Wednesday, September 12, 2007

"Med en enkel tullipan..."

Ett år har passerat sedan jag startade min anspråkslösa (och till ämnet något smala) blogg AHIMKAR. Något segertåg över världen har det väl inte varit tal om, av flera anledningar som t ex att svenska inte är ett världsspråk och att Kalmarsundsregionens historia torde ha ett begränsat antal fans. Men på ett regionalt plan har projektet mötts av en del uppskattning och vid några tillfällen har denna uppskattning även sträkt sig över större geografiska avstånd.

När jag började blogga för ett år sedan så var det här med att blogga om arkeologi inte så stort, det fanns så vitt jag vet bara en svensk blogg som då redan ägnade sig åt detta ämne (Martin Rundkvist). Nu finns det en hel liten bunt bloggar som är inne på arkeologi i olika former och på olika ambitionsnivåer.



Hur har året som gått varit då? Sedan jag började räkna besökare har AHIMKAR haft en bit över 4000 besök. Inte i närheten av "de stora drakarna" som Aardvarchaeology och Arkland men inte så illa pinkat ändå med tanke på tidigare nämnda ämnesrelaterade begränsning. Statistiken för 2007 så här långt visar på en svag start på året men med en del toppar från och med mars månad. Dessa toppar sammanfaller med tidpunkterna för nya inlägg eller när ett inlägg blivit länkat någon annan stans. En jättetopp finns i maj och beror av det enda faktum att jag hade den osannolika turen att sparka upp en bit romersk importkeramik, Terra sigillata, i en rotvälta i början av den månaden. Sålunda såg onsdagen den 16 maj 243 besök, att jämföra med medeltalet 15 besök / dag. Diagramet ovan visar antalet besök / vecka under 2007 fram till dags dato.

Ett år har gått och må det bli många fler med (förhoppningsvis) intressanta och insiktsfulla (nåja...) inlägg. Nu hoppas jag att ni alla vill utbrista i ett fyrfaldigt leve, leve bloggen hipp hipp......... nähä, slipp då!

Wednesday, September 05, 2007

En stadsgrävning och en "byavandring"

I senaste inlägget hävdade jag att det är svårt att få veta vad som händer inom arkeologin i Kalmar län. Det är det fortarande. Men nu har i alla fall lokalpressen rapporterat om ännu en utgrävning, se HÄR och HÄR .

Denna gång är det fråga om en mindre undersökning i gamla stan i Kalmar, inte så långt ifrån det omtalade nya konstmuseet i stadsparken. Kalmar läns museums arkeologer Cecilia Ring och Arvo Pajusi visar upp en nyupptäckt stenhusgrund som kommer att ändra den antagna vägsträckningen för Sandvikargatan i Dagmar Sellings klassiska rekonstruktionskarta över medeltidsstaden. I närheten av den nu aktuella platsen grävdes det för övrigt också 1987.

Den nyfunna stenhusgrunden pekar på ett älbärgat senmedeltida hushåll, vilket också styrks av fynd av fönsterglas-skärvor rapporterar tidningen Barometern, medan Östra Småland konstaterar att fynden mest bestod av en hel del ben och några krukskärvor från 1600-talet. Tidspressen och det begränsade sökområdet gör att kunskapen om bygnaden blir knapphändig. Undersökningen omfattar dessutom bara de övre lagren, medan de medeltida lagren komme att täckas över av Parkförvaltningens nya lokaler. Allt enligt den nya trenden att fornlämningar inte ska undersökas ordentligt utan täckas över så att de kan "bevaras åt framtiden" (läs: spara pengar åt exploatören). Ring och Pajusi är enligt tidningarna trots detta förhållandevis nöjda med resultaten av undersökningen, som skall vara avslutad idag (onsdag 070905).

I bästa fall kan man ju hoppas på utökad grävverksamhet i Kalmarområdet framöver då kommunen har storslagan planer för staden expansion. Bl a ska en större mängd bostäder byggas så att Kalmar och förorten Lindsdal (norr om staden) med tiden ska växa ihop. Men man får väl räkna med att kommunen kommer att göra allt som står i dess makt för att slingra sig undan arkeologin. Man kunde önska att de såg en aning mer mervärde och en aning mindre merkostnad i kulturmiljön...

På tal om ovan nämnde arkeolog Arvo Pajusi kan det också meddelas att denne kommer att leda en "byavandring" i Fastlycke utanför Söderåkra på lördag (8 september), i regi av Söderåkra hembygdsgille. Tyvärr har jag själv ingen möjlighet att delta men om någon annan skulle känna sig hugad så är det samling vid Söderåkra hembygsgård kl 10:00 nämnda dag.

Monday, September 03, 2007

Undersökning på Öland

Att ha koll på vad som pågår inom den arkeologiska verksamheten i Kalmar län är verkligen ingen lätt uppgift. Mycket av det som görs har en tendens att passera i stort sett obemärkt förbi.
Då och då sipprar emellertid nyheter om pågående undersökningar ut i lokalpressen. Sålunda rapporterar t ex tidningen Östra Småland (2007-09-01) att en boplatsundersökning pågår vid Blå Rör, Björkviken på Öland. Efter avbaning av ett större område där det ska byggas lägenheter framträdde ett flertal anläggningar i form av härdar eller dylikt, rapporterar tdningen. Några anmärkningsvärda fynd hade inte gjorts när artikeln skrevs. Några brända ben och en kolgrop (ska vara kokgrop?) har hittats berättar antikvarie Kenneth Alexandersson vid Kalmar läns museum för tidningen. Boplatsen är intressant då den ligger nära Ölands största bronsåldersröse, Blå Rör.

Länk till artikeln HÄR .

Sunday, September 02, 2007

En nästan okänd bronskittel

Broby är en by i Voxtorps socken på Möres kustslätt söder om Kalmar. Broby och Voxtorp är högst intressanta platser för den som vill sudera regionens historia under yngre järnålder och medeltid. Men uppenbarligen kan platsens historia ha varit nog så intressant redan under äldre järnålder.

Tack vare Historiska Museets utmärkta SÖKFUNKTIONER har man dygnet runt tillgång till mängder av intressanta fynd som gjorts i vårt avlånga land genom åren. Många av dessa fynd är i stort sett okända för en bredare allmänhet, men kan ibland vara ouppmärksammade av forskarna också. När jag en dag satt och bläddrade i den digitala katalogen över Voxtorp socken stötte jag på just ett sådant fynd.

SHM 22999 är beskrivet som ett "9,5 cm långt kantfragment med rest av öra till en bronskittel". Fyndet hamnade i Historiska museets samlingar i samband med den första fornminnesinventeringen av socknen 1942, då det lämnades som gåva av en Enok Pettersson till fornminnesinventeraren "filosofie studeranden B. Einerstam". Fyndet hade Enok Pettersson gjort "300 meter söder om Brobyholm". I ett tackbrev från Riksantikvarieämbetet konstateras att fyndet "...uppenbarligen utgör ett fragment av en såsom gravkärl använd kittel från århundradena närmast efter Kristi födelse".


Fragmentet av bronskitteln (nederst till vänster) SHM 22999. (Foto: Karl Axel Lindwall, SHMM bild 11595).

Vad är det för spännande med det här då? Jo, bronskärl av den typ det här torde röra sig om är inte direkt vanliga fynd, speciellt inte i Småland och var inte heller något som kreti och pleti kunde strö omkring sig på den tiden då det begav sig. Tiden då det begav sig bör vara romersk järnålder 0-400 e Kr eller möjligen folkvandringstid 400-55o e kr. Kärlet är ett importföremål som härstammar från romarriket och den som begravdes i det (om det nu kommer från en bortodlad grav) var säkerligen inte vem som hellst.

Småland kryllar som sagt inte av romerska importföremål - saker som i Skandinavien var rena lyxartiklar. Förutom ett antal romerska mynt som koncentrerar sig dels till Möreområdet och dels till Tjustbygden i norra Kalmar län, kan jag på rak arm bra komma på ett småländsk fynd av romersk import. Det fyndet gjordes av mig själv för bara några månader sedan och består av en keramikskärva av en typ som kallas Terra sigillata. Men, om det inte kryllar av romersk import och annan lyx under äldre järnålder i Småland så råder det motsatta förhållandet om man gör den korta färden över Kalmar sund till Öland. Öland är ett av skandinaviens rikaste områden på exklusiva fynd från rommartiden. Att ölänningarna skulle släppa ifrån sig en eller annan "pryttel" till någon välbeställd fastlänning i de regionala utbytesnätverken var väl oundvikligt. Sannolikt har såväl bronskittlen från Broby som nämnda Terrs sigillata-skärva mellanlandat på ön.

Kontenta: de bästa fynden görs inte nödvändigtvis alltid ute i backen, man kan lika väl råka "gräva upp dem" i magasinen och arkiven.

Friday, August 24, 2007

Arkeologidagen, 26 augusti

Som så mycket annat har även arkeologin förärats en egen dag. Söndagen den 26 augusti går årets upplaga av den allmänna Arkeologidagen av stapeln. Denna dag kan man besöka pågående utgrävningar och andra fornlämningar runt om i landet och lyssna på arkeologernas berättelser och tolkningar. I de flesta fall är det Riksantikvarieämbetets arkeologer (UV) och de olika länsmuseerna som håller i trådarna. Men även andra aktörer kan tänkas dra igång nåt evenemang. Lättast är väl att hålla koll på dagspressen för att se vad som eventuellt händer i olika delar av landet.

Länsmuseet i Kalmar har många förtjänster. Att göra reklam för sina olika evenemang och pågående aktiviteter, samt att uppdatera sin hemsida hör, i motsats till många andra arkeologiska institutioner i landet, tyvärr inte till dessa. Sålunda erbjuder jag här lite kort information om någon till äventyrs skulle läsa detta innan söndag och dessutom känna sig hugad för en resa till Öland. Arkeologidagen i Kalmar län kommer nämligen att högtidlighållas på Eketorps fornborg på södra Öland. Där kan man avnjuta en medeltidsmarknad mellan kl 10 och 14, gå på borgvandring samt lyssna till en föreläsning om experimentell arkeologi och rekonstruktioner (börjar kl 14). Allt enligt Riksantikvarieämbetets hemsida. Men glöm inte "lokalblaskorna", det kan ju hända att det är saker på gång som jag inte har någon kännedom om.

Se också: http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/kalendarium/arkeologidagen.html

Monday, August 13, 2007

Sex nya fornlämningar från Söderåkra

I mitt allra första inlägg på AHIMKAR presenterade jag resultaten från några lösfyndsinventeringar i åkermark i Söderåkra socken i regi av den lokala hembygdsföreningen, Söderåkra Hembygdsgille och under ledning av mig. (Se HÄR ). Nu, snart ett år senare, har dessa fornlämningar nått Riksantikvarieämbetet och blivit registrerade i fornminnesregistret. Detta efter att en rapport först sammanställts och lämnats in till Länsstyrelsen i Kalmar.


Bearbeteta spånliknande flintavslag, inventeringsfynd från Bruatorp - numera fornlämningen RAÄ 345, Söderåkra socken.

Sålunda har fynden vid Bruatorp registrerats som fornlämning nr 345 med beteckningen "Fyndplats". Fynden bestod av Några flintföremål och avslag samt en del fynd från historisk tid, varav en del sannolikt kommer från ett försvunnet båtsmanstorp. Fyndet av ett flintavslag vid Ekaryd utgör nu mera fornlämning nr 347 och fynden från Gata, söder om Bergkvara har registrerats som fornlämningarna 348 och 349. Gata-fynden bestod av ett större spån av flinta, några avslag och lite slagen kvarts samt en del yngre fynd.

Samtidigt har även ett gårds-/byläge utanför Bergkvara nyregistrerats. Platsen utgör det försvunna hemmanet Skällenäs nr 2 som övergavs någon gång runt 1800-talets mitt och som sedan sent 1600-tal bestod av tre gårdar som var bostäder för lotsarna i Bergkvara hamn. Det är troligt att gårdsläget är från medeltid, sannolikt identiskt med ett av flera sämjehemman som nämns på 1530-talet. Fyndmaterialet som bestod av en stor mängd keramikskärvor, glasskärvor, kritpipor, järnföremål, en pärla med mera är dock troligen inte äldre än 1600-tal. Inom området påträffades också en koncentration av järnslagg. Bebyggelselämningen är registrerad som fornlämning nr 344 och järnslaggen som nr 346. Skällenäs kanske för några är bekant genom "Skällenäsprojektet", ett projeket som var tänkt att drivas som en amatörarkeologisk undersökning i liten skala några veckor under 2006. Den "vetenskapliga institution" som projektet skulle knytas till krävde emellertid 4500 kr / dag för sin medverkan, en summa som tyvärr inte kunde skrapas ihop om det skulle bli några pengar över för analyser, konservering och dylikt.

Sammanfattningsvis, nyregistrerade fornlämningar i Söderåkra socken, Kalmar län är nummer:
344, 345, 346, 347, 348 och 349. Fornminnesregistret finns ju numera på Internet och numren är sökbara där för den som vill veta mer (klicka på FMIS ).

Friday, August 10, 2007

Ny lokallitterartur



Och nu blir det reklam: Under 2007 har det dykt upp en del lokalt producerad litteratur som berör olika delar av Möre. Jag ska här kort presentera två böcker som jag själv har haft förmånen att publicera artiklar i.

En av regionens mer livaktiga hembygdsföreningar är Södermöre Hembygdsförening. Den täcker in socknarna Halltorp, Hagby, Voxtorp och Arby och leds av den kompetente och alltid mycket vänlige eldsjälen Lars Larsson. De senaste 21 åren har föreningen givit ut en årsbok, Södermörekrönikan, med artiklar om stort och smått som berör de fyra nämnda socknarna. I årets "Krönika" har jag bidragit med en längre artikel om rundkyrkan i Hagby, den bäst bevarade rundkyrkan i Sverige, och den omgivande kyrkbyn Södra Hagby. Artikeln är en något utförligare variant av en text som tidigare presenterats på AHIMKAR HÄR. Boken är på drygt 160 sidor och innehåller i övrigt en rad kortare och längre bidrag av varierad kvalite mestadels om yngre tiders historia. Årets upplaga, såväl som tidigare års "Krönikor" rekommenderas varmt till den lokalintresserade och andra som vill ta del av områdets spännande och innehållsrika förflutna.

Söderåkra Hembygdsgille är Södermöringarnas granne i söder. Föreningen, som leds av den likaledes kompetente och vänlige Östen Jannert, ger desto mer sällan ut några böcker. I år fyller hembygdsgillet emellertid 75 år, något man firat genom att ge ut en bok med artiklar som berör fröningens intresseområde - Söderåkra socken. I denna bok har jag bidragit med två artiklar, en lite längre som består av ett antal nedslag i socknens arkeologiska historia från de första spåren av mänskliga aktiviteter till lämningar som försvann för inte mer än sådär 150 år sedan. Den andra artikeln är kort och berör ett fynd av en källare och en medeltida huggstensdetalj vid Söderåkra kyrka, även publicerad HÄR. Även denna bok innehåller för övrigt diverse artiklar av varierande omfång, ämnen och kvalite. Jag rekommenderar även gärna denna bok varmt till alla eventuellt intresserade. Boken bär titeln Söderåkra Hembygdsgille 75 år. 1932-2007 och är på ca 100 sidor.

Jag är medveten om att den akademiska och professionellt antikvariska världen ibland har en tendens att se ner på hembygdsföreningar och lokala eldsjälar och amatörforskare. Det tycker jag är synd. Visst, det finns ett och annat rejält bottennapp inom amatörforskningen, men mina egna erfarenheter av de lokala hembygdsföreningarna har varit mycket positiva. Av de lokala förmågor jag haft förmånen att bekanta mig med, har många varit rejält kunniga, mycket intresserade och med god förmåga att kritiskt värdera ett källmaterial. Det gäller inte minst ovannämnda herrar Larsson och Jannert. Den "officiella" forskningen borde inte vara rädda för att söka kontakter utanför sina egna kretsar, tvärtom finns här många berikande möten och utbyten att inhämta. Dessutom är arkeologin beroende av ett gott förhållande till den så kallade "allmänheten". Om inte vår forskning och kunskap om hur det var för länge sedan var avsedd att spridas till folk i allmänhet, vad skulle forskningen då alls ha för existensberättigande?

PS: Om någon är intresserad av att få tag på nämnda böcker ska jag gärna förmedla kontakter för införskaffande, det är bara att skriva en kommentar eller skicka ett mail (adress hittar man om man klickar på "View my complete profile" i menyn till höger). DS.

Wednesday, July 18, 2007

The Your Nearest Site carnival online

(På svenska nedan)

Martin on Aardvarchaeology has now put his one off blog carnival Your nearest site online. Martins idea of this carnival was to let fellow bloggers around the globe describe thire nearest archaeological site, send him a link and then put it all together as a sort of blog event, i e a blog carnival.

10 bloggers responded and now you can read abot their nearest sites throug the links on Martisn blog. I am one of those, as i thought it was a fun idea. I´m also honoured to see that Martin choosed my pic to be the presentation picture of the whole thing. So check it out (see link above)!!

---------

Martin har nu släppt sin engångs bloggkarneval "Your nearest site" online på sin blogg Aardvarchaeology. Iden var att låta andra "medbloggare" i valfri omfattning berätta om den fornlämning som ligger närmast där de bor och sedan slå ihop det hela till en slags "blogg-happening" (det är det som kallas bloggkarneval). Jag tyckte det var en kul ide så jag skickade ett bidrag och så gjorde 9 andra bloggare. Du kan se alla länkarna genom att klicka på de markerade orden Your nearest site i den engelska texten ovan.

Monday, July 16, 2007

Pre-history around the corner

Today I will try to blogg in English for the first time. I hope it’ll be understandable… The reason that I do this is that I will submit this entry to the soon uppcoming “your nearest site – carnival” on the Aardvarchaeology blog.


Some year ago I held an outdoor lecture about the area in question, here standing by the finds that the farmers had done on therir fields where the settlements are located. I realized that unfortunatley I have no pic on the actual settlements, but that is just some fields anyway, looking like every other fields.

One of the nearest archaeological sites of where I live (or actually where I used to live) is a couple of settlements lying more or less outside the door of my parents house south of the small village Bergkvara along the South-east coast of Småland in southern Sweden. The sites are known by the National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet) as nr 256 and 257 and they consist of a fairly large number of ancient artefacts ploughed up by the farmers owning the land. Most of the finds belongs to the Stone Age and are of types that can be dated to between ca 8300-1800 BC. But there are also a few artefacts that belongs to the Bronze Age and early Iron Age 1800-500 BC and 500 BC – 400 AD. The presence of those latter periods is also supported by the existence of a Bronze Age cairn and a small Iron Age cemetery close nearby. There are also a lot of stray finds from the Stone Age in the surroundings.

None of the places has ever been excavated. Although I had the opportunity to do some field surveys in the area a few years ago. This resulted in one new settlement (registered under number 78 by the Board). The finds consisted of more than 200 knapped flint pieces mostly of a certain flint type named “Kristianstad flint” after the region in north east Scania where it originally came from. Among the finds where a transverse arrowhead, some scrapers, a very small fragment of a flint axe, a part of a grindstone used for stone axes and more. The finds may be dated to around 4000 BC or some time later.


Some of the flints from the field survey.

Together all the settlements, stray finds and graves shows that the area has been fairly intensively used under several periods under a very long time, from the latest part of the Mesolitic to early Iron Age or even further if you count the present farms, which are probably of medieval origin. That is a time span of some 6000 years – at least. Under the period around 4000 BC the area might even have had some sort of central function in the society of the time.

Although this place does not contain any spectacular finds, no gold, no fancy stuff, I still think it’s pretty cool. Especially as it is really to live with pre-history around the corner.

Friday, July 06, 2007

Stenen i tornet

I ett rum i tornet på Söderåkra kyrka står en gammal sten undanställd. Vid första anblicken en vanlig gråsten, men vid närmare påseende påtagligt kvadratisk och försedd med en uthuggen fris. Inte många känner till stenens existens och ännu färre känner antagligen till dess historia.


Stenen som nu förvaras i Söderåkra kyrkas torn. (Foto: Östen Jannert, Söderåkra Hembygdsgille).

För nästan 80 år sedan, närmare bestämt våren 1929 pågick arbetet med att utvidga kyrkogården åt öster. För arbetet hade ett åkerstycke som tidigare hört till Kollinge gård tagits i anspråk. Medan arbetarna höll på att chakta markområdet stötte de på en grundmur till en bygnad ungefär en halvmeter under jordytan. Arbetet avbröts och landsantikvarien i Kalmar, Manne Hofrén, tillkallades. En förmodligen inte särdeles noggran undersökning vidtog och i en mycket summarisk rapport till Riksantikvarien konstaterade Hofrén att det man hittat var källaren till ett hus. Källaren hade varit uppförd i gråsten och mätt ca 6x8 meter i storlek. Vid nordvästra hörnet fanns en trappa som bestod av tre kalkstensflisor och en av hörnstenarna vid trappan var den sten som nu står i kyrkans torn. I övrigt var det enda fynd som gjordes en liten hästsko. Efter undersökningen konstaterade Hofrén att källarmurarna "äro till avgörande hinder" och tillstånd gavs att ta bort lämningarna.

Vad det kunde ha varit för byggnad kunde aldrig utrönas, Hofrén kunde inte finna några uppgifter varken i arkiven eller hos lokalbefolkningen. Det kan antyda att lämningarna varit av hög ålder. Den dekorerade stenen är medeltida, men om det även gäller byggnaden kan inte avgöras. Sannolikt kommer stenen från den medeltida kyrkan i Söderåkra som anses uppförd under 1200-talet men revs på 1700-talet för att ersättas av den nuvarnde. Stenens placering vid källartrappen skulle då var sekundär. Men det är naturligtvis omöjligt att veta om den hamnade där i samband med att medeltidskyrkan revs eller om det skedde tidigare. På historiska kartor från 1820-talet finns ingen byggnad markerad inom det aktuella området, det utgjordes istället av åkermark.


Den medeltida kyrkan som revs på 1790-talet. Teckning av P Frigelius 1749.

Stenen med sin uthuggna fris har motsvarigheter i huggstensdetaljer från kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Båda dessa kyrkor uppfördes under 1200-talet och har varit mycket ovanliga byggnader. Båda kyrkorna hade flera våningar, både under och över själva kyrkorummet. Det mesta tyder på att deras byggnadsskede kan knytas till lokala storgårdar. I Kläckeberga har dessutom ett helt gårdskomplex från medeleltiden undersökts direkt norr om kyrkan. Den medeltida kyrkan i Söderåkra har av äldre teckningar att döma inte varit helt olik kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Kanske ett liknade skeende kan anas här och möjligheten finns naturligtvis att den påträffade källaren kan ha utgjort en del av en försvunnen medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan. En annan gissning anger att det möjligen skulle röra sig om resterna av ett gilleshus då det ska finnas uppgifter om ett medeltida gille i Söderåkra. Möjligheten att kontrollera det försvann desvärre med beslutet att rasera lämningarna på 1920-talet.

Kunskapen om medeltidens Söderåkra är mycket liten. I ett brev som kanske kan dateras till 1507 omtalas en Jeppe i Söderåkra och 1508 daterar Hemming Gadd två brev i Söderåkra där han också har mottagit brev från riksföreståndaren Svante Nilsson. På 1530-40-talen fanns bara två hemman i byn, det ena var klockarens går och det andra ett kronohemman. Därutöver fanns en utjord och en kvarn. Det är en märkligt blygsam bebyggelse för en kyrkby och sockencentrum. Men som redan nämnts kan det ha funnits ytterligare bebyggelse vid tiden då kyrkan bygdes och som försvunnit före 1500-talet. Den påträffade källaren och förhållandet i Kläckeberga styrker möjligheten. Förekomsten av utjordar kan också enligt flera forskare tolkas som spår av under medeltiden ödelagd bebyggelse.

Lämningarna antyder i vilket fall att kyrkonas närmiljöer ofta är förbisedda ur ett antikvariskt perspektiv. Det finns uppenbarligen all anledning att uppmärksamma dessa områden t ex när mark ska exploateras. I Söderåkra finns bara stenbumlingen i tornet kvar, som en nästan bortglömd ledtråd till hur den tidiga medeltidens Söderåkra kan ha gestaltat sig och varit organiserat.

Tuesday, July 03, 2007

Karttjänst för fornlämningar i Kalmar län

WebHGIS är namnet på en ny söktjänst där man kan se alla registrerade fornlämniongar i Kalmar län utmärkata på kartor. Tjänsten tillhandahålls av länsstyrelsen i Kalmar län och kan nås via deras hemsida eller genom att klicka på ordet WebHGIS som inleder denna text.

Kartorna har flera olika funktioner. Man kan zooma in och ut, välja de områden man vill titta på, sortera mellan att se "punkt" (enstaka fornlämningar eller lösfynd), "linje" och "yta" (fler fornlämningar eller fornlämning som täcker större yta, t ex en boplats). Det är också möjligt att klicka på fornlämningsmarkeringarna på kartan och bli direktlänkad till det digitala fornminnesregistret FMIS, som tillhandahålls av Riksantikvarieämbetet. Kartorna går även att skriva ut. Bland mycket annat.

Detta är ett ovärderligt verktyg för alla som är intresserade av eller på något sätt vill bedriva forskning som berör fornlämningarna i Kalmar län. All heder åt länsstyrelsen för den här möjligheten!

Så gå nu dit, utforska tjänstens möjligheter och gläd dig sedan åt denna resurs! (Obs: tjänsten kan vara periodvis beroendeframkallande för fornminnesnördar).

Monday, June 04, 2007

Vad för slag av beslag?

När man är ute på åkrarna och klafsar som jag så hittar man ibland en del lustiga saker som man kan vrida och vända på i evigheter utan att komma fram till vad det är. Ofta är det mest sentida skräp som kanske visar sig vara en trasig bit från något jordbruksredskap eller liknande. Men understundom kan det vara fråga om saker som nog kan vara av tämligen hög ålder och representera någon form av mänskliga aktiviteter för länge sedan. Sådana vi kallar "arkeologiska fynd".

För något år sedan gjorde jag en hastig inventering av en åker i Södra Möre. Resultatet var magert och bestod av en handfull flintbitar, något glasfragment och ett litet metallbleck med två "knoppar" på ena sidan.



Beslaget i fråga, fram och baksida. (Foto: förf.).

Det är det lilla metallblecket som jag är intresserad av. Det är uppenbarligen någon typ av beslag. Det är ca 2 x 1,5 cm stort, tillverkat av en ljus metall (silver??) och täckt av ett lager stenhård ingrodd jord. "Knopparna" eller "piggarna" på baksidan är naturligtvis till för att kunna fästa beslaget vid något föremål. Framsidan är dekorerad med en u-formad figur som omsluter ett klot omgivna av en tjock ram. Utanför ramen är en pärlbård och slutligen ytterligare en ram som utgör beslagets kanter, med en lätt avfasning utåt.

De enda fornlämningarna i direkt närhet till åkern är ett område med odlingslämningar och ett äldre gårdsläge, känt via historiska kartor sedan början av 1700-talet och övergivet före 1845. Ortnamnet är känt sedan 1530-talet. På lite längre avstånd finns boplatslämningar av stenålderskaraktär och ett litet gravfält från järnåldern.

Vad jag kort och gott vill veta är om någon vet vad det är för ett beslag. Har någon kanske stött på något liknande nån gång? Hur gammalt kan det vara? Alla tankar, idéer eller identifikationer emottages med största tacksamhet!

Thursday, May 24, 2007

Historiska kartor på nätet

Lantmäteriet har nyligen lanserat sin nya söktjänst över historiska kartor. Numera är det möjligt att se kartor i fullskärmsformat med möjlighet att zooma. En oerhörd förbättring från den tidigare varianten där man kunde se kartan i ett ca 5x5 cm stort fönster.


Storskifteskarta över Kärrabo, Söderåkra socken, Kalmar län 1799. Denna bild är emellertid tagen på den gamla goda tiden när man kunde gå till lantmäteriets lokalkontor och titta på de riktiga kartorna så mycket man ville, helt gratis.

Det finns stora mängder av historiska kartor från svenska gårdar, byar, städer, socknar och så vidare. Dessa kartor framställdes från 1600-talet och framåt och ger en god bild av hur det äldre landskapet såg ut. I kartorna gömmer sig dessutom ofta strukturer som kan vara betydligt äldre än själva kartan. Ett ovärerligt källmaterial för alla som forskar kring eller är intresserade av det äldre kulturlandskapet ur olika apekter. Äntligen en sökfunktion värd namnet, beröm till Lantmäteriet för detta!

Får man inte nog av att se kartorna på dataskärmen så kan man köpa dem digitalt eller som papperskopia. Det kan dock vara tämligen kostsamt. Skriva ut kartor ska man enligt sidan inte kunna. För den som vill göra mer gedigna forskningsarbeten är det fortfarande lite knepigare. Och dyrare. Det är mindre bra.

Länk till Lantmäteriets tjänst Historiska kartor HÄR . Kalmar län har för övrigt bra täckning av scannade kartor. Så det är bara att söka på, det finns mycket spännande att upptäcka! (Det krävs att man laddar ner ett så kallat plugin-pogram först, men det kan man enkelt göra utan kostnad). Själv fann jag sökalternativet "Avancerad sökning" enklast att använda.

Wednesday, May 23, 2007

Kändiskeramik

Mitt Terra Sigillata-fynd (ja det finns inte längre någon anledning att betvivla att det verkligen är Terra Sigillata) har nu börjat sätta sina spår här och var. Lokalpressen har tagit upp fyndet, tidningen Barometern har skrivt en artikel HÄR . P4:S Radio Kalmar har också nämnt skärvan i sina nyhetssändningar, HÄR . Enligt uppgift så har skärvan även nämnts av riksradion, i p1:s lunchekosändning.

"Lille Terra" har med andra ord blivit en riktig kändis på sin ålders höst. Själv har jag fortfarande lite svårt att fatta det hela. Jag väntar fortfarande på att någon ska hoppa fram och säga att han la dit skärvan på skoj eller något liknande. Trots att nära 2000 år har passerat är skärvan otroligt välbevarad. The years have been kind, som det brukar heta.

Nu återstår att få skärvan vidare utredd, närmare daterad och attribuerad. Sen ska förhoppningsvis sammanhangen klarna lite i alla fall. Man skulle ju verkligen vilja få till en utgrävning också, men sånt är lite knepigt förståss. Det är ju allt det här med pengar och tillstånd osch så vidare. Så för ögonblicket får "lille Terras" stolta och ännu förvånade upptäckare hålla till godo med kändisskapet. Snart kommer ni se mig i innekretsarna kring Stureplan. Eller inte.

Tuesday, May 15, 2007

Föreläsning med ovanligt fynd

Som jag skrev om i föregående inlägg ägnades några timmar av lördagen (12 maj) åt en utomhusföreläsning om gravar och järnålder i anslutning till några gravfält norr om Söderåkra. Vädrets makter var vänligt inställda och den i perfekt tid anländande solen hade knappast färdats med SJ. De dryga 20 personer som dök upp för att lyssna visade sig vara en intresserad och tacksam publik. Att döma av de många åhörare som kom fram för att tacka för en lärorik och givnade föreläsning så får jag - jantelagen till trots - dra slutsatsen att jag lyckades tämligen väl i mitt värv.


Några av dem som kom för att lyssna på mig när jag höll låda, här i full färd med att utforska gravfältet Hästhagen - Raä nr 10.

De besökta gravfälten blev fler än vad jag rapporterade i föregående inlägg. Hästhagen (Raä 10. Söderåkra socken) var fösta anhallt. Här stod tre undersökta gravar med fynd av bl a en romersk silverdenar och fingerringar i sliver och guld i folus. Kopplingen mellan gravfältet och en boplats från romersk järnålder - för övrigt en av de första platser i Sverige där råg har odlats i mer omfattande skala - och en järnframställningsplats som i stor skala varit aktiv mellan 400-200 f Kr gjorde platsen extra tacksam att prata om. Efter obligatorisk fikapaus besöktes planenligt gravfälten vid Getabacken (Raä 66, Halltorp socken och 4, Söderåkra socken). Här var gravarna tämligen svåra att upptäcka, men vi gjorde vårt bästa. Som lite kompensation avslutades dagens aktiviteter vid gravfälten Raä 104 och 9 (Söderåkra socken) som bestod av flera resta stenar och en mycket prydlig skeppssättning.

Skeppssättningen Raä nr 9 var ett vackert exemplar som väckte mången åhörares förtjusning.

Att hålla föreläsningar ute i naturen vid de faktiska fornlämningarna kan bjuda på en del överraskningar. Det ser inte alltid ut som man tänkt sig eller minns det. Det kan understundom ställa till en del oreda. Den största överraskningen denna dag var emellertid en rotvälta på gravfältet nr 66. Rotvältan tycktes inte ha berört någon anläggning, men ändå låg där en liten keramikskärva. Och inte ser det ut att vara vilken keramikskärva som hellst! Trots mina tämligen bristfälliga erfarenheter av den här typen av keramik, så ser det ändå ut som... Terra Sigillata!! Det verkar ju onekligen för bra för att vara sant, så om någon kan identifiera biten som en blomkruka från 1952 så kommer jag inte att bli förvånad. Med andra ord: alla keramikexperter, se hit!! (Bilden nedan).

Så kan det gå en vacker dag i maj på den fagra Möreslätten.

Hit eller shit? Keramikskärvan ser ut som Terra Sigillata, importkeramik tillverkad i romariket. Men är det möjligt, jag kan naturligtvis vara ute och cykla fullständigt. Så alla som har koll på sådan här keramik, hör av er!!!

Gravfälten är sökbara i fornminnesregistret HÄR . Välj sökfältet RAÄ-nummer och fyll i sockennamn och fornlämningens nummer, t ex Halltorp 66:1.

Saturday, May 05, 2007

Föreläsning vid Söderåkra

Lördagen den 12 maj kommer jag att hålla utomhusföreläsning vid ett par gravfält alldeles norr om Söderåkra samhälle (söder om Kalmar).

Platserna som kommer att besökas är gravfältet Hästhagen (Raä nr 10, Söderåkra sn) och Getabacken (Raä nr 66, Halltorp sn och 4 Söderåkra sn). Vid Hästhagen finns ett 20-tal gravar. Undersökningar av några få av dessa har skett vid ett par tillfällen, dels 1934 och dels 1998-99. Trots knapphändiga fynd påträffades bl a några fingerringar av guld och silver, pärlor, en romersk silverdenar m m. Gravfältet har huvudsakligen varit i bruk under förromersk - romersk järnålder (500 f Kr - 400 e Kr). Vid Getabacken har inga undersökningar ägt rum. Även här finns ett 20-tal gravar eller mer, sannolikt till stor del ungefär samtida med de vid Hästhagen. En skeppssättning antyder dock att den södra delen av områder (Raä 4) även har dateringar till yngre järnålder.


Skepssättning vid gravfältet Raä 4. Bilden är från Söderåkra sockens första fornminnesinventering 1933. (Foto: E. Bellander).

Jag kommer att berätta om gravarna, hur de kan tolkas och hur de förhåller sig till andra fornlämningar i omgivningarna samt till järnålderns samhälle generellt. Hästhagen ligger t ex vid en undersökt boplats från romersk järnålder och en omfattande järnframställningsplats som har varit aktiv mellan 400 - 200 f Kr. Så nog finns det underlag för många spännande samband och funderingar! Bara nu vädrets makter står oss bi....

Alla som är intressrade är välkomna att delta. Samling sker vid rastplatsen vid bensinmacken i Söderåkra klockan 10:00. Spektaklet beräknas ta 2, max 3 timmar i anspråk (inklusive fikapaus). Och det är gratis!

Tuesday, April 24, 2007

Gravarna vid Harby

På Martin Rundkvists blogg Aardvarchaeology kan man för närvarande läsa om tio stycken vikingatida spelpjäser av bärnsten. Dessa hittades under gravplundringar vid Harby i Ljungby socken på 1870-talet.


Ett av gravfälten vid Harby. (Foto: förf.).

Harby ligger en bit upp för Ljungbyån i centrala Möre och har av allt att döma varit en betydande plats under yngre järnålder. Bärnstenspjäserna är inte de enda fynden från området. En stor mängd föremål tillvaratagna både genom nämnda rovgrävningar och under senare arkeologiska undersökningar härstammar från ett flertal, rikt utrustade gravar. Gravarna speglar säkert närvaron av en storgård, men var den har legat är det ingen i dag som vet.

Gravplundringarna på 1870-talet var omfattande, mellan 30 och 40 gravar öpnnades och tämdes på sitt innehåll. Plundringaran var iscensatta av några "herrar från staden" (dvs Kalmar) som "åtskilliga söndagar till trakten ankommit" för att dels själva med lejd arbetskraft ge sig på gravarna och därefter uppmanat unga pojkar och fattighjon att "för några kopparslantar" fortsätta grävningarna. Fynden hade därefter "gjorts till en på gator och torg utbjuden, mycket eftersökt handelsvara". Efter en insändare i lokaltidningen fick plundringarna dock ett rättsligt efterspel. Mycket av det uppgrävda materialet hade redan skingrats (däribland sköldbucklor och treflikiga spännen), men en del föremål kunde dessbättre räddas. De räddade fynden består av 8 svärd, 7 spjutspetsar, 5 pilspetsar, en yxa, en armring av silver, 10 armringar av brons, 26 ovala spännbucklor, 7 likarmade spännen, ett ringspänne, en ringnål, och två andra nålar, ett remkorsningsbeslag, en nyckel, en bronskedja, 8 (10)spelpjäser av bärnsten och 450 pärlor. Fynden kan dateras till 800 och 900-tal.


Vikingatida spännbuckla av typen P51, 900-tal. Plundringsfynd från Harby. (Foto: Hofrén 1961)

På 1950-talet undersöktes ett antal gravar vetenskapligt. Fynden i gravarna bestod av vapen, smycken och dräkttillbehör. Av de närmare daterbara föremålen att döma tycks de undersökta gravarna huvudsakligen kunna dateras till vendeltid (550-750 e Kr). T ex genom ett likarmat spänne av vendeltida typ, ett fyrpasspänne (ca 600-tal), ett ormöglespänne (variernade dateringar angivna) och ett tungformigt spänne. I övrigt bestod fynden av bl a svärd, en spjutspets, en armring av brons och 160 pärlor.

Detalj av svärd från Harby (SHM 5889). (Foto: Jenny Nyberg, SHMM bild )

1942 gjordes undersökningar på ett gravfält på närbelägna Öbbestorp. En grav tolkades som en trolig kammargrav, av fynden (ett svärd med guldbeläggningar, lansspets, ringnål, pärla) att dömma daterbar till ca 950 - 1050 e Kr.

Sammantaget pekar fynden på en storgårdsmiljö, kanske etablerad under tidig vendeltid och varaktig fram till övergången mellan vikingatid och medeltid. Många forskare har velat anknyta gravfälten till det centralortskomplex som fanns längre ner längs Ljungbyån kring orterna Ljungby och Hossmo. Möres kustslätt under yngre järnålder brukar betraktas som ett tämligen väl avgränsat "land" och Hossmo-Ljungbyområdet har pekats ut som dess centrum styrt av en lokal härskarklass. Detta var ett av de små land som utgjorde landskapet Småland innan staten Sverige formerades under tidig medeltid. Miljön kring Hossmo har dessutom betraktats som en eventuell föregångara till staden Kalmar, men det torde vara svårt att leda i bevis.

Lite källor för vidareläsning och referenser:

Hagberg, U-E. 1979. Den förhistoriska Kalmarbygden. I: Kalmar stads historia 1. Kalmar.

Hansson, M. 1987. Regionala kontaktmönster. En jämförelse mellan Blekinge och södra delen av Kalmar län under yngre järnålder. C-uppsats i arkeologi. Lund.

Hofren, E. 1961. Vikingabygden vid Ljungbyån. I: Kalmar län 1961. Kalmar.

KLM 127, 137,141, 172-237, 904, 2966, 4661, 6414, 9182-9183, 21755.

SHM 3410, 5889, 8643:12, 8693, 23008, 23009, 25151.

Svanberg, F. 2003. Death rituals in South East Scandinavia AD 800-1000. Lund.

Wednesday, April 11, 2007

Sida om historia i Kalmar län



Kulturarvsportalen / Kulturarv i Kalmar län är en sida som är tänkt att samordna och sprida kunskap om just kulturarvet i Kalmar län. Här kan olika kulturinstitutioner samordnas, museer, bibliotek, hembygdsföreningar, skola och högskola, antikvariska myndigheter och så vidare. Syftet är att kulturarvet ska bli mer tillgängligt, olika ämnen ska kunna presenteras och diskuteras och intresset för historian på så vis ökas.

Sidan som drivs av Kalmar läns museum och Kalmar läns hembygdsförbund är under uppbyggnad. Bland annat ska det finnas platse där olika ämnen som arkeologi, historia, byggnadsvård m m ska kunna presenteras och diskuteras.

Jag har fått uppdraget att skriva om arkeologi och har nu publicerat mitt första bidrag, en berättelse om Bockekulla, en okänd fornlämningsmiljö i sydligaste Möre. Annars är tanken att mina bidrag till Kulturarvsportalen ska ha ungefär samma syften och upplägg som här på AHIMKAR. Att sprida kunskap, förmedla nyheter och ta upp ämnen till diskussion inom främst ämnet arkeologi.

Ta gärna en titt på Kulturarvsportalen. Förhoppningsvis kan sidan med tiden bli en bra resurs för alla som jobbar med eller intresserar sig för det som kallas "kulturarv".

Tuesday, March 13, 2007

Dendrodateringar från Stadsparken i Kalmar



De dendrokronologiska analyserna från utgrävningarna inför det nya konstmuseet i Stadsparken i Kalmar är nu klara, rapporteras från Kalmar läns museum. Proverna togs i höstas i det medeltida hamnområdet invid stadsmuren. Samnlagt 53 prover har analyserats vid kvartärgeologiska avdelningen vid Lunds universitet.

En dendrodatering går till så att man räknar och jämför årsringarna på trät. Årsringarn kan liknas vid ett slags fingeravtryck. Deras utseende varierar med de klimatfårhållanden som rådde där trädet växte vid en viss tidpunkt. Genom dessa variationer kan man veta att en viss årsring såg ut på ett visst sätt ett visst år. I dag har forskningen tillgång till många prover och långa kronologiska sekvenser av årsringar. I dessa sekvenser kan man passa in ett nytt prov och på såvis ofta erhålla en god datering.

Resultaten då? Träproverna från Stadsparken visade att man främst använt Ek och en del Tall i byggnadskonstruktionerna. Ekvirket kom från träd fällda i Småland och på Öland medan tallvirket kom från träd importerade från Uppland. De flesta träden var mellan 75 och 100 år gamla då de fälldes.

De tidigaste dateringarna är från mitten av 1200-talet. Den största mängden dateringar ligger runt sekelskiftet 1300, därefter finns enstaka dateringar fram till 1370. Enligt de preliminära tolkningarna representerar de tidigaste dateringarna en period då staden är under uppbyggnad. Kalmar som stad anses grundad omkring 1200. Dateringarna från sekelskiftet 1300 representerar byggandet av en träkista i hamnen, som förmodligen har med någon slags byggnadskonstruktion att göra. Dateringar från mitten av 1300-talet tycks ha med byggandet av stadsmyuren mot sjösidan att göra. Det skulle förlägga uppförandet av Sjömuren ca 50 år tidigare än vad man hittills antagit.

Tolkningarna är än så länge preliminära och kortfattade. När dessa så småningom kan jämföras med övriga resultat från undersökningarna och sättas in i olika sammanhang kan såväl utförligare tolkningar som en del modifieringar vara att vänta.

Källa: http://www.kulturarvsportalen.se/web-content/stadsparken/pages/dendro.html

Thursday, March 08, 2007

Kan vykort vara vetenskap?

Alla får vi väl ett vykort någon gång. En hälsning från vännerna på semester på Kanarieöarna eller i fjällen. Ett grattis på födelsedagen från gamla faster. Eller en hälsning från någons hemstad, ett "såhär ser det ut där jag bor". Men hur många av oss tänker på att de där bilderna kan vara ett källmaterial till kunskap om ett samhälles utseende och utveckling under åtminstone ett drygt århundrade? Förmodligen inte många.

Vykort var en idé som kom från Tyskland och Frankrike och nådde Sverige under 1800-talets sista decennium. Den stora "vykortsboomen" kom under de första åren på 1900-talet. 1901 skickades 20 miljoner vykort i Sverige och 1904 nåddes rekordsiffran 48,6 miljoner. I Tyskland skickades över en miljard vykort 1903. Det var vanligt att man sparade koren i vackra vykortsalbum och många ägnade sig åt att "byta" kort från olika orter, så kallade topografiska vykort ( med motiv av gator och torg, byggnader och sevärdheter, men även kort framställda till minne av en viss händelse).

Från tiden kring förra sekelskiftet och i viss mån ända fram till 1970-80-tal var vykortsmotiven betydligt intressantare än dagens ofta ganska tråkiga vyer. Det var vanligt att städer och småorter skildrades just så som de såg ut. Ofta som rena vardagsskildringar. Det är av den anledningen jag hävdar att vykort kan vara ett användbart historiskt källmaterial. Helt otvetydigt till 1900-talet, men kanske även till äldre tider. Precis som historiska kartor gömmer spår av strukturer som helt eller delvis är århundraden äldre än själva kartan, kan vykorten avbilda miljöer som är skapade mer eller mindre långt före det ögonblick då bilden togs.



Två vykort från Kalmar, tidigt 1900-tal. Det övre från Fiskaregatan, där nästan alla av de små trähusen nu är rivna. Dessa hus var gamla redan när bilden togs. Den nedre bilden visar Nybrogatan, som numera är helt utplånad. Ovanpå den ligger idag bl a länsstyrelsen och polishuset.

Kanske kan bilderna också ha ett visst praktiskt antikvariskt värde. T ex kan de berätta hur byggnader såg ut tidigare eller hur utvecklingen i exempelvis ett kvarter har förändrat en stadsmiljö från 1800-tal till i dag. Stora delar av våra stadskärnor har ju rivits som resultat av en ohämmad framstegsanda och fyrkantiga byråkraters bristande förståelse för historiska och kulturella värden. Men bilderna av hur det såg ut en gång finns kvar.



Storgatan i Kalmar vid 1900-talets början och på 1980-talet. Ett bra exempel på de drastiska förändringar som stadsrummet genomgått under 1900-talet. Och på hur ett par vykort kan åskådliggöra detta.

Det här är huvudsakligen en blogg om arkeologi. Men kan man göra arkeologi av gamla vykort? Ja, kanske i någon mån, men det blir inte lätt. Till exempel kan bilderna visualisera de lämningar man påträffar i de övre lagren vid en stadsarkeologisk undersökning. Ge lite "kött på benen" (eller fasad på husen snarare) och en bättre förståelse för "hur det såg ut" ovan mark. Som sagt exempelvis vilken typ av bebyggelse som funnits och någon gång kanske bilderna även kan hjälpa till att funktionsbestämma olika lämningar. Kanske någon med lite mer fantasi kan hitta ytterligare användningsområden?

Dessutom kan vykort vara arkeologi i den meningen att de avbildar arkeologiska motiv. Det finns relativt gott om kort som visar fornlämningar, fornföremål och ruiner av olika slag. Men det finns även vykort med motiv från faktiska arkeologiska utgrävningar. De senare är dock inte lika vanliga.

Exempel på "arkeologiskt vykort". Här med "Utgräfningarne i Slottsbacken" i Skanör i Skåne.

Slutligen är vykort roliga på såvis att de är ett källmaterial som man lätt kan skaffa fram, äga och hantera även som privatperson, utan att det är det minsta kontroversiellt, olagligt eller moraliskt oriktigt. Vykort finns dessutom från i princip alla orter, från minsta småsamhälle till storstäderna. Är man intresserad av hur det var och såg ut på en viss ort de senaste århundradena är det med andra ord bara att sätta igång att leta upp några gamla vykort. Och vill man inte behäftas med den simpla titeln "vykortssamlare" kan man alltid sträcka på sig, skjuta ut bröstet och kräva att få bli titulerad som deltiolog! För visst kan vykort vara vetenskap.

(För den som vill veta mer om vykort kan detta var en bra plats att börja: http://gamlavykort.nu/ ).




Det är inte bara städerna som förändras. Även i mindre samhällen förändras miljön, hus rivs, funktioner upphör, nya behov skapas. Småorternas förändring har inte fått samma uppmärksamhet som motsvarande i städerna. På de tre ovanstående bilderna ges ett exempel från Bergkvara, söder om Kalmar. Från den övre bilden från omkring 1910 till den mellersta från ca 1950-tal har en hel del hänt. Huset till vänster som var herrgårdsbyggnad till Skällenäs nr 1 har blivit en lägenhetslänga med en Konsumaffär på bottenplanet. Huset in förgrunden har ersatts av en funkisvilla och Lindbergs stora kvarn har rivits. Staplade timmer gjorde man dock fortfarande. Mellan 1950-tal och i dag har däremot miljön inte förändrats lika drastiskt, även om den har moderniserats, Konsum är borta och gatubeläggningen har bytts från gatsten till asfalt bl a. (Den moderna bilden är ej ett vykort).

Saturday, January 13, 2007

Fynd ur åkrarna - om lösfyndsinventeringar

Tiden går och julhelgerna är sedan länge överstökade för den här gången. Så mycket skrivande har det inte blivit här på ett tag av många anledningar. Jag är t ex inte bara arkeolog, jag är också förälder till ett tvåårigt litet yrväder som vissa dagar kan få stormen Per att framstå som en stilla sommarbris... Nåväl, lite bot och bättring ska jag försöka åstadkomman nu, med 2007 års första blogginlägg på AHIMKAR.



Jag har ända sedan tidiga tonåren varit road av fältinventeringar i åkermark. Den gången var det varken med ett speciellt systematiskt eller vetenskapligt förfarande. I dag är det med helt andra ambitioner jag ibland ger mig ut på någon åker som ser lovande ut. Det är emellertid inte en helt okomplicerad sysslesättning, det krävs kunskap för att förstå vad man hittar och vad man förväntas göra med sina eventuella fynd, det finns lagar och regler som måste följas och så vidare.

Det är inte helt ovanligt att folk undrar varför jag håller på med det. Vad har det för värde? Jag menar att sådana inventeringar, hanterade på rätt sätt, har ett stort värde, speciellt i områden där bosättningsmönster, kronologier och fornlämningsbild är dåligt kända. Och det kan man på olika vis hävda är fallet i Möre. Dessutom är det en utmärkt metod för att frambringa ett källmaterial utan att göra något egentligt ingrepp i själva fornlämningen. Naturligtvis kan man aldrig komma i närheten av den kunskap man får genom en arkeologisk utgrävning. Men man kan ändå komma en bit på vägen och ofta längre än vad många tror.

Som metod är en åkermarksinventering egentligen inte så avancerad. Man börjar med att se ut en lämplig plats. Därefter hoppar man i sina gröna gummistövlar (eller andra lämpliga skodon ifall man inte är lycklig ägare av just ett par gröna gummistövlar) och travar ut på den utsedda åkern. Man ber en stilla bön att bonden inte har spridit ut gödsel ovanpå hela härligheten och sedan sätter man igån att spana efter fynd som kan säga något om platsen (hur väl man lyckas med det är inte enbart en fråga om inventerarens skicklighet och platsens fyndtäthet, saker som väder och ljus och om jurden är fuktig eller torr spelar också en viktig roll). När, eller snarare om, man hittar något kan det vara lämpligt att på t ex en karta markera var man gjorde fyndet och vad det bestod av. När man travat runt ett tag och anser sig någorlunda ha täckt in ytan så återvänder man hem med sin eventuella skörd. Det är kanske egentligen först då som det börjar ställas lite större krvav på kunskap. När fyndens ska sorteras, bestämmas och tolkas.

Det är viktigt att fynden avlockas så mycket kunskap som möjligt. Ju mer man kan veta desto bättre naturligtvis. Exakt hur mycket man kan veta och hur beror på omständigheterna. En inventering kan ge väldigt varierande resultat och typer av fynd. Som redan nämnts finns det stora källkritiska aspekter att ta hänsyn till. Ett ytplockat material kan mycket sällan ges någon absolut datering eller tolkning. Det kan inte relateras till några strukturer och stratigrafier (lagerförhållanden) som är fallet vid en utgrävning. Ofta får man vara glad om man kan ge fyndplatsen en någorlunda preciserad datering och säga något om vad den representerar för typ av aktiviteter. Är fyndmaterialet tillräckligt stort kan det ibland vara möjligt att göra en djupare analys och t ex jämföra det med andra bättre dokumenterade (arkeologiskt utgrävda) lokaler. I bästa fall kan fynden relateras till ett sammanhang och det går att få fram en bättre tolkning och förståelse.

Några kortfattade exempel på fyndmaterialstyper följer nedan:



Detta är en del av ett inventeringsmaterial från Påboda / Ragnabo i Söderåkra socken (S. Möre). Fyndet dominerades klart av så kallad Kristianstadsflinta, en svart flinta med vita fläckar. Kristianstadsflintan var under en stor del av stenåldern den dominerande råvaran för stensmidet i Möre. Speciellt dominant verkar Kristianstadsflintan ha varit under senmesolitikum och tidigneolitikum (med viss kontinuitet in i mellanneolitikum). I det här fallet kanske en period som omfattar tiden ca 5000 - 3000 f Kr. Tillsammans med förekomsten av en trindyxa, höjdförhållandena över havet och jämförelser med andra material kan man kanske ge fyndet en grovt uppskattad datering till tiden runt 4000 f Kr fram till ca 3000 f Kr. Under den här tiden existerade ett antal mycket stora boplatser i längs fastlandskusten från Blekinge och upp längs Småland. Dessa boplatser kallas basboplatser och kännetecknas av mycket stora fyndmaterial tydligt dominerade av just Kristianstadsflinta och en lång platskontinuitet. Man har tolkat basboplatserna som ett slags centrala mötesplatser som bl a har varit knutpunkter i ett kontakt- och utbytesnätverk. Det aktuella inventeringsfyndet kan genom materialsammansättningen kanske tolkas som en plats som ingått i samma "kulturkrets" som basboplatserna. Påboda / Ragnabofyndet reprsenterar sannolikt en mer ordinär "normalboplats", men kan ha ingått i ett nätverk där basboplaserna var ett slags noder.



Fornlämningar är inte alltid från forntiden. Att påträffa enstaka föremål som någon keramikskärva från historisk tid (ca 1000 e Kr och framåt) är mycket vanligt, det kan t ex vara avfall från gårdarna som följt med ut på åkrarana genom gödslig. Men ibland påträffar man spår av gårdslägen, hela övergivna byar eller andra verksamhetsplatser i åkermark. Fynden på bilden kommer från Skällenäs vid Bergkvara (Söderåkra socken, S. Möre). Platsen lokaliserades genom en historisk karta där ett nu försvunnet gårdsläge med tre gårdar fanns markerat. En inventering avslöjade ett rikligt fyndmaterial som främst bestod av keramik (yngre rödgods, flintgods/fajans, porslin m m), kritpipor, glas med mera, men påvisade även spår av att järnhantering bedrivits. Fynden kan i allt vesäntligt dateras till 16 - 1800-tal. Under den här tiden utgjorde platsen hemmanet Skällenäs nr 2 som under sent 1600-tal genom byte tillföll kronan och anslogs som lotshemman för lotsarna vid Bergkvara hamn. Redan på 1500-talet bestod Skällenäs av ett antal så kallade sämjehemman (ett skattetekniskt begrepp) och det är rimligt att anta att Skällenäs nr 2 var ett av dem. Det är fullt tänkbart att gårdsläget har medeltida anor, men inga fynd kan ännu bekräfta det. Platsen kan anses vara av stort värde som forskningsobjekt och som källa till kunskap om det här områdets historia från medeltid till
1800-tal.


Bilden ovan visar ett fantasidjur i slilver och guld. Fyndet är från Uppåkra i Skåne och kan dateras till 700-talet e Kr. Tanken är att det ska få illustrera ett par dilemman. I Småland är det oerhört ovanligt att hitta metallföremål vid inventeringar. Hittar man något är det oftast någon rostig gammal spik eller liknande. Man kan undra om det beror på att det inte funnists några metallföremål eller på vår oförmåga att hitta dem. Helt säkert har männsikorna tillänat sig olika föremål av metall även i Småland, även om de ofta inte utgjorde någon stor andel av den materiella kulturen (något som bör ha varierat mellan olika sociala miljöer). Förklaringen ligger snarare i att de relativt få metallföremålen är svåra att hitta i kombination med att många gårdar allt sedan yngre järnålder legat på samma plats som den nuvarande bebyggelsen. En metod för att lokalisera metallföremål är metalldetektorinventeringar. Det ovan nämnda, extremt fyndrika, Uppåkra är ett exempel på vad man kan åstadkomma när metalldetektorer används på rätt sätt. I Sverige är emellertid användande av metalldetektor utan särskillt tillstånd olagligt (främst för att hindra plundring och förstörelse av fornlämningar). Myndigheterna är normalt mycket restriktiva med att lämna ut dylika tillstånd. Samtidigt kan det vara relevant att diskutera om det inte borde ske en viss uppmjukning av myndigheternas negativa inställning till användade av metalldetektorer. Naturligtvis förutsatt att detekteringen enbart brukas som ett redskap för forskningen och kulturmiljöarbetet. Fornlämningar i åkermark är ett utsatt kulturarv, genom intensiv djupplöjning och miljöförstöring m m. Som det ser ut i dagsläget kommer många fornlämningar att förstöras och försvinna innan de ens kan lokaliseras och än mindre bidra till kunskapen om det förflutna. När kravet på att bevara i själva verket leder till att värdefulla fornlämningsmiljöer förstörs eller i värsta fall utplånas, är det inte då åtminstone dags att börja diskutera alternativa lösningar och strategier?

Saturday, December 23, 2006

GOD JUL


AHIMKAR önskar sina läsare, såväl trogna återkommande som tillfälliga förbipasserare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Sunday, December 17, 2006

Gropkeramsika fynd på Öland

På Ölands sydspets ligger Ottenby kungsgård. Området häomkring har ansetts vara av stort kulturhistoriskt värde och som del av södra Öland ingår det nu i UNESCO:s världsarvslista. Området kring Ottenby är arkeologiskt mest känt för lämningar från yngre järnålder och tidig medeltid, bl a med ett stort gravfält, bosättningsfynd ett medeltida kapell och ett fiskeläge från samma tid. Diverse kungliga jordägare understryker områdets betydelse under tidig medeltid.

Omedelbart söder om Ottenby kungsgård upptäcktes emellertid en stenåldersboplats 1989, då en gödselbrunn skulle anläggas. Det visade sig att platsen kunde dateras till gropkermaisk tid. Den blev därmed den andra kända platsen på Öland från denna tid. Sedan tidigare är en gropkeramisk boplats känd vid Köpingsvik (norr om Borgholm). Boplatsen vid Ottenby Kungsgård har nu varit föremål för undersökningar inom forskningsprojektet Vi och dom: kulturell identitet under mellanneolitikum, som drivs i samarbete mellan bl a Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm och Högskolan i Kalmar. Under augusti - september 2004 utfördes en utgrävning av platsen, vilken nu har avrapporterats.


Exempel på gropkeramik, här som en fyndteckning. Det flitiga användandet av den karaktäristiska runda gropen i dekoren har gett upphov till namnet.


Fyndmaterialet dominerades av keramik, närmare bestämt ca 23 kilo. Benmaterialet hörde främst från martima arter - säl och fisk, men även ben från svin och får/get var rikligt företrädda i de uppemot halvmetern tjocka kulturlagren. Flintan dominerades av lokal så kallad ordovicisk flinta. Därutöver påträffades en del mer enstaka fynd från senare perioder.

Keramiken bestod till största delen av så kallad gropkeramik. Denna keramik, ofta dekorerad med små gropar, har gett upphov till namnet "gropkeramisk kultur". (Begreppet "kultur" är emellertid omdiksuterat). En mindre andel så kallad stridsyxekeramik påträffades också. Det kan röra sig om en senare aktivitetsfas, men likaväl vara ett samtida inslag. Keramiken daterar platsen huvudsakligen till 3300-2700 f kr (MN A), med vissa antydningar till påföljande period 2700-2300 f Kr (MN B - stridsyxeperioden). Rapportens författare menar att keramiken ansluter till en sydlig grupp med stora likheter med fynd från framför allt Blekinge och (delvis) Skåne. Inom denna grupp fanns dock även påtagliga skilnader. Man kan förklara dessa som en kronologisk åtskillnad, men den förklaringen är enligt författarna samtidigt otillräcklig. Man bör istället även betona keramikens och keramikernas roll i samhället. Med ledning av keramikens utseende och sammansättning kan keramikerhantverket ha varit betydelsefullt i sitt sociala sammanhang.

För att se rapporten i sin helhet kan man besöka Arkeologiska forskningslaboratoriets hemsida
http://www.archaeology.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=1370 och där gå in på "publikationer" och "rapporter".

Wednesday, November 15, 2006

Hagby rundkyrka och det medeltida lokalsamhället

Det har gått några veckor utan att någonting har hänt på AHIMKAR. Detta beror på ett totalt datorhaveri. Men med ny dator installerad är det nu hög tid att ta nya friska tag!

Denna gång blir det med ett nedslag vid Hagby kyrka, söder om Kalmar. Hagby är en av landets relativt få rundkyrkor och som sådan den kanske bäst bevarade i hela landet. Det har länge forskats och debatterats om vad rundkyrkorna fyllde för funktion, såväl praktiskt som symboliskt. I det här inlägget kommer jag att fokusera på kyrkans lokala sammanhang för att närma mig en möjlig förståelse av problemet.


Hagby rundkyrka från norr med rundkoret synligt. Sakristian och strävpelarna är senare tillkomna än koret och rundhuset. (Foto: Pär Lindh).

Det har skrivits och spekulerats en hel del om Hagby kyrka också. Mycket av detta har med tiden visat sig föråldrat, felaktigt, källkritiskt orimligt och så vidare. Jag kommer inte närmare att gå in på allt detta utan försöka utgå från vad man anser sig veta idag. Enligt en ny analys av kyrkans murverk har den ursprungliga byggnaden bestått av tre våningar. Nederst kyrkorummet, där ovan en liten våning och över denna en större ovanvåning. Kyrkans halvcirkelformade absidkor har även detta haft en ovanvåning och längst upp en taklös "balkong". Mitt i kyrkan stod fyra kraftiga pelare av sandsten. I kyrkorummet bar pelarna upp ett runt ringvalv. Högst upp övergick pelarna i ett runt mittorn som har stuckit upp en bit över kyrkans yttertak.


Interiör från ovanvåningen med några av de många fösnteröppningarna. Äldre forskning har kallat dem skottgluggar, men det är en uppenbar vantolkning då det knappast är fråga om några "gluggar". (Foto: Pär Lindh).

Man trädde in i kyrkan genom en vackert utsmyckad stenportal. Mitt i rummet fanns dopfunten, inramad av de fyra stenpelarna och i öster stod altaret i det halvrunda koret. Längs väggarna fanns bänkar av sten, men i övrigt stod man upp i kyrkan på medeltiden. I norr ledde en smal trappa inne i yttermuren först upp till den mindre ovanvåningen, som kanske användes som förrådsutrymme eller dylikt. Den tredje våningen var däremot ett magnifikt rum, upplys av mer än 15 relativt stora fönsteröppningar. Det ger oss en stor, ljus sal som rimligen kan tolkas som representationsvåning/paradvåning av något slag, med en vid utsikt över Möreslätten och kalmarsund. Det har helt klart varit en byggnad som utstrålat makt och status.

När kyrkan byggdes är inte helt klarlagt. Den lilla rundkyrkan i Voxtorp, granne med Hagby, har genom dendrokronologiska prover (årsringsdateringar på trä) kunnat tidfästas till ca 1240-tal. Det har bedömts kunna vara en adekvat datering även för Hagby. Möre kan ståta med ganska många märkliga kyrkor med flera våningar. Av dem som har daterats med större säkerhet framträder just 1240-talet som en period av intensivt kyrkobyggande. Men det byggs också en hel del kring början av samma århundrade. 1200-talets förra hälft eller tiden kring dess mitt får väl anses fånga upp den tid då kyrkbygget i Hagby ägde rum.

Vad var det för ett samhälle som fanns där, då någon plötsligt beslutade att uppföra en byggnad som väl knappast någon av bygdens invånare sett maken till? Kyrkbyn Södra Hagby är inte speciellt välkänd vare sig arkeologiskt eller historiskt. Ortnamnet med efterleden -by har uppkommit under yngre järnålder, då en omfattande omorganisation av bebyggelsen ägde rum i Möre, med bybildningen och uppkomsten av storgårdar som viktiga ingredienser. Gravar från yngre järnålder är fåtaliga i Hagby socken, men det beror sannolikt mycket på den höga andelen uppodlad mark. Många gravar kan ha odlats bort genom åren. Någon bebyggelse från yngre järnålder eller medeltid har aldrig dokumenterats arkeologiskt i socknen. Men det finns några lösfynd som berättar såväl att en sådan har funnits som något om dess karaktär.


Hagby socken med fasta fornlämningar. Kyrkan belägen nedanför vägkorsningen där det står Hagby. Hagbyån utgör socknens sydgräns. Mellan ån och Södra Hagby ligger Hagbytorp.

Från Södra Hagby kommer en flätad halskedja av silver med djurhuvudformade ändar i s k urnesstil och två påhängande pärlor i filigranteknik. Kedjan kan dareras till senare delen av 1000-talet. Det praktfulla föremålet har ansetts kunna vara en motsvarighet till det mer kända "Gåtebokorset" från Öland. Från Hagby kommer också en armbygel av silver och från angränsande byn Hagbytorp finns lösfynd av vikingatida vapen och en våg och en vikt från samma tid. Smyckefynden ger en tydlig vink om att mer välbesuttna personer har levt i Hagby vid slutet av vikingatiden. Vikter och vågar brukar betraktas som indikationer på handel. Om någon sådan bedrivits i området i någon nämnvärd skala finns det inga ytterligare belägg för. Men området kring Hagbyåns mynning har av flera forskare pekats ut som en möjlig "viktig hamn och mötesplats". För att sammanfatta är det rimligt att anta att Södra Hagby redan under yngre järnålder har varit en av Möres större byar. Sannolikt har den också hyst en lokal storgård från vilken eventuella aktiviteter vid Hagbyån kontrollerades. Storgården var ett lokalt centrum och dess innehavare kunde uttrycka sin ställning genom en viss "lyxkonsumtion" av t ex dyrbara och statusbetonade smycken.


Silverkedjan (KLM inv nr 1272) som påträffats i Södra Hagby. Föremålet kan dateras till senare delen av 1000-talet och har kanske haft ett vidhängande krucifix. (Foto: Kalmar Läns Museum).

För att komma längre är det emellertid nödvändigt att använda andra källmaterial. I de skriftliga källorna från medeltiden framgår att Södra Hagby bestod av 11 hemman på 1500-talet. Tre av dessa hörde till självägande skattebönder, ett hörde till sockenkyrkan, ett hörde till prebendet Heliga tre konungar i storkyrkan i Kalmar, tre hemman ägdes av Vadstena kloster och tre hemman ägdes av olika frälsesläkter. De senmedeltida förhållandena är dock inte helt samstämmiga med de högmedeltida. De tre klosterhemmanen liksom prebendegården var alla donerade eller sålda frälsegårdar. Före 1300-talets mitt var med andra ord minst sju hemman, eller drygt halva byn, frälseägd. Vill man söka efter en huvudgård, eller en gård som kan gå tillbaka på en äldre storgårdsdomän, är det rimligen bland dessa gårdar man ska leta.



Hagby socken med jordägarförhållanden under 1500-talet.

Bland de frälseägda gårdarna framträder en som speciellt intressant. År 1370 byter frälsemannen Staffan Arvidson (tre blad) till sig en gård i Södra Hagby som kallas för brytegård ("...j Kirkio Haghaby een brytia gard...") av Bo Jonsson (Grip). Bo Jonsson hade köpt denna gård året innan bland en större mängd jord i bl a Möre av Nils Kettilsson (Vasa). Nils Kettilsson i sin tur ägde gården genom sin hustru Kristina Jonsdotter (Rickebyätten) vilken hade ärvt den av sin morbror Jon Kettilsson (Puke). Jon Kettilsson är känd första gången 1338 och var redan då knuten till Möre. Han avled någon gång mellan 1353 och 1360. Den från Östergötland härstammande släkten Puke ägde tydligen betydande egendomar i Möre och förefaller vara en av de tidigare frälsesläkter som skaffat sig jord i detta område. Det som gör just den här gården speciell är dock det faktum att den kallas brytegård. En brytegård är benämningen på en gammal huvudgård som ställts under en 'bryte', dvs en förvaltare. Ofta var brytegårdarna också i ett tidigare skede sätesgårdar (dvs bostad åt en stormannafamilj), men om det även gäller för brytegården i Hagby kan inte bevisas. Drygt 100 år senare, 1474, säljer Sven Larsson (tre blad), rimligen en senare ättling till ovannämnde Staffan Arvidsson, en gård i Södra Hagby till Vadstena kloster. Genom senare ägoföljder och historiska kartor har man kunnat visa att åtminstone en av klostrets gamla gårdar låg granne med kyrkan. Om det är just den gården som är identisk med brytegården vet vi inte, men det skulle vara ett idealiskt läge för en huvudgård.


Förenklad sammanställning över olika historiska kartor från Södra Hagby, i detta fal ett utsnitt med området kring kyrkan. Kartor från byn finns från 1600-tal till 1800-tal. Under denna tid bestod byn av 12 gårdar och hade tre gärden, dvs tresäde.

Klart är hur som helst att det har funnits en huvudgård i Södra Hagby under 1300-talet. Det är sannolikt att den går tillbaka åtminstone till tidig medeltid. Inget hindrar heller att den går tillbaka, helt eller delvis, på en storgårdsdomän med rötter i yngre järnålder. Ytterligare en ledtråd som styrker de här antagandena finns. Granne till Hagby ligger byn Hagbytorp. Av kartmaterialet framgår att Hagbytorps ägor utgörs av en smal remsa som ligger inklämd mellan Södra Hagbys ägor i norr och Hagbyån i söder. Ägofiguren tillsammans med det faktum att Hagbytorp helt avskiljer Hagby från den utpekat viktiga Hagbyån gör att man kan vara i stort sett säker på att Hagbytorp är avskiljt från Södra Hagby. Det bevisas även av ortnamnet. Efterleden -torp syftar på något som är avgärda, dvs en mindre enhet upptagen på en moderenhets ägor. Och förleden Hagby- kan inte gärna lämna några tvivel på varifrån Hagbytorp är avgärda. Förekomsten av torp var något som kännetecknade den tidiga huvudgårdsdriften, åtminstone från 1200-talet, kanske tidigare. Dessa huvudgårdar var väl samlade storjordbruk som drevs med hjälp av dagsverkestorp. Torpen togs upp på storgårdens ägor med ett litet stycke jord som torpinnehavaren fick bruka då denne inte gjorde dagsverken vid huvudgården. Hagbytorp räknades uppenbarligen enligt skriftliga källor som en egen by under 1300-talets andra hälft. Det betyder att storgårdsdriften i Hagby redan då upphört och storgårdsdomänen styckats upp på mindre, självständiga enheter. Brytegården kan i det perspektivet betraktas som den kvarvarande spillran av en storgårdsdomän i upplösning. Det scenariot är på intet vis unikt för Hagby, utan har paralleller på många andra håll.

Ingen kyrka är oberoende av sitt lokalsamhälle och inget lokalsamhälle är oberört av sin kyrka. Om vi återvänder till Hagby kyrka med ovanstående resonemang i åtanke ligger det nära till hands att på goda grunder misstänka att kyrkan har uppförts i anslutning till en lokal storgård. Det är knappast unikt, inte ens ovanligt. Men varför denna märkliga byggnad? Det Södra Hagby som träder fram i det arkeologiska materialet befolkades helt säkert av lokalt förankrade bönder och stormannafamiljer. Men när byn i sin helhet träder fram i de skriftliga källorna på 1500-talet ägdes bara tre gårdar av självägande bönder, resten var i händerna på utifrån kommande jordägare som inte själva brukade jorden. Detta är ett generellt fenomen i Möre, på 1500-talet ägde bara ca 14 % av bönderna själva sin mark. Av tillgängliga källor att döma gällde samma bild under åtminstone 1300-talet. Mellan det lokalt baserade samhälle med rötter i yngre järnålder som möter oss i det arkeologiska materialet och det hög- och senmedeltida samhället har med andra ord en genomgripande förändring ägt rum. Allt talar för att denna förändring ägde rum under 1200-talet, den tid då kyrkan uppfördes. Det var bl a då Möre på allvar införlivades med det svenska kungariket, blev gränsbygd och omland till staden Kalmar. Detta har uppenbart inneburit en stor makt- och egendomsförlust för Möres lokalbefolkning.

Min hypotes är att Hagby kyrka i likhet med flera andra Mörekyrkor kan betraktas som ett slags "krisfenomen". Enkelt uttryckt är denna hypotes utformad i analogi med tesen att där makten är svag, skenbar eller ifrågasatt råder ofta väsen och buller men där makten är stabil är det tyst och stilla. När lokalsamhället Möre mötte den nya, expansiva kungamakten och det jordägarbaserade frälse som följde med riksenandet medförde det ett starkt ifrågasättande av den lokala makten. Möres stormannafamiljer verkar inte ha förmått anpassa sig till de nya förhållanden som en ny typ av samhällsordning medförde. I stället har en situation av social stress uppstått. Monumentbyggande är ofta förknippat med sociala och maktrelaterade oklarheter och Hagby kyrka kan definitivt betraktas som ett monumentalt bygge. Med andra ord kan kyrkan ur detta perspektiv uppfattas som en lokal stormannagrupps sista kraftansträngning, en markering av en position som var i gungning.


Ännu en interiörbild från den märkliga ovanvåningen med sina många muröppningar. (Foto: Pär Lindh).

Vad den anmärkningsvärda övervåningen tjänade för syften får vi kanske aldrig veta. Däremot vet vi att den inte är ett unikt fenomen i Möre. Om vi för ett ögonblick lämnar de underbyggda hypoteserna och beger oss ut på ett spekulationernas gungfly, kan man leka med en tanke. Det må vi tillåta oss. Enligt många forskare spelade den så kallade "hallen" en viktig roll vid den yngre järnålderns storgårdar. Hallen var en slags representationslokal med många funktioner, där kunde stormannen visa upp sig i all sin prakt, men också hålla ritualiserade "kallas" där han (eller hon!) fungerade som kultledare. Men hallen var också en plats att knyta kontakter, skapa politiska allianser och trohetsförbund och utbyta gåvor. Kort och gott en plats där makt utövades. Och kanske, men bara kanske, kan man leka med tanken att "salsvåningarna" i Mörekyrkorna var ett sätt att flytta den hedniska hallen in i en ny kristen kontext men med i stort sett samma funktioner.

Men det finns ytterligare ett spår man kan följa. Vi kan kalla det "korstågsspåret". Hagby kyrka är en rundkyrka. Den runda formen anses anspela på den heliga gravens kyrka i Jerusalem som var en rund byggnad, korsfararnas främsta och heligaste mål. Att Hagby kyrkas byggherre var en hemvändande korsriddare från Det Heliga Landet är kanske för mycket sagt, om än inte omöjligt. Däremot kan den runda formen uttrycka ett sympatiserande med korstågsideologin. Dessutom fanns korståg att tillgå på betydligt närmare håll än i Det Heliga Landet.


Romantiserad skildring av de danska korstågen mot Estland 1219, då den danska flaggan, Danebrogen, påstås ha fallit ned från skyn.

Den tid då kyrkobyggandet i Möre blomstrade som bäst sammanfaller i stort sett med den tid då den nordiska korstågen gick över Östersjön i syfte att erövra land och kuva och kristna folken i Baltikum och det preusiska områdena. Korstågen i sin tur var ett uttryck för en allmän europeisk högkonjunktur och expansion under 11- och 1200-talen. I kölvattnet på korstågen följde en kortvarig "krigsekonomi" eller "krigskonjunktur". Människorna i vissa områden längs Östersjön som på ett eller annat sätt visste att profitera på korstågen kunde snabbt betydligt utöka sin rikedom. Det är möjligt att Möres kustslätt tillsammans med Öland varit involverat i denna krigskonjunktur. I Möre kunde den lokala aristokratin plöja ner sådana eventuella nyvunna rikedomar i byggandet av de kostbara och mäktiga stenkyrkorna. Men allt eftersom områdena kring Östersjön kuvades och kristnades minskade det ekonomiskt fördelaktiga läget. Stormännen som investerat sina förmögenheter i kyrkorna kom på ekonomiskt obestånd och kan på grund av detta ha tvingats ge upp sin egendom till den nya aristokrati som kom med kungamakten och riket. De byggnader som skulle markera lokalsamhällets auktoritet och makt gentemot kungen och hans män bar istället fröet till samma lokalsamhälles undergång. Utan de dyrbara investeringarna i kyrkorna skulle Möreborna kanske stått betydligt bättre rustade för sitt möte med den nya tiden. Och nog verkar det ologiskt för oss, men speglar i ett medeltida perspektiv snarare hur en ålderdomlig mentalitet mötte en mer "modern" ekonomi och samhällsordning.

Det här förslaget till hur Hagby rundkyrka kan tolkas utgår från ett lokalsamhälle. Det är utarbetat enligt tanken att platsen ofta betyder någonting. Platsen är på något vis central. Därför kan det vara en god ide att utgå från platsen och sedan utvidga sökandet därifrån. På det viset kan det märkliga kyrkbygget förankras såväl i lokalsamhället som i de stora sammanhangen. De olika perspektiven är på intet vis oförenliga, utan kompletterar istället varandra i en helhetsbild. Hagby kyrkas olika funktioner är kanske inte möjliga att helt klarlägga, men det var i alla fall inte någon försvarskyrka som det har hävdats - och fortfarande hävdas. Den var istället en produkt av en stor förändring där olika samhällssystem med olika värderingar och utgångspunkter slutgiltigt möttes och gick upp i varandra. Kyrkans byggherre måste ha varit någon på samma gång intimt knuten till de närmaste omgivningarna som någon med vida kontakter och kunskap och känsla för tidens europeiska byggnadsstil och idevärld. Någon som med visshet sett betydligt mer fjärran horisonter än Kalmarsund!

Tack till:

Torbjörn Sjögren, kyrkoantikvarie, Växjö stift, som välvilligt lät mig få ta del av vissa resultat av murverksanalysen av Hagby kyrka.

Lars Larsson, hembygdsforskare och ordförande i Södermöre Hembygdsförening, som med stor kunnighet lotsade mig igenom eftermedeltida ägoförhållanden och gårdslägen i Södra Hagby.

Många olika källmaterial står bakom detta inlägg. Jag kommer inte att redogöra för alla här, det skulle ta för mycket plats. Den som ändå vill ha reda på dessa kan höra av sig till mig. Om någon vill ha ytterligare "kött på benen" angående ovanstående resonemang, så kommer en utförligare variant av texten att publiceras i Södermöre Hembygdsförenings årsskrift 2007.