Thursday, June 05, 2008

Birka och Uppsala i Kalmar, ännu en gång

I dag är det som bekant Sveriges nationaldag. Denna tilldragelse kan man ju välja att fira på många sätt, eller inte alls. Kanske man skulle klippa gräset? Det är förvisso en internationell företeelse men känns ändå på något sätt väldigt "villakvarters-svenskt". Här på Ahimkar firar vi nationaldagen med Birka och hednatemplet i Uppsala, det får väl ändå sägas vara i högsta grad fornsvenska företeeleser och passande en dag som denna. Dock med det synnerligen viktiga förbehållet att något Sverige i dagens mening inte existerade på denna tid, för över 1000 år sedan. Några falska nationalmyter tänker jag inte underblåsa.

Nej, istället är det, som några kanske redan gissat, ännu ett inlägg i den tydligen ganska populära "Enström-debatten". I vilket fall har inget ämne här på Ahimkar väckt så mycket känslor och kommentarer som just detta. Om någon har missat vad det är fråga om så är Stig Enström en Kalmar-baserad privatforskare som för ett halvår sedan gav ut en bok med budskapet att Kalmar var vikingatidens främsta centrum och identiskt med det "rätta" Birka, det vill säga den handelsstad i Sueonernas land som Ansgar besökte. Enströms bok är en estetiskt sett tilltalande skapelse och Enström själv är säkert mycket kunnig på vissa områden. Men i de budskap han förmedlar tyvärr ganska rejält ute och cyklar.


Ungefär i detta område låg den historiska byn Berga (foto förf).

Enström finner sitt Birka i Kalmars stadsdel Berga, en gång en medeltida by i Kalmars omland. Av gravfält att döma med stor sannolikhet också en etablering från yngre järnålder. Jag har tidigare påvisat att i det arkeologiska materialet har Enströms teorier inte mycket att hämta, se HÄR . Ett annat källmaterial som Enström brukar hämningslöst är ortnamnen. De spelar en viktig roll för att "bevisa" att Berga en gång var Birka. Enström skriver:

"Mot att Berga från början skulle ha haft namnet Birka finns inga språkliga hinder... Biergum, som Kalmars Berga skrevs 1299, är latin och Bierka hette det kanske på kalmaritiska. Detta i-liknande uttal har sedana övergått till e. Enligt proffesorn i lågtysk filologi Agathe Lasch övergår i till e framför r i lågtyskan. Professor Hjalmar Lindroth skriver 1926 angående öländskan: "Övergången från i till e i sådana ord är dock icke genomförd i så stor utsträckning som i Kalmartrakten." På liknande sätt förhåller det sig med g:et i Berga. Som exempel kan vi ta ordet Sverige som enligt Svenskt ortnamnslexikon, vid 1200-talets slut skrevs Sweriki, vilket under medletiden förändrades till Sverighe, med en övergång k - gh (frikativt g). Detta har förklarats dels som inhemsk ljudutveckling, dels som inflytande från danskan. Jämför också vårt kaka med skånskans kaga. Etymologin skulle då vara Birka - Berka - Berga - Bäja (som det uttalas idg)."

Dessbättre finns det ju nu för tiden något som heter mail. Jag har på denna väg utan nämnvärd karftansträngning kunnat ställa frågan till ett ansenligt antal av landets främsta ortnamns- och språkforskare/-experter om huruvida det ligger något i detta Enströms resonemang. Svaret har varit ett enstämmigt och rungande NEJ.

Att Berga en gång skulle hetat Birka saknar inte bara grund, det är språkligt fullständigt omöjligt. Det är ställt utom allt tvivel att Berga innehåller vårt nuvarande ord 'berg'. Men några stora berg som vi förknippar med ordet behöver det inte vara fråga om. Det kan snarare röra sig om lägre höjder, kullar eller berg i dagen.

Berg förekommer i fornsvenskan oftast som biaergh (eller baerg). Det går tillbaka på det urnordiska *bergha- vilket genom så kallad brytning av det korta e-ljudet på grund av ställningen framför det senare försvunna a-ljudet i den efterföljande stavelsen övergick till *biargh. Genom så kallat i-omljud övergick sedan a till ae. Denna form dog ut i svenskan men finns ännu kvar i danskans stavning 'biaerg'. Övergången kort i till e i vissa svenska dialekter är vidare av sent datum och saknar därför relevans i sammanhanget (för att inte tala om lågtyskan som inte har ett dugg med saken att göra). I ordet berg är också det frikativa gh-ljudet ursprungligt och inte resultatet av någon övergång från k ('Sverige' är ett undantagsfall och inte lämpligt som jämförelse). Dessutom har övergången från k till g aldrig någonsin på nordiskt språkområde skett i ställningar direkt efter r.

Det äldsta belägget för ortnamnet, Biergum, som förekommer i ett dokument från 1299 är inte alls latin. Biergum är en regelrätt, helt normal fornsvensk form i dativ pluralis. Ändelsen -um är alltså inte en latinisering utan en dativ plural-ändelse. Att Berga skulle hetat Bierka på kalmaritiska är därmed också helt felaktigt och inget annat än en grundlös gissning från Enströms sida. Ordet Biergum, liksom vårat Berga (med ändelsen -a) är för övrigt alltså plural.
Det har också påpekats för mig att det finns ca 200 Berga i Sverige. Alla dessa kan knappast ha varit Birka och inget i språkligt hänseende gör Kalmars Berga mer speciellt än de andra Berga-orterna. En ortnamnsforskare beskrev Enströms spekulationer med orden "som fan läser bibeln". Tämligen komiskt med tanke på att Enström avfärdar etablerad forskning i ett kapitel med just den titeln...

Så var det då det här med hednatemplet i Uppsala. Enström hävdar att orten Uppsala och templet Ubsola har förväxlats av Adam av Bremen. Ubsola låg i själva verket på en stenig höjd norr om stadsdelen Lindsdal. Detta styrker Enström genom att det på en historisk karta finns en bäck som flyter i omedelbar närhet med namnet Tempelbäcken. (Denna bäck flyter också i närheten av Förlösa kyrka och har måhända namn därav, något som Enström dock avfärdar). Templet skulle enligt Enström ha varit en kallmurad stenbyggnad. De stora mängderna sten på den aktuella höjden skulle följdaktligen vara ruinerna av ett tempel, nämligen Ubsola. Några bilder på hur det ser ut på höjden har Enström inte med i sin annars rikligt illustrerade bok, där var för mycket träd. Efter viss möda lyckades det mig dock för några veckor sedan att lokalisera platsen. Det är en relativt stor höjd som förvisso är mycket stenbemängd. Jag kan nu stolt presentera några bilder på 'templum (...) ubsola', eller är det månne på helt naturlig väg ditkomna stenar? Till en lämplig person (förslagsvis en geolog) yttrat sig, vad tror du?




Ett stort tack till:

Staffan Fridell, professor. Institutionen för nordiska språk, Uppsala Universitet.

Ulla Swedell, fil lic, Institutet för språk och folkminnen, namnavdelningen, Uppsala

Lennart Elmervik, Professor emeritus, Institutionen för nordiska språk, Uppsala Universitet

Ola Svensson, forskningarkivarie, Dialekt och ortnamnsarkivet, Lund

Jan Paul Strid, fil dr

Mats Wahlberg, docent, förste forskningsarkivarie, instituet för språk och folkminnen, namnavdelningen, Uppsala

Staffan Nyström, Riksantikvarieämbetet, Professor i nordiska språk med inriktning mot namnforskning, Uppsala Universitet

Göran Hallberg, docent, fil dr, f d arkivchef Dialekt och ortnamnsarkivet, Lund

Jan Agertz, ortnamnsexpert, Jönköpings läns museum

7 comments:

Martin said...

Bra jobbat, Pierre!

ArchAsa said...

"Biergum, som Kalmars Berga skrevs 1299, är latin och Bierka hette det kanske på kalmaritiska."

Vilken makalöst underbar vetenskaplig analys!!! Snacka om hopp, nej fritt fall, i den logiska kedjan.

Eller kanske Beerum på småländska vilket bevisar att smålänningarna uppfann öl :D
Småland och Kalmarkusten är häftiga nog, för att de inte ska behöva förnedras av denna rappakalja. Tänk om dessa påstådda lokalpatrioter faktiskt kunde vara stolta över vad deras trakt bidragit till i verkligheten, istället för att fabulera fram tempelbyggnader.

Anonymous said...

Hej!
Jag har först nu personligen tagit del av Enströms bok. Jag blev nyfiken på den efter den kritik du riktat mot den på din blogg. Trots allt är du alltför snäll mot boken. Eftersom Enström kritiserar fackhistoriker och arkeologer får han tåla att själv bli kritiserad.
Hela teorin om Birka vid Birkenäs norr om Kalmar presenterar han på ett oärligt och felaktigt sätt.
Han nämner att idéen först kläcktes av Johan Haquin Wallman i ett brev till Abraham Ahlqvist och att Wallman själv under en period bedrev forskning med denna inrikting. Vad Enström inte nämner är att Wallman snabbt kom på bättre tankar och redan några år efter brevet till Ahlqvist tog tillbaka hela idéen. Wallman framförde till slutet av sitt liv skarp kritik mot och ångrade sin ungdomssynd. Bland annat var det Wallman som 1850 låg bakom att Sylvander inte fick trycka en bok i ämnet Kalmar-Birka i Vitterhetsakademiens serie.
Om upphovsmannen till en teori ångrar sig och ihärdigt förnekar bärigheten av den borde detta ha betydelse för idéens riktighet.
Att notera är att Wallmans forskning om Birka var mer komplex än att lansera ett Kalmar-Birka. Han forskade om Birkanamn och hade funderingar om att det kan ha funnits många vikingatida "städer", det vi numera snarast kallar centralplatser.
Vidare säger Enström mycket riktigt att teorin först lades fram i tryck av Ahlqvist 1822. Det han inte nämner är att Ahlqvit tar upp den i fotnot, vilket visar med vilken osäkerhet han såg på den.
Enström säger även att Löfkvist 1828 var kritisk till idéen. Kritisk är dock en grav underskttning. Löfkvist ägnar flera sidor åt att gå igenom historiska och arkeologiska källor för att visa att Birkenäs inte kan ha varit Birka. Sannolikt bygger hans argument på tankar han fått av sin gode vän Wallman.
Enströms största blunder är att han (vad jag kan se, det saknas litteraturlista och index), inte nämner Peter Wieselgrens Ny Smålands Beskrifning från 1844-45. Wieselgren återlanserar har Kalmar-Birka. Wieselgren gör en genomång av källorna, som är vida bättre än enströms och borde ha gett Enström viktig argument för sin sak. Hans idéer sågs dock som fantasterier av samtiden och Wieselgren sågs som en usel fornforskare. (flera belägg i samtida brev osv) Wieselgren var emellertid den famöse Sylvanders lärofader. Det är häpnadsväckande att Enström inte nämner en av de få som verkligen trott på Kalmar-Birka. Wieselgren skriver tiotals sidor om det i sin bok. Wieselgren fick omgående kritik och svar på tal av mer seriösa forskare, bland andra Wallman.
Att inte nämna dessa förgrundsfigurer och förhållanden i formandet om teorin om Kalmar-Birka visar nivån på Enströms bok. Den brister fatalt i källforskning. Att teorin efter noggrann granskning avvisades redan i mitten av 1800-talet och att upphovsmannen själv skarpt tog avstånd från den borde ha nämnts. Därmed är Enströms bok i dessa partier att betrakta närmast som en historieförfalskning.
Enströms tolkning av antika oh medeltida texter är likaså den bristfällig. För att inte bli alltför lång i mitt inlägg kan jag rekommendera intresserade att läsa de textanalyser som Wallman, Wieselgren Sylvander med flera gjorde då det begav sig. De håller hög klass. Dessa präster kunde latin och grekiska. Därför läste de originalkällorna bättre än de flesta nutida forskare.
Det verkar för mig häpnadsväckande att någon som påstår sig ha ägnat åratal av sitt liv på frågan om Kalmar-Birka kan göra sig skyldig till så grundläggande fel och missar. I slutänden kanske det är denna brist på ärlighet och noggrannhet som skiljer en glad amatör från en galen forskare.

Anonymous said...

Hej igen!
I min långa kommentar gjorde jag det oförlåtliga felet att skriva Löfkvist när jag menade fornforskaren Nils Isak Löfgren. Skillnaden mellan amatör och forskare är trots allt kanske inte så stor...

Pierre said...

Hej Anonymus!

Tack för dessa kunniga och insiktsfulla inblickar i äldre Kalmar(birka)-forskning! Det här ger ju onekligen ytterligare viktiga argument till bristerna i Enströms bok. Att behandla sitt källmaterial med slarv, fusk och oärlighet är det tveklöst dummaste den kan göra som vill bli trodd och respekterad, vare sig det gäller en "glad amatör" eller en etablerad forskare. Det förvånar mig att Enström släppt igensom så mycket slarv och förvrängningar som han gjort, och ändå ställa krav på att bemötas som både seriös, noggran och den som sett ett kunskapens ljus som tidigare varit dolt för alla arma förfelade stackare.

Martin said...

Den som vill veta mer om J.H. Wallman kan läsa Påvel Nicklassons artikel i Fornvännen 2008:2. Jag tror att Anonymous och Påvel skulle gilla varandra.

Anonymous said...

Jag kan tipsa om min artikel i Fornvännen 2009:4: "Birkas belägenhet En 1800-talsdebatt med sentida ekon" för den som vill veta mer om historien med Birka vid Kalmarsund.
Hälsningar
Påvel Nicklasson