faktum att arealen svartjord är mer än fyra gånger så stor som någonannanstan i norden. Bara Baltikum slår oss där.

total12 said...

Det är sannt. Men man har ändå ovilkorligen det där ansvaret för att förmedla en så sann och sansad historia som möjligt.Skuldfri