Normalt är det jag som väljer ämnen och skriver om det jag tycker är intressant, viktigt eller relevant. Men nu, kära läsare, tänkte jag göra ett försök att ta reda på vad NI vill läsa om. Eftersom räkneverket hoppar upp med mellan 100-200 besök per vecka, så får jag förutsätta att bloggen trots allt har ett antal återvändande läsare.
Längst ner på varje inlägg finns en länk, comment, som föregås av en siffra som talar om hur många kommentarer inlägget har. Klicka på den länken, skriv i rutan"Lämna din kommentar" och publicera. Lätt som en plätt.
Så ta chansen och tyckt till!! Vad är bra och vad är dåligt med Ahimkar? Vad tycker just DU är spännande och skulle vilja läsa mer om? Vad saknar ni som borde tas upp? Ge er till känna, kära läsare. Jag vill gärna veta vilka ni är, vad ni tycker och vad ni har för eventuella önskemål. Att kommentera är garanterat ofarligt, bra idéer belönas dessutom mer ett eget inlägg!
Följ uppmaningen i rubriken, kommentera mera!
Tuesday, October 30, 2007
Saturday, October 13, 2007
En myntfråga leder till Romarriket
Igår dök det upp ett mail från en kvinna som lystrade till namnet Felicia, tydligen en av det personer som har god smak nog för att läsa denna blogg. Felicia hade ärvt ett mynt av en avliden släkting och hörde sig nu för bland oss som "arkeologi-bloggar" för att få veta vad det var för ett mynt. Eftersom jag, och säkert de flesta arkeologer, tycker det är kul när folk är nyfikna, ställer frågor, skickar fyndbilder och så vidare så tänkte jag förära denna fråga ett eget inlägg, trots att det aktuella fyndet inte har med Kalmarsundsområdet att göra. Och jag uppmanar gärna fler att göra samma sak, fråga på så ska jag ge så bra svar jag kan!
Myntet i fråga hade påträffats av en slump på en utlandsemester i Turkiet. Efter att ha tittat på bilderna som var bifogade i mailet kunde jag konstatera att det rör sig om ett romersk bronsmynt, en så kallad Antoninian från kejsaren Probus tid. Han regerade mellan 276-282 e Kr.
Så långt var det ganska enkelt. Eftersom jag är ganska svag för gamla mynt, jag tycker de utgör en spännande och mångfasetterad kategori av källmaterial, så kunde jag inte låta bli att ta reda på mer om myntet och dess historia. Genom åren har jag lyckats samla på mig en del kunskap om mynt och var man kan hitta information om dem. Faktum är att mitt intresse för arkeologi och historia har mycket av sitt ursprung i att jag som ung snorvalp för länge, länge sedan började samla mynt. Det och en radda serieäventyr med Kalle Anka av den store mästaren Carl Barks fick uppenbarligen oanade konsekvenser...
Åter till myntet. Det är alltså en Antoninian slagen för Probus, just det här exemplaret är präglat i Antiochia, nu staden Antakya i Turkiet. Det passar ju bra eftersom det var där myntet hittades. Antoninianen var ett bronsmynt, men har ursprungligen haft en silverfärgad yta som åstadkoms genom så kallad "vitkokning".
Myntet i fråga hade påträffats av en slump på en utlandsemester i Turkiet. Efter att ha tittat på bilderna som var bifogade i mailet kunde jag konstatera att det rör sig om ett romersk bronsmynt, en så kallad Antoninian från kejsaren Probus tid. Han regerade mellan 276-282 e Kr.
Så långt var det ganska enkelt. Eftersom jag är ganska svag för gamla mynt, jag tycker de utgör en spännande och mångfasetterad kategori av källmaterial, så kunde jag inte låta bli att ta reda på mer om myntet och dess historia. Genom åren har jag lyckats samla på mig en del kunskap om mynt och var man kan hitta information om dem. Faktum är att mitt intresse för arkeologi och historia har mycket av sitt ursprung i att jag som ung snorvalp för länge, länge sedan började samla mynt. Det och en radda serieäventyr med Kalle Anka av den store mästaren Carl Barks fick uppenbarligen oanade konsekvenser...
Åter till myntet. Det är alltså en Antoninian slagen för Probus, just det här exemplaret är präglat i Antiochia, nu staden Antakya i Turkiet. Det passar ju bra eftersom det var där myntet hittades. Antoninianen var ett bronsmynt, men har ursprungligen haft en silverfärgad yta som åstadkoms genom så kallad "vitkokning".
På myntets åtsida (framsida) ser man en bild av kejsaren draperad med mantel och iförd harnesk samt krönt med en så kallad "Strålkrona". Texten utläses IMP C M AVR PROBVS AVG. I fulltext: Imperator Caesar Marcus Aurelius Probus Augustus. Imperator syftar på kejsarens roll som den högste befälhavaren för militären. Caesar är en kejsartitel som reffererar tillbaka till Julius Caesar, grundaren av kejsardömet. Att använda Ceasar som en titel innebär att kejsaren åberopar sin rätt till kejarämbetet och som en ärebetygelse till mannen Julius Caesar. Marcus Aurelius Probus är kejsarens fullständiga namn. Augustus betyder helt enkelt 'kejsare', och refererar till kejsar Augustus på samma sätt Caesar. Från och med 100-talet e Kr uppstod en gradskillnad mellan titlarna Caesar och Augustus, som till slut utmynnade i att Caesar fick betydelsen lydkejsare och Augustus huvudkejsare.
Frånsidan (baksidan) visar en bild av guden Jupiter till höger, som håller en stav och räcker över en glob till kejsaren (till vänster) som också håller en stav prydd med en örn på toppen. Det är ett vanligt motiv på 200-talets romerska mynt. Det centrala i den här bilden är globen. Globen var ett ofta använt motiv som symboliserade kosmos och hade en oerhört viktig djupare religiös och politisk innebörd för antikens männsikor. I det här fallet innebär symboliken i bilden i korthet att guden Jupiter överräcker makten över världsalltet till kejsaren, som därmed blir en gudomligt sanktionerad härskare över allting. Romerska mynt är kända för att vara fulla av propagandisktiska och symboliska budskap.
Texten i omskriften lyder CLEMENTIA TEMP (Clementia temporum) som i översättning betyder ungefär "en tid av fred och lugn". Underförstått att kejsaren var den som givit fred och lugn till det romerska folket. Mitt i fältet på myntet finns ett S följt av en punkt. Detta S, som egentligen är ett grekiskt Stigma, står här för siffran sex. Myntverket i Antiochia var uppdelat på nio myntverkstäder och S står alltså för att detta mynt är slaget i verkstad nummer sex. Längs ner på myntet finns slutligen bokstäverna XXI. Att bokstäverna är romerska siffror är uppenbart, antingen 21 eller 20+1. Innebörden är däremot omdiskuterad. En av många accepterad tolkning är att de betyder att myntet innehåller 20 delar koppar och en del silver.
Det är som synes en hel del man faktiskt kan läsa ut ur ett mynt. Och det är det som i mitt tycke gör mynt till ett så spännande källmaterial. Kan man dessutom relatera myntet till ett arkeologiskt fyndsammanhang, så blir det förståss ännu bättre.
Slutligen: Probus, vem var det? Det är ju inte någon av romarrikets mest namnkunniga kejsare. Marcus Aurelius Probus föddes i Sirmium (idag Sremska i Serbien) 232 e Kr. Han sökte sig redan i unga år till militären och avancerade sanbbt i graderna och var snart en av imperiets ledande generaler. Kejsaren Tacitus (275-76 e Kr) utnämnde honom till ståthållare över rikets östra provincer och vid Tacitus död hyllades han som ny kejsare av den östliga armén. Samtidigt lät Tacitus halvbror Florianus hylla sig som kejsare i väst och fick också senatens stöd. Inbördeskrig stod för dörren, men innan några egentliga strider hunnit bryta ut blev Florianus mördad av sina egna soldater, efter knappt två månader vid makten. Sommaren 276 kunde Probus alltså bli ensam kejsare över hela det romerska imperiet. Hans regering färgades av stora framgångar på slagfälten men också av upprepade försök att ta krafttag mot den problematiska ekonomiska situation som rådde i romarriket under 200-talet. En allt mer skenande inflation och till synes oändliga maktstridigheter var vardag under denna tid. Det annses att om Probus planer fått fullbordas skulle romarriket kunnat ha återfått mycket av sin gamla styrka och strålglans. Dessvärre blev Probus mördad hösten 282 e Kr i sin födelsestad Sirmium. Det påstås att orsaken var att han satt sina soldater att utföra "vanliga" jobb istället för sin militärtjänst, vilket ledde till uppror. Soldaterna ska dock snabt ha ångrat sig och mycket ha sörgt den annars ovanligt populäre kejsaren. Men orsaken till mordet kan lika gärna ha varit maktstridigheter.
Detta blev en utvikning från Ahimkars vanliga ämnen, som ju handlar om Kalmarsundsområdet. Men det är alltid bra att vidga sina vyer och ta en titt på resten av världen då och då. Romerska mynt förekommer ju för visso i det skandinaviska fyndmaterialet. Men då nordborna bara var intresserade av myntens metallvärde så importerades inga romerska 200-talsmynt hit. Däremot var de äldre silverdenarerna ganska populära. Dessa ersattes 214 e Kr av Antoninianerna, som först var mycket silverfattiga och snart blev ett rent bronsmynt (med silveryta). Senare var också det romerska guldmyntet, Solidus, populära även i skandinavien. Solidusmynten hade en viktig funktion som avlöningsmedel till den romerska armén. En följd av det är att den militära lönen kallas sold och uppbäraren av solden för soldat.
Thursday, October 11, 2007
Silverskatt i fel ordning
De sensate inläggen här på ahimkar har kommit lite i fel ordningsföljd. Nyligen publicerade jag ett inlägg om en tidigmedeltida silverskatt från Tingby utanför Kalmar, med en rad tjusiga smycken och 3882 mynt. Den som är intresserad av att läsa om denna skatt kan bara "rulla" ner förbi inlägget om Gråborg eller klicka HÄR .
Tuesday, October 09, 2007
Försmak från Gråborg borgar för spännande resultat
En magnetometer är ett instrument som mäter jordens magnetfält. Genom att mäta olika materials olika magnetiska egenskaper kan man på så vis få en bild av arkelogiska lämningar dolda under jord. Så kallade prospekteringar med magnetometer har varit en del på tapeten i Sverige den senaste tiden. En plats som har undersökts med magnetometer är Gråborg, Ölands största fornborg.
Bilden föreställer tidigare arkeologiska undersökningar i Gråborg. Foto:förf.
Några små "försmakar" av vad dessa mätningar givit för resultat har kommit under året och nu ska enligt uppgift rapporten komma ut inom en inte allt för avlägsen framtid. Av den information som redan finns tillgänglig kan man bl a konstatera att borgen vid något tillfälle har omgivits av en vallgrav. Man kunde också konstatera att det funnits en bebyggelse utanför borgen som tidigare varit helt okänd, bestående av fem hus, spår av vägar och några difusa strukturer som kan ha varit hantverksplatser. Dessa fynd ledde till att det gavs klartecken för att mäta in hela området runt Gråborg, även inne i borgen, totalt 14 hektar.
En av de inblandade i projektet, Robert Danielsson, avslöjade härom dagen att mätningarna visar spåren från ett större samhälle med över 60 byggnader och en infrastruktur av vägar som leder till platser med olika funktioner i omgivningen. De största godbitarna håller man dock på enligt Danielsson för att man vill vara riktigt säkra innan man släpper informationen.
Det hela låter onekligen mycket spännande och jag är nog inte den ende som med spänning ser fram emot rapporten. När den dyker upp kan ni räkna med att jag kommer att hojta här och även ge ett litet referat så fort jag själv har fått möjlighet att läsa den.
Nu väntas bruket av magnetometer att få stor betydelse t ex inom uppdragsarkeologin allt eftersom metoden förbättras och kostnaderna därmed sjunker. En del har till och med hävdat att instrumentet ska göra mycket av den "vanliga" arkeologiska verksamheten överflödig. Att det skulle gå så långt är knappast troligt. Fortfarande kommer "vanliga" utgrävnigar att behövas då det är många frågor som bara kan besvaras på detta sätt. Däremot kan användningen av magnetometer efektivisera den arkeologiska verksamheten och ge svar på till vilka platser grävningsinsatserna ska koncentreras.
Andra platser där magnetometer har använts är t ex Ale stenar i Skåne, Birka, och senast i Kaga utanför Linköping.
Bilden föreställer tidigare arkeologiska undersökningar i Gråborg. Foto:förf.
Några små "försmakar" av vad dessa mätningar givit för resultat har kommit under året och nu ska enligt uppgift rapporten komma ut inom en inte allt för avlägsen framtid. Av den information som redan finns tillgänglig kan man bl a konstatera att borgen vid något tillfälle har omgivits av en vallgrav. Man kunde också konstatera att det funnits en bebyggelse utanför borgen som tidigare varit helt okänd, bestående av fem hus, spår av vägar och några difusa strukturer som kan ha varit hantverksplatser. Dessa fynd ledde till att det gavs klartecken för att mäta in hela området runt Gråborg, även inne i borgen, totalt 14 hektar.
En av de inblandade i projektet, Robert Danielsson, avslöjade härom dagen att mätningarna visar spåren från ett större samhälle med över 60 byggnader och en infrastruktur av vägar som leder till platser med olika funktioner i omgivningen. De största godbitarna håller man dock på enligt Danielsson för att man vill vara riktigt säkra innan man släpper informationen.
Det hela låter onekligen mycket spännande och jag är nog inte den ende som med spänning ser fram emot rapporten. När den dyker upp kan ni räkna med att jag kommer att hojta här och även ge ett litet referat så fort jag själv har fått möjlighet att läsa den.
Nu väntas bruket av magnetometer att få stor betydelse t ex inom uppdragsarkeologin allt eftersom metoden förbättras och kostnaderna därmed sjunker. En del har till och med hävdat att instrumentet ska göra mycket av den "vanliga" arkeologiska verksamheten överflödig. Att det skulle gå så långt är knappast troligt. Fortfarande kommer "vanliga" utgrävnigar att behövas då det är många frågor som bara kan besvaras på detta sätt. Däremot kan användningen av magnetometer efektivisera den arkeologiska verksamheten och ge svar på till vilka platser grävningsinsatserna ska koncentreras.
Andra platser där magnetometer har använts är t ex Ale stenar i Skåne, Birka, och senast i Kaga utanför Linköping.
Sunday, October 07, 2007
Tingbyskatten - ett medeltida depåfynd
Om man säger Tingby till någon med lite arkeologisk koll så går förmodligen tankarna till det så kallade Tingbyhuset, lämningarna av ett hus som man har velat datera till äldre stenålder och som därmed skulle vara en av nordens äldsta byggnader. En uppfattning som dock inte har delats av alla. Betydligt färre är nog de, såväl arkeologer som icke-arkeologer, som har hört talas om Tingbyskatten. Här följer ett försök att råda någon bot på detta.
Tingby är beläget i Dörby socken strax väster om Kalmar. När en av egendomens "odalåkrar" skulle plogas hösten 1872 gjordes ett fynd som säkert väckte stor uppståndelse den gången. I ett vittrat oxhorn påträffades flera silversaker jämte en mängd silvermynt och ännu mer fanns runtomkring hornet. Fyndet plockades upp av åtta närvarande personer och inlämnades till myndigheterna genom "konungens befallningshavare av passeisionaten A. Petersson" och löstes in för 189 riksdaler och 85 öre. På hittarnas begäran återlämnades 200 av mynten. Ytterligare ett hundratal mynt hamnade på Kalmar museum. Merpartena av fyndet finns dock på historiska museet i Stockholm (SHM 4858).
Tingbyskatten består av 23 poster med olika silversmycken, oxhornet och 3882 mynt, alltsammans från tidig medeltid. Tidpunkten då skatten hamnade i jorden är bestämd till tidigast 1196. Denna tidpunkt, så kallat tpq-år, utgår från det yngst daterade myntet i depån. Av mynten bestod 3800 av en typ som präglats på Gotland och ett fåtal präglade i Götaland. Dominansen för Gotländska mynt är typisk för östra Götaland och Öland under perioden 1150-1250, då även gotländsk mynträkning gällde i regionen. Som ett resultat av stora administrativa reformer och att en kunglig myntning togs upp i området efter 1250 förlorade de gotländska mynten sin ställning och trängdes sanbbt ur cirkulation.
Exempel på gotländska silvermynt av den typ som dominerade Tingbyskatten, ur den så kallade grupp LLXX. (Ur Lagerqvist 1970).
Tingby är beläget i Dörby socken strax väster om Kalmar. När en av egendomens "odalåkrar" skulle plogas hösten 1872 gjordes ett fynd som säkert väckte stor uppståndelse den gången. I ett vittrat oxhorn påträffades flera silversaker jämte en mängd silvermynt och ännu mer fanns runtomkring hornet. Fyndet plockades upp av åtta närvarande personer och inlämnades till myndigheterna genom "konungens befallningshavare av passeisionaten A. Petersson" och löstes in för 189 riksdaler och 85 öre. På hittarnas begäran återlämnades 200 av mynten. Ytterligare ett hundratal mynt hamnade på Kalmar museum. Merpartena av fyndet finns dock på historiska museet i Stockholm (SHM 4858).
Tingbyskatten består av 23 poster med olika silversmycken, oxhornet och 3882 mynt, alltsammans från tidig medeltid. Tidpunkten då skatten hamnade i jorden är bestämd till tidigast 1196. Denna tidpunkt, så kallat tpq-år, utgår från det yngst daterade myntet i depån. Av mynten bestod 3800 av en typ som präglats på Gotland och ett fåtal präglade i Götaland. Dominansen för Gotländska mynt är typisk för östra Götaland och Öland under perioden 1150-1250, då även gotländsk mynträkning gällde i regionen. Som ett resultat av stora administrativa reformer och att en kunglig myntning togs upp i området efter 1250 förlorade de gotländska mynten sin ställning och trängdes sanbbt ur cirkulation.
Exempel på gotländska silvermynt av den typ som dominerade Tingbyskatten, ur den så kallade grupp LLXX. (Ur Lagerqvist 1970).
Silversmyckena består av fyra srunda spännen varav tre dekorerade med infattade stenar (bergkristall), växtornamentik (se bild) och i ett fall figurer i form av drakliknande fåglar. Det med "drakfåglarna" kan dateras till sent 1000-tal eller 1100-tal och de båda andra till 1100-tal. Samtliga är troligen tillverkade i Norden. Det fjärde spännet är dekorerat med ett fyrfota djur, graverat i så kallad nielloteknik. Spännen med det här motivet är ovanliga, bara tre är kända i Sverige (från Skåne, Västergötland och Öland) utöver det i Tingbyskatten. Två har också hittats i vardera Estland och Finland och ett i Danmark. Bilden på smycket ska föreställa ett lejon och är ett kristet motiv, som symbol för kampen mellan det goda och onda. Lejonet är också som motiv ofta knutet till makt. Ursprungligen har smycket varit ett av ett par som höll ihop en kåpa/mantel, sammanbundna med en kedja. De har säkert burits av någon ur samhällets övre skikt, kanske med kyrklig anknytning. Att bara det ena finns kvar samt att det lagts i en skatt antyder dock att det vid deponeringstillfället förlorat sin ursprungliga funktion och övergått till att bara representera metallvärdet. Spännet är tillverkat i Norden under senare delen av 1000-talet eller 1100-talet.
Ett av föremålen ur Tingbyskatten (SHM 4858). Runt silverspänne med infattade bergkristaller, sent 1000-tal - 1100-tal (inv nr 42414). (Foto: Christer Åhlin, SHMM bild. Publicerad med tillstånd).
Vidare ingår två ringspännen av medeltida typ. Spännen av denna typ förekommer i flera medeltidsmaterial, bl a från Lund och i den medeltida användningsfasen av Eketorps borg på Öland (Eketorp III - daterad till ca 1170-1240). Två örhängen med dekorerade pärlor finns också i skattfyndet. Möjligen kan de dateras till 1000-talet och är enligt en uppgift kanske tillverkade på Gotland. Fyndet innehåller vidare tre fingerringar. Två har en slags "veckad" dekor och är sannolikt av skandinaviskt ursprung, den tredje av mer oklart ursprung. Samtliga bör närmast höra till 1100-tal. Utöver dessa föremål ingår en del fragment av olika smycken samt en grå glasflusspärla med svartbruna linjer. Enligt en anteckning i Historiska museets medeltidskatalog har pärlan motsvarigheter i Sigtuna.
Vem som lade ner skatten och varför är naturligtvis nästan omöjligt att veta. Säkert var det någon ur samhällets övre skikt. Orsaken till att man grävt ner en sådan här massa silver har varit ett flitigt diskuterat ämne. Den "klassiska" tolkningen är att det rört sig om förmögenheter som gömts undan i orostider. Och perioden sent 1100-tal - 1200-talets förra del uppvisar också flera tecken på konflikt. Dels tycks kalmarsundsområdet ha varit utsatt för yttre hot, dels har det funnits oklarheter kring den sociala ordningen i lokalsamhället. Andra forskare har menat att medeltida depåer där smycken ingår bör tolkas som offernedläggelser. En tradition som anknyter till en äldre samhällsordning. Och mycket tyder på att Möre levt kvar i en gammal samhällsordning med rötter i yngre järnålder, om än inte oemotsagt, fram i 1200-talets första hälft. En tredje möjlighet kan vara att nedgrävningen av silvret helt enkelt var ett sätt att förvara sin förmögenhet. Det är t ex inte ovanligt att silverskatter gömdes undan under golvet i boningshuset. Sedan kanske ägaren av någon anledning aldrig fick möjlighet att ta upp föremålen igen, han/hon kan ha avlidit.
Perioden 11-1200-tal är en mycket intressant period då stora samhällsförändringar skedde. Problemet är att det också är en mycket svårfångad period, tyngd av en påtaglig brist på källor, såväl historiska som arkeologiska. Att söka personer och anledningar bakom Tingbyskatten är därför mycket vanskligt. Tingby omnämns i skriftliga källor första gången 1349, då riddaren Ulf Filipsson (Ulv) byter bort en egendom här genom sina barn. Egendomen hade tydligen tidigare tillhört barnens mor, dvs Ulfs hustru. Vem hon var är dessvärre inte känt. Uppgifterna är dock till föga hjälp i det här fallet. Ortnamnet Tingby anses gå tillbaka på en gammal tingsplats och ortnamnsforskaren Lars Hellberg har tolkat denna tingsplats med rötter i yngre järnålder som en del av ett centralortskomplex vars kärna har leget i Hossmo. Ett ting omnämns också i skriftliga källor från slutet av 1300-talet, som har ägt rum i grannbyn och sockencentrat Dörby. Det kan tyda på att Tingby var en viktig plats under yngre järnålder och tidig medeltid. Kanske det är i skenet av detta som skatten ska ses. Att belägga sammanhang av den här typen torde dock vara omöjligt.
Den enda möjligheten att komma vidare skulle vara om fyndplatsen kunde lokaliseras och undersökas arkeologiskt. Tyvärr saknas det närmare uppgifter om fyndplatsen i handlingarna som skrev i smaband med fyndet, något som är typiskt för den tidens ytterst knapphändiga dokumentation. Men ett intressant fynd är det i vilket fall, väl värt att lyftas fram ur glömskan.
För att se alla smyckefynden, gå till Historiska museets utmärkata databas. Många fina bilder!
Vidare ingår två ringspännen av medeltida typ. Spännen av denna typ förekommer i flera medeltidsmaterial, bl a från Lund och i den medeltida användningsfasen av Eketorps borg på Öland (Eketorp III - daterad till ca 1170-1240). Två örhängen med dekorerade pärlor finns också i skattfyndet. Möjligen kan de dateras till 1000-talet och är enligt en uppgift kanske tillverkade på Gotland. Fyndet innehåller vidare tre fingerringar. Två har en slags "veckad" dekor och är sannolikt av skandinaviskt ursprung, den tredje av mer oklart ursprung. Samtliga bör närmast höra till 1100-tal. Utöver dessa föremål ingår en del fragment av olika smycken samt en grå glasflusspärla med svartbruna linjer. Enligt en anteckning i Historiska museets medeltidskatalog har pärlan motsvarigheter i Sigtuna.
Vem som lade ner skatten och varför är naturligtvis nästan omöjligt att veta. Säkert var det någon ur samhällets övre skikt. Orsaken till att man grävt ner en sådan här massa silver har varit ett flitigt diskuterat ämne. Den "klassiska" tolkningen är att det rört sig om förmögenheter som gömts undan i orostider. Och perioden sent 1100-tal - 1200-talets förra del uppvisar också flera tecken på konflikt. Dels tycks kalmarsundsområdet ha varit utsatt för yttre hot, dels har det funnits oklarheter kring den sociala ordningen i lokalsamhället. Andra forskare har menat att medeltida depåer där smycken ingår bör tolkas som offernedläggelser. En tradition som anknyter till en äldre samhällsordning. Och mycket tyder på att Möre levt kvar i en gammal samhällsordning med rötter i yngre järnålder, om än inte oemotsagt, fram i 1200-talets första hälft. En tredje möjlighet kan vara att nedgrävningen av silvret helt enkelt var ett sätt att förvara sin förmögenhet. Det är t ex inte ovanligt att silverskatter gömdes undan under golvet i boningshuset. Sedan kanske ägaren av någon anledning aldrig fick möjlighet att ta upp föremålen igen, han/hon kan ha avlidit.
Perioden 11-1200-tal är en mycket intressant period då stora samhällsförändringar skedde. Problemet är att det också är en mycket svårfångad period, tyngd av en påtaglig brist på källor, såväl historiska som arkeologiska. Att söka personer och anledningar bakom Tingbyskatten är därför mycket vanskligt. Tingby omnämns i skriftliga källor första gången 1349, då riddaren Ulf Filipsson (Ulv) byter bort en egendom här genom sina barn. Egendomen hade tydligen tidigare tillhört barnens mor, dvs Ulfs hustru. Vem hon var är dessvärre inte känt. Uppgifterna är dock till föga hjälp i det här fallet. Ortnamnet Tingby anses gå tillbaka på en gammal tingsplats och ortnamnsforskaren Lars Hellberg har tolkat denna tingsplats med rötter i yngre järnålder som en del av ett centralortskomplex vars kärna har leget i Hossmo. Ett ting omnämns också i skriftliga källor från slutet av 1300-talet, som har ägt rum i grannbyn och sockencentrat Dörby. Det kan tyda på att Tingby var en viktig plats under yngre järnålder och tidig medeltid. Kanske det är i skenet av detta som skatten ska ses. Att belägga sammanhang av den här typen torde dock vara omöjligt.
Den enda möjligheten att komma vidare skulle vara om fyndplatsen kunde lokaliseras och undersökas arkeologiskt. Tyvärr saknas det närmare uppgifter om fyndplatsen i handlingarna som skrev i smaband med fyndet, något som är typiskt för den tidens ytterst knapphändiga dokumentation. Men ett intressant fynd är det i vilket fall, väl värt att lyftas fram ur glömskan.
För att se alla smyckefynden, gå till Historiska museets utmärkata databas. Många fina bilder!
Några källor till denna text:
Anglert, M. 2001. Landskap, bebyggelse och makt under yngre järnålder och medeltid. I: Möre, historien om ett småland. Kalmar.
Borg, K. Eketorp III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna. KVHAA. Stockholm.
Ferm, Rahmqvist & Thor. 1987. DMS = Det medeltida sverige 4:1, Småland. Möre och Kalmar stad. Stockholm.
Forsgren, A. 2004. Sköna smycken i silverne skattfynd. Smycken och smyckefragment i depåer av tidigmedeltida gotländska mynt (ca 1140-1220). C-uppsats, Stockholms universitet.
Hellberg, L. 1979. Forn-Kalmar. Ortnamnen och stadens förhistoria. I: Kalmar stads historia I. Kalmar.
Hårdh, B. 1996. Silver in the Viking Age. Lund.
Jonsson, K. 1993. Möre i ett numismatiskt perspektiv. I: Möres kristnade. Projektet sveriges kristnande, publikationer 2. Uppsala.
Lagerqvist, L O. 1970. Svenska mynt under vikingatid och medeltid, samt gotländska mynt. Stockholm.
SHM 4858.
Tack till: Siw Falk, Bilddatabasen, Statens historiska museum.
Tuesday, September 25, 2007
Kalmar läns äldsta grav?
Under en arkeologisk förundersökning vid Köpingsvik på Öland har Kalmar läns museums arkeologer påträffat en grav som tros vara den äldsta som har hittats i Kalmar län, rapporterar lokaltidningarna Barometern och Östran idag (2007-09-25). Enligt arkeolog Ludvig Papmehl-Dufay kan man med ledning av underökningens resultat sluta sig till att graven är mins 6000 år gammal. Vad dessa "resultat" består av framgår däremot inte. Skelettet som var i ganska dåligt skick har transporterats till Länsmuseet i Kalmar där det ska konserveras och analyseras.
Den enda säkra gravgåva som påträffades var en flintskrapa placerad vid skelettets vänstra armbåge. Den döde hade lagts på rygg i graven med benen lätt böjda och med korslagda fötter. Den vänstra armen låg längs med sidan och den andra var lagd över magen.
Den äldsta grav man tidigare känt till var just omkring 6000 år gammal (dvs från övergången mellan äldre och yngre stenålder) och påträffades också på Öland, vid Alby 1970. Nu hoppas man att den "nya" graven ska vara betydligt äldre och ge ny viktig kunskap om Ölands äldre stenålder.
Se tidningsartiklarna med bilder HÄR och HÄR .
Tillägg 2007-09-26: De resultat som nämns ovan utan förklaring har idag fått sin förklaring. Ludvig (nämnde arkeolog) berättar i en kommentar att anledningen till att graven antas vara misnt 6000 år gammal är att den överlagrades av ett kulturlager. I detta lager påträffades pilspetsar, så kallade tvärpilar. Dateringen av tvärpilar är i och för sig en aning vag i Kalmarsundsregionen, sydskandinaviska typologier för tvärpilar är t ex inte tillämbara här. Men det bör ändå betyda att kulturlagret hamnar i tiden runt 4000 f Kr och att graven således måste vara äldre än så. Tack 'Ludde' för informationen!
Den enda säkra gravgåva som påträffades var en flintskrapa placerad vid skelettets vänstra armbåge. Den döde hade lagts på rygg i graven med benen lätt böjda och med korslagda fötter. Den vänstra armen låg längs med sidan och den andra var lagd över magen.
Den äldsta grav man tidigare känt till var just omkring 6000 år gammal (dvs från övergången mellan äldre och yngre stenålder) och påträffades också på Öland, vid Alby 1970. Nu hoppas man att den "nya" graven ska vara betydligt äldre och ge ny viktig kunskap om Ölands äldre stenålder.
Se tidningsartiklarna med bilder HÄR och HÄR .
Tillägg 2007-09-26: De resultat som nämns ovan utan förklaring har idag fått sin förklaring. Ludvig (nämnde arkeolog) berättar i en kommentar att anledningen till att graven antas vara misnt 6000 år gammal är att den överlagrades av ett kulturlager. I detta lager påträffades pilspetsar, så kallade tvärpilar. Dateringen av tvärpilar är i och för sig en aning vag i Kalmarsundsregionen, sydskandinaviska typologier för tvärpilar är t ex inte tillämbara här. Men det bör ändå betyda att kulturlagret hamnar i tiden runt 4000 f Kr och att graven således måste vara äldre än så. Tack 'Ludde' för informationen!
Wednesday, September 19, 2007
Perspektiv från ovan
Att ha kontakter är alltid bra. Nyligen fixade min käre far några flygbilder från Bergkvara (4,5 mil söder om Kalmar) åt mig, genom en kontakt han träffat på jobbet. Här är en av bilderna, som ger lite perspektiv och visualisering av landskapet runt Bergkvara.
Överallt döljer det moderna landskapet lager av äldre landskap. Överallt har människorna under olika skeenden av historien satt sina spår, lämnat sina avtryck, påverkat och förändrat. Det finns inte många platser där ingen männsika någonsin har påverkat landskapet. Spåren av dessa aktiviteter kan vara mer eller mindra tydliga, mer eller mindre komplicerade att avläsa. Men de finns där, ibland kända av forskarna, ibland väntar de ännu på upptäckt.
En åker har inte alltid varit en åker, en skog inte alltid en skog, en stad inte alltid en stad. Det är inte så svårt att inse om man tänker efter lite. Låt oss titta på bilden (OBS, klicka på bilden för att se den i större format!!) som föreställer samhället fotograferat mot norr. För att se det historiska landskapet kring Bergkvara måste man tänka bort ALL bebyggelse. Från och med 1600-talet fanns en fast bebyggelse i anslutning till hamnen, sedan Bergkvara blivit lydköping under Kalmar och senare även under Karlskrona. Några byggnader ligger ännu i samma läge sedan denna tid.
Men före 1600-talet fanns inget av den bebyggelse som nu utgör Bergkvara samhälle. I stället fanns de fyra (ursprungligen fem) gårdarna i Skällenäs by. Skällenäs var aldrig en samlad by utan bestod av ett antal utspridda hemman med mellan en till tre gårdar vardera. Varje hemman utgjorde alltså en egen enhet inom bydomänen Skällenäs. Varför det var uppdelat på detta vis i stället för en samlad by, som var det vanliga, vet jag inte. Ett av hemmanen i Skällenäs är känt sedan 1487, men hela byn omtalas först på 1530-talet och bestod då av fyra sämjehemman och ett frälsehemman samt två utjordar. Förutom gårdarna fanns säkert även hamnen i någon form. I anslutning till denna hölls en årlig marknad som var kalmarborgarnas privilegium, det fick de en återbekräftelse på i ett privilegiebrev 1611. Sannolikt hade denna marknad medeltida anor.
På flygbilden kan man se platsen för tre av hemmanen. Skällenäs nr 1 låg väster om Bergkvara kapell men är sedan länge försvunnet. Det bestod av två gårdar och är kännt genom historiska kartor. Skällenäs nr 2 är också försvunnet, det bestod av tre gårdar som under slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet anslogs som lotshemman åt lotsarna i Bergkvara hamn. Platsen där hemmanet låg är belägen på en åkerkulle, centralt i bilden och har identifierats genom historiska kartor och en arkeologisk lösfyndsinventering. Detta ledde till att platsen nyligen registrerades som fornlämning (Raä 344 och 346), som tidigare har rapporterats (se HÄR och även HÄR ). Längst ner i bilden skymtar Skällenäs nr 4 som ännu ligger kvar på ursprungligt läge. Skällenäs nr 4 var frälsehemmanet och är känt sedan 1487 då Erik Trolle fick det i arv efter sin mor. Nedanför nr 4 och utanför bild ligger även Skällenäs nr 3 kvar på ursprungligt läge. Kvar finns också en vägsträckning som förbinder hemmanen 2, 4 och 3 (den streckade markeringen på bilden).
Närmast respektive gårdsläge fanns den centrala åkermarken. Åkerplättarna var ganska små och på dem fanns ofta stora mängder odlingsrösen. Utannför dessa åkrara fanns ängs- och betesmarker samt mindre åkerlyckor. Den blygsamma åkerarealen som skymtar i de historiska kartorna antyder att odlingen har varit av underordnad betydelse och att djurhållningen har varit den viktigaste näringen. Detta var gårdarnas inägor. Utanför dessa områden fanns större eller mindre utmarker som var mer eller mindre skogbevuxna. Här kunde man t ex hämta trä till ved och byggnation men även ha djur på bete.
Utöver detta är berrgkvarabygdens historia före 1600-talet sorgligt okänd. Men det finns förhållanden när man studerar Skällenäs som kan vara mycket intressanta. Tyvärr medger inte källmaterialet att denna historia kan berättas annat än som spekulationer. Och spekulationer som inte alls kan beläggas är vanskliga och bör undvikas, i all synnerhet om man gör anspråk på att vara vetenskaplig. Den historiska bergkvarabygden är i mångt och mycket ett försvunnet landskap. Men ändå tillräckligt närvarande för att man ska kunna åskådliggöra det på ett flygfotografi.
PS: Om man vill se historiska kartor från Skällenäs och andra gårdar kring Bergkvara rekomenderas varmt Lantmäteriets tjänst Histroiska kartor, se HÄR .
Överallt döljer det moderna landskapet lager av äldre landskap. Överallt har människorna under olika skeenden av historien satt sina spår, lämnat sina avtryck, påverkat och förändrat. Det finns inte många platser där ingen männsika någonsin har påverkat landskapet. Spåren av dessa aktiviteter kan vara mer eller mindra tydliga, mer eller mindre komplicerade att avläsa. Men de finns där, ibland kända av forskarna, ibland väntar de ännu på upptäckt.
En åker har inte alltid varit en åker, en skog inte alltid en skog, en stad inte alltid en stad. Det är inte så svårt att inse om man tänker efter lite. Låt oss titta på bilden (OBS, klicka på bilden för att se den i större format!!) som föreställer samhället fotograferat mot norr. För att se det historiska landskapet kring Bergkvara måste man tänka bort ALL bebyggelse. Från och med 1600-talet fanns en fast bebyggelse i anslutning till hamnen, sedan Bergkvara blivit lydköping under Kalmar och senare även under Karlskrona. Några byggnader ligger ännu i samma läge sedan denna tid.
Men före 1600-talet fanns inget av den bebyggelse som nu utgör Bergkvara samhälle. I stället fanns de fyra (ursprungligen fem) gårdarna i Skällenäs by. Skällenäs var aldrig en samlad by utan bestod av ett antal utspridda hemman med mellan en till tre gårdar vardera. Varje hemman utgjorde alltså en egen enhet inom bydomänen Skällenäs. Varför det var uppdelat på detta vis i stället för en samlad by, som var det vanliga, vet jag inte. Ett av hemmanen i Skällenäs är känt sedan 1487, men hela byn omtalas först på 1530-talet och bestod då av fyra sämjehemman och ett frälsehemman samt två utjordar. Förutom gårdarna fanns säkert även hamnen i någon form. I anslutning till denna hölls en årlig marknad som var kalmarborgarnas privilegium, det fick de en återbekräftelse på i ett privilegiebrev 1611. Sannolikt hade denna marknad medeltida anor.
På flygbilden kan man se platsen för tre av hemmanen. Skällenäs nr 1 låg väster om Bergkvara kapell men är sedan länge försvunnet. Det bestod av två gårdar och är kännt genom historiska kartor. Skällenäs nr 2 är också försvunnet, det bestod av tre gårdar som under slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet anslogs som lotshemman åt lotsarna i Bergkvara hamn. Platsen där hemmanet låg är belägen på en åkerkulle, centralt i bilden och har identifierats genom historiska kartor och en arkeologisk lösfyndsinventering. Detta ledde till att platsen nyligen registrerades som fornlämning (Raä 344 och 346), som tidigare har rapporterats (se HÄR och även HÄR ). Längst ner i bilden skymtar Skällenäs nr 4 som ännu ligger kvar på ursprungligt läge. Skällenäs nr 4 var frälsehemmanet och är känt sedan 1487 då Erik Trolle fick det i arv efter sin mor. Nedanför nr 4 och utanför bild ligger även Skällenäs nr 3 kvar på ursprungligt läge. Kvar finns också en vägsträckning som förbinder hemmanen 2, 4 och 3 (den streckade markeringen på bilden).
Närmast respektive gårdsläge fanns den centrala åkermarken. Åkerplättarna var ganska små och på dem fanns ofta stora mängder odlingsrösen. Utannför dessa åkrara fanns ängs- och betesmarker samt mindre åkerlyckor. Den blygsamma åkerarealen som skymtar i de historiska kartorna antyder att odlingen har varit av underordnad betydelse och att djurhållningen har varit den viktigaste näringen. Detta var gårdarnas inägor. Utanför dessa områden fanns större eller mindre utmarker som var mer eller mindre skogbevuxna. Här kunde man t ex hämta trä till ved och byggnation men även ha djur på bete.
Utöver detta är berrgkvarabygdens historia före 1600-talet sorgligt okänd. Men det finns förhållanden när man studerar Skällenäs som kan vara mycket intressanta. Tyvärr medger inte källmaterialet att denna historia kan berättas annat än som spekulationer. Och spekulationer som inte alls kan beläggas är vanskliga och bör undvikas, i all synnerhet om man gör anspråk på att vara vetenskaplig. Den historiska bergkvarabygden är i mångt och mycket ett försvunnet landskap. Men ändå tillräckligt närvarande för att man ska kunna åskådliggöra det på ett flygfotografi.
PS: Om man vill se historiska kartor från Skällenäs och andra gårdar kring Bergkvara rekomenderas varmt Lantmäteriets tjänst Histroiska kartor, se HÄR .
Monday, September 17, 2007
Fvt mer pk än f kr?
Nej, f.v.t. är inte en läspandes försök att uttala den bekanta förkortningen för Sveriges television. Tvärt emot vad mången arkeologiskt insatt skulle kunna tro är det inte heller en förkortning av tidsperioden folkvandringstid. Fvt och evt är istället ett resultat av den aldrig ändande strävan efter politisk korrekthet. Förkortningarna ska utläsas Före Vår Tideräkning och Efter Vår Tideräkning. Dessa förkortningar börjar här och var så smått ersätta de gamla invanda f Kr och e kr (som väl i stort sett alla vet betyder före respektive efter Kristus).
Eftersom det här är nytt och för den intet ont anande allmänheten kanske en aning förvirrande så tänkte jag härmed dra mitt strå till stacken i upplysningens och kunskapsförmedlingens namn. Tanken med de nya förkortningarna är naturligtvis att det här med att hänga upp tideräkningen på Kristus skulle vara anstötligt för de individer som bekänner sig till en annan tro än kritendomen, alternativt inte har någon religiös tro. Men frågan är om inte resonemanget bakom de nya förkortningarna biter sig självt i svansen i flera avseenden. För det första så måste man ju definiera vad man menar med "vår tideräkning" eftersom det inte på något vis är självklart. Och då är man ändå tillbaka vid att det handlar om före och efter Kristi födelse. För det andra är väl det här med "vår" i såfall lika anstötligt för icke-kristna. För exempelvis en muslim är före och efter kristi födelse ju knappast "vår" tideräkning och således ställs alla som inte bekänner sig till kristendomen utanför i alla fall. För det tredje har det under lång tid gått aldeles utmärkt för majoriteten svensktalande att använda förkortningarna f kr och e kr som helt värdeneutrala tidsangivelser. Och det borde inte ha ändrats under den sensate tiden.
Jag tror inte att varken muslimer, ateister eller vilka det vara månde kommer att känna sig lyckligare eller mer förstådda och integrerade i vårat svenska mångkulturella samhälle för att man ändrar förkortningarna för tideräkningen. Och ska man vara politiskt korrekt borde det väl heta något i stil med f.d.t.d.d.s.b.s.t.k.a.a.j.f.v.d.i.u.a.s.a.f.s.t.t., dvs "före den tidpunkt då de som bekänner sig till kristendomen anser att Jesus föddes vilket dock inte utesluter andra sätt att förhålla sig till tideräkning". En sådan förkortning skulle nog kännas en aning otymplig i tal och skrift så därför får ni som läser AHIMKAR helt enkelt finna er i att jag kommer att hålla fast vid de gamla vanliga förkortningarna f kr och e kr, i en helt religiöst värdeneutral betydelse.
För att avsluta med frågan i rubriken: är fvt mer pk (politiskt korrekt) än f kr så blir svaret såvitt jag kan bedöma NEJ.
Eftersom det här är nytt och för den intet ont anande allmänheten kanske en aning förvirrande så tänkte jag härmed dra mitt strå till stacken i upplysningens och kunskapsförmedlingens namn. Tanken med de nya förkortningarna är naturligtvis att det här med att hänga upp tideräkningen på Kristus skulle vara anstötligt för de individer som bekänner sig till en annan tro än kritendomen, alternativt inte har någon religiös tro. Men frågan är om inte resonemanget bakom de nya förkortningarna biter sig självt i svansen i flera avseenden. För det första så måste man ju definiera vad man menar med "vår tideräkning" eftersom det inte på något vis är självklart. Och då är man ändå tillbaka vid att det handlar om före och efter Kristi födelse. För det andra är väl det här med "vår" i såfall lika anstötligt för icke-kristna. För exempelvis en muslim är före och efter kristi födelse ju knappast "vår" tideräkning och således ställs alla som inte bekänner sig till kristendomen utanför i alla fall. För det tredje har det under lång tid gått aldeles utmärkt för majoriteten svensktalande att använda förkortningarna f kr och e kr som helt värdeneutrala tidsangivelser. Och det borde inte ha ändrats under den sensate tiden.
Jag tror inte att varken muslimer, ateister eller vilka det vara månde kommer att känna sig lyckligare eller mer förstådda och integrerade i vårat svenska mångkulturella samhälle för att man ändrar förkortningarna för tideräkningen. Och ska man vara politiskt korrekt borde det väl heta något i stil med f.d.t.d.d.s.b.s.t.k.a.a.j.f.v.d.i.u.a.s.a.f.s.t.t., dvs "före den tidpunkt då de som bekänner sig till kristendomen anser att Jesus föddes vilket dock inte utesluter andra sätt att förhålla sig till tideräkning". En sådan förkortning skulle nog kännas en aning otymplig i tal och skrift så därför får ni som läser AHIMKAR helt enkelt finna er i att jag kommer att hålla fast vid de gamla vanliga förkortningarna f kr och e kr, i en helt religiöst värdeneutral betydelse.
För att avsluta med frågan i rubriken: är fvt mer pk (politiskt korrekt) än f kr så blir svaret såvitt jag kan bedöma NEJ.
Sunday, September 16, 2007
Massor med hällristningar i Blekinge
Nu blir det en liten tripp över Smålandsgränsen ner i Blekinge, vår kära granne i söder. Under sommaren har länsmuseet och länsstyrelen i Blekinge påbörjat en inventering av hällristningar på Torhamnslandet. Och inventeringarna gav resutat. 48 nya lokaler med hällristningar kunde registreras, vilket väl får anses ganska bra jobbat! Man har koncentrerat inventeringarna kring tidigare kända lokaler, bl a kring Hästhallen som är den plats man kan se en del av på fotot ovan.
Området där inventeringarna ägt rum. (Bild: Blekinge museum)
Motiven på de nya hällristningslokalerna bestod mest av skålgropar, men även skeppsbilder och en välgjord bild av en kronhjort.
I samband med inventeringarna påträffades också ett antal gravar, bl a ett gravfält från bronsåldern med åtta runda stensättningar. Fynden betraktas som mycket intressanta och kommer att bli viktiga pusselbitar för en ökad kunskap om de märkliga bilderna och deras samspel med gravar, odlingsmark och bebyggelse.
Mer att läsa HÄR och HÄR .
Wednesday, September 12, 2007
"Med en enkel tullipan..."
Ett år har passerat sedan jag startade min anspråkslösa (och till ämnet något smala) blogg AHIMKAR. Något segertåg över världen har det väl inte varit tal om, av flera anledningar som t ex att svenska inte är ett världsspråk och att Kalmarsundsregionens historia torde ha ett begränsat antal fans. Men på ett regionalt plan har projektet mötts av en del uppskattning och vid några tillfällen har denna uppskattning även sträkt sig över större geografiska avstånd.
När jag började blogga för ett år sedan så var det här med att blogga om arkeologi inte så stort, det fanns så vitt jag vet bara en svensk blogg som då redan ägnade sig åt detta ämne (Martin Rundkvist). Nu finns det en hel liten bunt bloggar som är inne på arkeologi i olika former och på olika ambitionsnivåer.
När jag började blogga för ett år sedan så var det här med att blogga om arkeologi inte så stort, det fanns så vitt jag vet bara en svensk blogg som då redan ägnade sig åt detta ämne (Martin Rundkvist). Nu finns det en hel liten bunt bloggar som är inne på arkeologi i olika former och på olika ambitionsnivåer.
Hur har året som gått varit då? Sedan jag började räkna besökare har AHIMKAR haft en bit över 4000 besök. Inte i närheten av "de stora drakarna" som Aardvarchaeology och Arkland men inte så illa pinkat ändå med tanke på tidigare nämnda ämnesrelaterade begränsning. Statistiken för 2007 så här långt visar på en svag start på året men med en del toppar från och med mars månad. Dessa toppar sammanfaller med tidpunkterna för nya inlägg eller när ett inlägg blivit länkat någon annan stans. En jättetopp finns i maj och beror av det enda faktum att jag hade den osannolika turen att sparka upp en bit romersk importkeramik, Terra sigillata, i en rotvälta i början av den månaden. Sålunda såg onsdagen den 16 maj 243 besök, att jämföra med medeltalet 15 besök / dag. Diagramet ovan visar antalet besök / vecka under 2007 fram till dags dato.
Ett år har gått och må det bli många fler med (förhoppningsvis) intressanta och insiktsfulla (nåja...) inlägg. Nu hoppas jag att ni alla vill utbrista i ett fyrfaldigt leve, leve bloggen hipp hipp......... nähä, slipp då!
Wednesday, September 05, 2007
En stadsgrävning och en "byavandring"
I senaste inlägget hävdade jag att det är svårt att få veta vad som händer inom arkeologin i Kalmar län. Det är det fortarande. Men nu har i alla fall lokalpressen rapporterat om ännu en utgrävning, se HÄR och HÄR .
Denna gång är det fråga om en mindre undersökning i gamla stan i Kalmar, inte så långt ifrån det omtalade nya konstmuseet i stadsparken. Kalmar läns museums arkeologer Cecilia Ring och Arvo Pajusi visar upp en nyupptäckt stenhusgrund som kommer att ändra den antagna vägsträckningen för Sandvikargatan i Dagmar Sellings klassiska rekonstruktionskarta över medeltidsstaden. I närheten av den nu aktuella platsen grävdes det för övrigt också 1987.
Den nyfunna stenhusgrunden pekar på ett älbärgat senmedeltida hushåll, vilket också styrks av fynd av fönsterglas-skärvor rapporterar tidningen Barometern, medan Östra Småland konstaterar att fynden mest bestod av en hel del ben och några krukskärvor från 1600-talet. Tidspressen och det begränsade sökområdet gör att kunskapen om bygnaden blir knapphändig. Undersökningen omfattar dessutom bara de övre lagren, medan de medeltida lagren komme att täckas över av Parkförvaltningens nya lokaler. Allt enligt den nya trenden att fornlämningar inte ska undersökas ordentligt utan täckas över så att de kan "bevaras åt framtiden" (läs: spara pengar åt exploatören). Ring och Pajusi är enligt tidningarna trots detta förhållandevis nöjda med resultaten av undersökningen, som skall vara avslutad idag (onsdag 070905).
I bästa fall kan man ju hoppas på utökad grävverksamhet i Kalmarområdet framöver då kommunen har storslagan planer för staden expansion. Bl a ska en större mängd bostäder byggas så att Kalmar och förorten Lindsdal (norr om staden) med tiden ska växa ihop. Men man får väl räkna med att kommunen kommer att göra allt som står i dess makt för att slingra sig undan arkeologin. Man kunde önska att de såg en aning mer mervärde och en aning mindre merkostnad i kulturmiljön...
På tal om ovan nämnde arkeolog Arvo Pajusi kan det också meddelas att denne kommer att leda en "byavandring" i Fastlycke utanför Söderåkra på lördag (8 september), i regi av Söderåkra hembygdsgille. Tyvärr har jag själv ingen möjlighet att delta men om någon annan skulle känna sig hugad så är det samling vid Söderåkra hembygsgård kl 10:00 nämnda dag.
Denna gång är det fråga om en mindre undersökning i gamla stan i Kalmar, inte så långt ifrån det omtalade nya konstmuseet i stadsparken. Kalmar läns museums arkeologer Cecilia Ring och Arvo Pajusi visar upp en nyupptäckt stenhusgrund som kommer att ändra den antagna vägsträckningen för Sandvikargatan i Dagmar Sellings klassiska rekonstruktionskarta över medeltidsstaden. I närheten av den nu aktuella platsen grävdes det för övrigt också 1987.
Den nyfunna stenhusgrunden pekar på ett älbärgat senmedeltida hushåll, vilket också styrks av fynd av fönsterglas-skärvor rapporterar tidningen Barometern, medan Östra Småland konstaterar att fynden mest bestod av en hel del ben och några krukskärvor från 1600-talet. Tidspressen och det begränsade sökområdet gör att kunskapen om bygnaden blir knapphändig. Undersökningen omfattar dessutom bara de övre lagren, medan de medeltida lagren komme att täckas över av Parkförvaltningens nya lokaler. Allt enligt den nya trenden att fornlämningar inte ska undersökas ordentligt utan täckas över så att de kan "bevaras åt framtiden" (läs: spara pengar åt exploatören). Ring och Pajusi är enligt tidningarna trots detta förhållandevis nöjda med resultaten av undersökningen, som skall vara avslutad idag (onsdag 070905).
I bästa fall kan man ju hoppas på utökad grävverksamhet i Kalmarområdet framöver då kommunen har storslagan planer för staden expansion. Bl a ska en större mängd bostäder byggas så att Kalmar och förorten Lindsdal (norr om staden) med tiden ska växa ihop. Men man får väl räkna med att kommunen kommer att göra allt som står i dess makt för att slingra sig undan arkeologin. Man kunde önska att de såg en aning mer mervärde och en aning mindre merkostnad i kulturmiljön...
På tal om ovan nämnde arkeolog Arvo Pajusi kan det också meddelas att denne kommer att leda en "byavandring" i Fastlycke utanför Söderåkra på lördag (8 september), i regi av Söderåkra hembygdsgille. Tyvärr har jag själv ingen möjlighet att delta men om någon annan skulle känna sig hugad så är det samling vid Söderåkra hembygsgård kl 10:00 nämnda dag.
Monday, September 03, 2007
Undersökning på Öland
Att ha koll på vad som pågår inom den arkeologiska verksamheten i Kalmar län är verkligen ingen lätt uppgift. Mycket av det som görs har en tendens att passera i stort sett obemärkt förbi.
Då och då sipprar emellertid nyheter om pågående undersökningar ut i lokalpressen. Sålunda rapporterar t ex tidningen Östra Småland (2007-09-01) att en boplatsundersökning pågår vid Blå Rör, Björkviken på Öland. Efter avbaning av ett större område där det ska byggas lägenheter framträdde ett flertal anläggningar i form av härdar eller dylikt, rapporterar tdningen. Några anmärkningsvärda fynd hade inte gjorts när artikeln skrevs. Några brända ben och en kolgrop (ska vara kokgrop?) har hittats berättar antikvarie Kenneth Alexandersson vid Kalmar läns museum för tidningen. Boplatsen är intressant då den ligger nära Ölands största bronsåldersröse, Blå Rör.
Länk till artikeln HÄR .
Då och då sipprar emellertid nyheter om pågående undersökningar ut i lokalpressen. Sålunda rapporterar t ex tidningen Östra Småland (2007-09-01) att en boplatsundersökning pågår vid Blå Rör, Björkviken på Öland. Efter avbaning av ett större område där det ska byggas lägenheter framträdde ett flertal anläggningar i form av härdar eller dylikt, rapporterar tdningen. Några anmärkningsvärda fynd hade inte gjorts när artikeln skrevs. Några brända ben och en kolgrop (ska vara kokgrop?) har hittats berättar antikvarie Kenneth Alexandersson vid Kalmar läns museum för tidningen. Boplatsen är intressant då den ligger nära Ölands största bronsåldersröse, Blå Rör.
Länk till artikeln HÄR .
Sunday, September 02, 2007
En nästan okänd bronskittel
Broby är en by i Voxtorps socken på Möres kustslätt söder om Kalmar. Broby och Voxtorp är högst intressanta platser för den som vill sudera regionens historia under yngre järnålder och medeltid. Men uppenbarligen kan platsens historia ha varit nog så intressant redan under äldre järnålder.
Tack vare Historiska Museets utmärkta SÖKFUNKTIONER har man dygnet runt tillgång till mängder av intressanta fynd som gjorts i vårt avlånga land genom åren. Många av dessa fynd är i stort sett okända för en bredare allmänhet, men kan ibland vara ouppmärksammade av forskarna också. När jag en dag satt och bläddrade i den digitala katalogen över Voxtorp socken stötte jag på just ett sådant fynd.
SHM 22999 är beskrivet som ett "9,5 cm långt kantfragment med rest av öra till en bronskittel". Fyndet hamnade i Historiska museets samlingar i samband med den första fornminnesinventeringen av socknen 1942, då det lämnades som gåva av en Enok Pettersson till fornminnesinventeraren "filosofie studeranden B. Einerstam". Fyndet hade Enok Pettersson gjort "300 meter söder om Brobyholm". I ett tackbrev från Riksantikvarieämbetet konstateras att fyndet "...uppenbarligen utgör ett fragment av en såsom gravkärl använd kittel från århundradena närmast efter Kristi födelse".
Tack vare Historiska Museets utmärkta SÖKFUNKTIONER har man dygnet runt tillgång till mängder av intressanta fynd som gjorts i vårt avlånga land genom åren. Många av dessa fynd är i stort sett okända för en bredare allmänhet, men kan ibland vara ouppmärksammade av forskarna också. När jag en dag satt och bläddrade i den digitala katalogen över Voxtorp socken stötte jag på just ett sådant fynd.
SHM 22999 är beskrivet som ett "9,5 cm långt kantfragment med rest av öra till en bronskittel". Fyndet hamnade i Historiska museets samlingar i samband med den första fornminnesinventeringen av socknen 1942, då det lämnades som gåva av en Enok Pettersson till fornminnesinventeraren "filosofie studeranden B. Einerstam". Fyndet hade Enok Pettersson gjort "300 meter söder om Brobyholm". I ett tackbrev från Riksantikvarieämbetet konstateras att fyndet "...uppenbarligen utgör ett fragment av en såsom gravkärl använd kittel från århundradena närmast efter Kristi födelse".
Fragmentet av bronskitteln (nederst till vänster) SHM 22999. (Foto: Karl Axel Lindwall, SHMM bild 11595).
Vad är det för spännande med det här då? Jo, bronskärl av den typ det här torde röra sig om är inte direkt vanliga fynd, speciellt inte i Småland och var inte heller något som kreti och pleti kunde strö omkring sig på den tiden då det begav sig. Tiden då det begav sig bör vara romersk järnålder 0-400 e Kr eller möjligen folkvandringstid 400-55o e kr. Kärlet är ett importföremål som härstammar från romarriket och den som begravdes i det (om det nu kommer från en bortodlad grav) var säkerligen inte vem som hellst.
Småland kryllar som sagt inte av romerska importföremål - saker som i Skandinavien var rena lyxartiklar. Förutom ett antal romerska mynt som koncentrerar sig dels till Möreområdet och dels till Tjustbygden i norra Kalmar län, kan jag på rak arm bra komma på ett småländsk fynd av romersk import. Det fyndet gjordes av mig själv för bara några månader sedan och består av en keramikskärva av en typ som kallas Terra sigillata. Men, om det inte kryllar av romersk import och annan lyx under äldre järnålder i Småland så råder det motsatta förhållandet om man gör den korta färden över Kalmar sund till Öland. Öland är ett av skandinaviens rikaste områden på exklusiva fynd från rommartiden. Att ölänningarna skulle släppa ifrån sig en eller annan "pryttel" till någon välbeställd fastlänning i de regionala utbytesnätverken var väl oundvikligt. Sannolikt har såväl bronskittlen från Broby som nämnda Terrs sigillata-skärva mellanlandat på ön.
Kontenta: de bästa fynden görs inte nödvändigtvis alltid ute i backen, man kan lika väl råka "gräva upp dem" i magasinen och arkiven.
Friday, August 24, 2007
Arkeologidagen, 26 augusti
Som så mycket annat har även arkeologin förärats en egen dag. Söndagen den 26 augusti går årets upplaga av den allmänna Arkeologidagen av stapeln. Denna dag kan man besöka pågående utgrävningar och andra fornlämningar runt om i landet och lyssna på arkeologernas berättelser och tolkningar. I de flesta fall är det Riksantikvarieämbetets arkeologer (UV) och de olika länsmuseerna som håller i trådarna. Men även andra aktörer kan tänkas dra igång nåt evenemang. Lättast är väl att hålla koll på dagspressen för att se vad som eventuellt händer i olika delar av landet.
Länsmuseet i Kalmar har många förtjänster. Att göra reklam för sina olika evenemang och pågående aktiviteter, samt att uppdatera sin hemsida hör, i motsats till många andra arkeologiska institutioner i landet, tyvärr inte till dessa. Sålunda erbjuder jag här lite kort information om någon till äventyrs skulle läsa detta innan söndag och dessutom känna sig hugad för en resa till Öland. Arkeologidagen i Kalmar län kommer nämligen att högtidlighållas på Eketorps fornborg på södra Öland. Där kan man avnjuta en medeltidsmarknad mellan kl 10 och 14, gå på borgvandring samt lyssna till en föreläsning om experimentell arkeologi och rekonstruktioner (börjar kl 14). Allt enligt Riksantikvarieämbetets hemsida. Men glöm inte "lokalblaskorna", det kan ju hända att det är saker på gång som jag inte har någon kännedom om.
Se också: http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/kalendarium/arkeologidagen.html
Länsmuseet i Kalmar har många förtjänster. Att göra reklam för sina olika evenemang och pågående aktiviteter, samt att uppdatera sin hemsida hör, i motsats till många andra arkeologiska institutioner i landet, tyvärr inte till dessa. Sålunda erbjuder jag här lite kort information om någon till äventyrs skulle läsa detta innan söndag och dessutom känna sig hugad för en resa till Öland. Arkeologidagen i Kalmar län kommer nämligen att högtidlighållas på Eketorps fornborg på södra Öland. Där kan man avnjuta en medeltidsmarknad mellan kl 10 och 14, gå på borgvandring samt lyssna till en föreläsning om experimentell arkeologi och rekonstruktioner (börjar kl 14). Allt enligt Riksantikvarieämbetets hemsida. Men glöm inte "lokalblaskorna", det kan ju hända att det är saker på gång som jag inte har någon kännedom om.
Se också: http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/kalendarium/arkeologidagen.html
Monday, August 13, 2007
Sex nya fornlämningar från Söderåkra
I mitt allra första inlägg på AHIMKAR presenterade jag resultaten från några lösfyndsinventeringar i åkermark i Söderåkra socken i regi av den lokala hembygdsföreningen, Söderåkra Hembygdsgille och under ledning av mig. (Se HÄR ). Nu, snart ett år senare, har dessa fornlämningar nått Riksantikvarieämbetet och blivit registrerade i fornminnesregistret. Detta efter att en rapport först sammanställts och lämnats in till Länsstyrelsen i Kalmar.
Bearbeteta spånliknande flintavslag, inventeringsfynd från Bruatorp - numera fornlämningen RAÄ 345, Söderåkra socken.
Sålunda har fynden vid Bruatorp registrerats som fornlämning nr 345 med beteckningen "Fyndplats". Fynden bestod av Några flintföremål och avslag samt en del fynd från historisk tid, varav en del sannolikt kommer från ett försvunnet båtsmanstorp. Fyndet av ett flintavslag vid Ekaryd utgör nu mera fornlämning nr 347 och fynden från Gata, söder om Bergkvara har registrerats som fornlämningarna 348 och 349. Gata-fynden bestod av ett större spån av flinta, några avslag och lite slagen kvarts samt en del yngre fynd.
Samtidigt har även ett gårds-/byläge utanför Bergkvara nyregistrerats. Platsen utgör det försvunna hemmanet Skällenäs nr 2 som övergavs någon gång runt 1800-talets mitt och som sedan sent 1600-tal bestod av tre gårdar som var bostäder för lotsarna i Bergkvara hamn. Det är troligt att gårdsläget är från medeltid, sannolikt identiskt med ett av flera sämjehemman som nämns på 1530-talet. Fyndmaterialet som bestod av en stor mängd keramikskärvor, glasskärvor, kritpipor, järnföremål, en pärla med mera är dock troligen inte äldre än 1600-tal. Inom området påträffades också en koncentration av järnslagg. Bebyggelselämningen är registrerad som fornlämning nr 344 och järnslaggen som nr 346. Skällenäs kanske för några är bekant genom "Skällenäsprojektet", ett projeket som var tänkt att drivas som en amatörarkeologisk undersökning i liten skala några veckor under 2006. Den "vetenskapliga institution" som projektet skulle knytas till krävde emellertid 4500 kr / dag för sin medverkan, en summa som tyvärr inte kunde skrapas ihop om det skulle bli några pengar över för analyser, konservering och dylikt.
Sammanfattningsvis, nyregistrerade fornlämningar i Söderåkra socken, Kalmar län är nummer:
344, 345, 346, 347, 348 och 349. Fornminnesregistret finns ju numera på Internet och numren är sökbara där för den som vill veta mer (klicka på FMIS ).
Bearbeteta spånliknande flintavslag, inventeringsfynd från Bruatorp - numera fornlämningen RAÄ 345, Söderåkra socken.
Sålunda har fynden vid Bruatorp registrerats som fornlämning nr 345 med beteckningen "Fyndplats". Fynden bestod av Några flintföremål och avslag samt en del fynd från historisk tid, varav en del sannolikt kommer från ett försvunnet båtsmanstorp. Fyndet av ett flintavslag vid Ekaryd utgör nu mera fornlämning nr 347 och fynden från Gata, söder om Bergkvara har registrerats som fornlämningarna 348 och 349. Gata-fynden bestod av ett större spån av flinta, några avslag och lite slagen kvarts samt en del yngre fynd.
Samtidigt har även ett gårds-/byläge utanför Bergkvara nyregistrerats. Platsen utgör det försvunna hemmanet Skällenäs nr 2 som övergavs någon gång runt 1800-talets mitt och som sedan sent 1600-tal bestod av tre gårdar som var bostäder för lotsarna i Bergkvara hamn. Det är troligt att gårdsläget är från medeltid, sannolikt identiskt med ett av flera sämjehemman som nämns på 1530-talet. Fyndmaterialet som bestod av en stor mängd keramikskärvor, glasskärvor, kritpipor, järnföremål, en pärla med mera är dock troligen inte äldre än 1600-tal. Inom området påträffades också en koncentration av järnslagg. Bebyggelselämningen är registrerad som fornlämning nr 344 och järnslaggen som nr 346. Skällenäs kanske för några är bekant genom "Skällenäsprojektet", ett projeket som var tänkt att drivas som en amatörarkeologisk undersökning i liten skala några veckor under 2006. Den "vetenskapliga institution" som projektet skulle knytas till krävde emellertid 4500 kr / dag för sin medverkan, en summa som tyvärr inte kunde skrapas ihop om det skulle bli några pengar över för analyser, konservering och dylikt.
Sammanfattningsvis, nyregistrerade fornlämningar i Söderåkra socken, Kalmar län är nummer:
344, 345, 346, 347, 348 och 349. Fornminnesregistret finns ju numera på Internet och numren är sökbara där för den som vill veta mer (klicka på FMIS ).
Friday, August 10, 2007
Ny lokallitterartur
Och nu blir det reklam: Under 2007 har det dykt upp en del lokalt producerad litteratur som berör olika delar av Möre. Jag ska här kort presentera två böcker som jag själv har haft förmånen att publicera artiklar i.
En av regionens mer livaktiga hembygdsföreningar är Södermöre Hembygdsförening. Den täcker in socknarna Halltorp, Hagby, Voxtorp och Arby och leds av den kompetente och alltid mycket vänlige eldsjälen Lars Larsson. De senaste 21 åren har föreningen givit ut en årsbok, Södermörekrönikan, med artiklar om stort och smått som berör de fyra nämnda socknarna. I årets "Krönika" har jag bidragit med en längre artikel om rundkyrkan i Hagby, den bäst bevarade rundkyrkan i Sverige, och den omgivande kyrkbyn Södra Hagby. Artikeln är en något utförligare variant av en text som tidigare presenterats på AHIMKAR HÄR. Boken är på drygt 160 sidor och innehåller i övrigt en rad kortare och längre bidrag av varierad kvalite mestadels om yngre tiders historia. Årets upplaga, såväl som tidigare års "Krönikor" rekommenderas varmt till den lokalintresserade och andra som vill ta del av områdets spännande och innehållsrika förflutna.
Söderåkra Hembygdsgille är Södermöringarnas granne i söder. Föreningen, som leds av den likaledes kompetente och vänlige Östen Jannert, ger desto mer sällan ut några böcker. I år fyller hembygdsgillet emellertid 75 år, något man firat genom att ge ut en bok med artiklar som berör fröningens intresseområde - Söderåkra socken. I denna bok har jag bidragit med två artiklar, en lite längre som består av ett antal nedslag i socknens arkeologiska historia från de första spåren av mänskliga aktiviteter till lämningar som försvann för inte mer än sådär 150 år sedan. Den andra artikeln är kort och berör ett fynd av en källare och en medeltida huggstensdetalj vid Söderåkra kyrka, även publicerad HÄR. Även denna bok innehåller för övrigt diverse artiklar av varierande omfång, ämnen och kvalite. Jag rekommenderar även gärna denna bok varmt till alla eventuellt intresserade. Boken bär titeln Söderåkra Hembygdsgille 75 år. 1932-2007 och är på ca 100 sidor.
Jag är medveten om att den akademiska och professionellt antikvariska världen ibland har en tendens att se ner på hembygdsföreningar och lokala eldsjälar och amatörforskare. Det tycker jag är synd. Visst, det finns ett och annat rejält bottennapp inom amatörforskningen, men mina egna erfarenheter av de lokala hembygdsföreningarna har varit mycket positiva. Av de lokala förmågor jag haft förmånen att bekanta mig med, har många varit rejält kunniga, mycket intresserade och med god förmåga att kritiskt värdera ett källmaterial. Det gäller inte minst ovannämnda herrar Larsson och Jannert. Den "officiella" forskningen borde inte vara rädda för att söka kontakter utanför sina egna kretsar, tvärtom finns här många berikande möten och utbyten att inhämta. Dessutom är arkeologin beroende av ett gott förhållande till den så kallade "allmänheten". Om inte vår forskning och kunskap om hur det var för länge sedan var avsedd att spridas till folk i allmänhet, vad skulle forskningen då alls ha för existensberättigande?
PS: Om någon är intresserad av att få tag på nämnda böcker ska jag gärna förmedla kontakter för införskaffande, det är bara att skriva en kommentar eller skicka ett mail (adress hittar man om man klickar på "View my complete profile" i menyn till höger). DS.
En av regionens mer livaktiga hembygdsföreningar är Södermöre Hembygdsförening. Den täcker in socknarna Halltorp, Hagby, Voxtorp och Arby och leds av den kompetente och alltid mycket vänlige eldsjälen Lars Larsson. De senaste 21 åren har föreningen givit ut en årsbok, Södermörekrönikan, med artiklar om stort och smått som berör de fyra nämnda socknarna. I årets "Krönika" har jag bidragit med en längre artikel om rundkyrkan i Hagby, den bäst bevarade rundkyrkan i Sverige, och den omgivande kyrkbyn Södra Hagby. Artikeln är en något utförligare variant av en text som tidigare presenterats på AHIMKAR HÄR. Boken är på drygt 160 sidor och innehåller i övrigt en rad kortare och längre bidrag av varierad kvalite mestadels om yngre tiders historia. Årets upplaga, såväl som tidigare års "Krönikor" rekommenderas varmt till den lokalintresserade och andra som vill ta del av områdets spännande och innehållsrika förflutna.
Söderåkra Hembygdsgille är Södermöringarnas granne i söder. Föreningen, som leds av den likaledes kompetente och vänlige Östen Jannert, ger desto mer sällan ut några böcker. I år fyller hembygdsgillet emellertid 75 år, något man firat genom att ge ut en bok med artiklar som berör fröningens intresseområde - Söderåkra socken. I denna bok har jag bidragit med två artiklar, en lite längre som består av ett antal nedslag i socknens arkeologiska historia från de första spåren av mänskliga aktiviteter till lämningar som försvann för inte mer än sådär 150 år sedan. Den andra artikeln är kort och berör ett fynd av en källare och en medeltida huggstensdetalj vid Söderåkra kyrka, även publicerad HÄR. Även denna bok innehåller för övrigt diverse artiklar av varierande omfång, ämnen och kvalite. Jag rekommenderar även gärna denna bok varmt till alla eventuellt intresserade. Boken bär titeln Söderåkra Hembygdsgille 75 år. 1932-2007 och är på ca 100 sidor.
Jag är medveten om att den akademiska och professionellt antikvariska världen ibland har en tendens att se ner på hembygdsföreningar och lokala eldsjälar och amatörforskare. Det tycker jag är synd. Visst, det finns ett och annat rejält bottennapp inom amatörforskningen, men mina egna erfarenheter av de lokala hembygdsföreningarna har varit mycket positiva. Av de lokala förmågor jag haft förmånen att bekanta mig med, har många varit rejält kunniga, mycket intresserade och med god förmåga att kritiskt värdera ett källmaterial. Det gäller inte minst ovannämnda herrar Larsson och Jannert. Den "officiella" forskningen borde inte vara rädda för att söka kontakter utanför sina egna kretsar, tvärtom finns här många berikande möten och utbyten att inhämta. Dessutom är arkeologin beroende av ett gott förhållande till den så kallade "allmänheten". Om inte vår forskning och kunskap om hur det var för länge sedan var avsedd att spridas till folk i allmänhet, vad skulle forskningen då alls ha för existensberättigande?
PS: Om någon är intresserad av att få tag på nämnda böcker ska jag gärna förmedla kontakter för införskaffande, det är bara att skriva en kommentar eller skicka ett mail (adress hittar man om man klickar på "View my complete profile" i menyn till höger). DS.
Wednesday, July 18, 2007
The Your Nearest Site carnival online
(På svenska nedan)
Martin on Aardvarchaeology has now put his one off blog carnival Your nearest site online. Martins idea of this carnival was to let fellow bloggers around the globe describe thire nearest archaeological site, send him a link and then put it all together as a sort of blog event, i e a blog carnival.
10 bloggers responded and now you can read abot their nearest sites throug the links on Martisn blog. I am one of those, as i thought it was a fun idea. I´m also honoured to see that Martin choosed my pic to be the presentation picture of the whole thing. So check it out (see link above)!!
---------
Martin har nu släppt sin engångs bloggkarneval "Your nearest site" online på sin blogg Aardvarchaeology. Iden var att låta andra "medbloggare" i valfri omfattning berätta om den fornlämning som ligger närmast där de bor och sedan slå ihop det hela till en slags "blogg-happening" (det är det som kallas bloggkarneval). Jag tyckte det var en kul ide så jag skickade ett bidrag och så gjorde 9 andra bloggare. Du kan se alla länkarna genom att klicka på de markerade orden Your nearest site i den engelska texten ovan.
Martin on Aardvarchaeology has now put his one off blog carnival Your nearest site online. Martins idea of this carnival was to let fellow bloggers around the globe describe thire nearest archaeological site, send him a link and then put it all together as a sort of blog event, i e a blog carnival.
10 bloggers responded and now you can read abot their nearest sites throug the links on Martisn blog. I am one of those, as i thought it was a fun idea. I´m also honoured to see that Martin choosed my pic to be the presentation picture of the whole thing. So check it out (see link above)!!
---------
Martin har nu släppt sin engångs bloggkarneval "Your nearest site" online på sin blogg Aardvarchaeology. Iden var att låta andra "medbloggare" i valfri omfattning berätta om den fornlämning som ligger närmast där de bor och sedan slå ihop det hela till en slags "blogg-happening" (det är det som kallas bloggkarneval). Jag tyckte det var en kul ide så jag skickade ett bidrag och så gjorde 9 andra bloggare. Du kan se alla länkarna genom att klicka på de markerade orden Your nearest site i den engelska texten ovan.
Monday, July 16, 2007
Pre-history around the corner
Today I will try to blogg in English for the first time. I hope it’ll be understandable… The reason that I do this is that I will submit this entry to the soon uppcoming “your nearest site – carnival” on the Aardvarchaeology blog.
Some year ago I held an outdoor lecture about the area in question, here standing by the finds that the farmers had done on therir fields where the settlements are located. I realized that unfortunatley I have no pic on the actual settlements, but that is just some fields anyway, looking like every other fields.
One of the nearest archaeological sites of where I live (or actually where I used to live) is a couple of settlements lying more or less outside the door of my parents house south of the small village Bergkvara along the South-east coast of Småland in southern Sweden. The sites are known by the National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet) as nr 256 and 257 and they consist of a fairly large number of ancient artefacts ploughed up by the farmers owning the land. Most of the finds belongs to the Stone Age and are of types that can be dated to between ca 8300-1800 BC. But there are also a few artefacts that belongs to the Bronze Age and early Iron Age 1800-500 BC and 500 BC – 400 AD. The presence of those latter periods is also supported by the existence of a Bronze Age cairn and a small Iron Age cemetery close nearby. There are also a lot of stray finds from the Stone Age in the surroundings.
None of the places has ever been excavated. Although I had the opportunity to do some field surveys in the area a few years ago. This resulted in one new settlement (registered under number 78 by the Board). The finds consisted of more than 200 knapped flint pieces mostly of a certain flint type named “Kristianstad flint” after the region in north east Scania where it originally came from. Among the finds where a transverse arrowhead, some scrapers, a very small fragment of a flint axe, a part of a grindstone used for stone axes and more. The finds may be dated to around 4000 BC or some time later.
Together all the settlements, stray finds and graves shows that the area has been fairly intensively used under several periods under a very long time, from the latest part of the Mesolitic to early Iron Age or even further if you count the present farms, which are probably of medieval origin. That is a time span of some 6000 years – at least. Under the period around 4000 BC the area might even have had some sort of central function in the society of the time.
Although this place does not contain any spectacular finds, no gold, no fancy stuff, I still think it’s pretty cool. Especially as it is really to live with pre-history around the corner.
Some year ago I held an outdoor lecture about the area in question, here standing by the finds that the farmers had done on therir fields where the settlements are located. I realized that unfortunatley I have no pic on the actual settlements, but that is just some fields anyway, looking like every other fields.
One of the nearest archaeological sites of where I live (or actually where I used to live) is a couple of settlements lying more or less outside the door of my parents house south of the small village Bergkvara along the South-east coast of Småland in southern Sweden. The sites are known by the National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet) as nr 256 and 257 and they consist of a fairly large number of ancient artefacts ploughed up by the farmers owning the land. Most of the finds belongs to the Stone Age and are of types that can be dated to between ca 8300-1800 BC. But there are also a few artefacts that belongs to the Bronze Age and early Iron Age 1800-500 BC and 500 BC – 400 AD. The presence of those latter periods is also supported by the existence of a Bronze Age cairn and a small Iron Age cemetery close nearby. There are also a lot of stray finds from the Stone Age in the surroundings.
None of the places has ever been excavated. Although I had the opportunity to do some field surveys in the area a few years ago. This resulted in one new settlement (registered under number 78 by the Board). The finds consisted of more than 200 knapped flint pieces mostly of a certain flint type named “Kristianstad flint” after the region in north east Scania where it originally came from. Among the finds where a transverse arrowhead, some scrapers, a very small fragment of a flint axe, a part of a grindstone used for stone axes and more. The finds may be dated to around 4000 BC or some time later.
Some of the flints from the field survey.
Together all the settlements, stray finds and graves shows that the area has been fairly intensively used under several periods under a very long time, from the latest part of the Mesolitic to early Iron Age or even further if you count the present farms, which are probably of medieval origin. That is a time span of some 6000 years – at least. Under the period around 4000 BC the area might even have had some sort of central function in the society of the time.
Although this place does not contain any spectacular finds, no gold, no fancy stuff, I still think it’s pretty cool. Especially as it is really to live with pre-history around the corner.
Friday, July 06, 2007
Stenen i tornet
I ett rum i tornet på Söderåkra kyrka står en gammal sten undanställd. Vid första anblicken en vanlig gråsten, men vid närmare påseende påtagligt kvadratisk och försedd med en uthuggen fris. Inte många känner till stenens existens och ännu färre känner antagligen till dess historia.
Stenen som nu förvaras i Söderåkra kyrkas torn. (Foto: Östen Jannert, Söderåkra Hembygdsgille).
För nästan 80 år sedan, närmare bestämt våren 1929 pågick arbetet med att utvidga kyrkogården åt öster. För arbetet hade ett åkerstycke som tidigare hört till Kollinge gård tagits i anspråk. Medan arbetarna höll på att chakta markområdet stötte de på en grundmur till en bygnad ungefär en halvmeter under jordytan. Arbetet avbröts och landsantikvarien i Kalmar, Manne Hofrén, tillkallades. En förmodligen inte särdeles noggran undersökning vidtog och i en mycket summarisk rapport till Riksantikvarien konstaterade Hofrén att det man hittat var källaren till ett hus. Källaren hade varit uppförd i gråsten och mätt ca 6x8 meter i storlek. Vid nordvästra hörnet fanns en trappa som bestod av tre kalkstensflisor och en av hörnstenarna vid trappan var den sten som nu står i kyrkans torn. I övrigt var det enda fynd som gjordes en liten hästsko. Efter undersökningen konstaterade Hofrén att källarmurarna "äro till avgörande hinder" och tillstånd gavs att ta bort lämningarna.
Vad det kunde ha varit för byggnad kunde aldrig utrönas, Hofrén kunde inte finna några uppgifter varken i arkiven eller hos lokalbefolkningen. Det kan antyda att lämningarna varit av hög ålder. Den dekorerade stenen är medeltida, men om det även gäller byggnaden kan inte avgöras. Sannolikt kommer stenen från den medeltida kyrkan i Söderåkra som anses uppförd under 1200-talet men revs på 1700-talet för att ersättas av den nuvarnde. Stenens placering vid källartrappen skulle då var sekundär. Men det är naturligtvis omöjligt att veta om den hamnade där i samband med att medeltidskyrkan revs eller om det skedde tidigare. På historiska kartor från 1820-talet finns ingen byggnad markerad inom det aktuella området, det utgjordes istället av åkermark.
Den medeltida kyrkan som revs på 1790-talet. Teckning av P Frigelius 1749.
Stenen med sin uthuggna fris har motsvarigheter i huggstensdetaljer från kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Båda dessa kyrkor uppfördes under 1200-talet och har varit mycket ovanliga byggnader. Båda kyrkorna hade flera våningar, både under och över själva kyrkorummet. Det mesta tyder på att deras byggnadsskede kan knytas till lokala storgårdar. I Kläckeberga har dessutom ett helt gårdskomplex från medeleltiden undersökts direkt norr om kyrkan. Den medeltida kyrkan i Söderåkra har av äldre teckningar att döma inte varit helt olik kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Kanske ett liknade skeende kan anas här och möjligheten finns naturligtvis att den påträffade källaren kan ha utgjort en del av en försvunnen medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan. En annan gissning anger att det möjligen skulle röra sig om resterna av ett gilleshus då det ska finnas uppgifter om ett medeltida gille i Söderåkra. Möjligheten att kontrollera det försvann desvärre med beslutet att rasera lämningarna på 1920-talet.
Kunskapen om medeltidens Söderåkra är mycket liten. I ett brev som kanske kan dateras till 1507 omtalas en Jeppe i Söderåkra och 1508 daterar Hemming Gadd två brev i Söderåkra där han också har mottagit brev från riksföreståndaren Svante Nilsson. På 1530-40-talen fanns bara två hemman i byn, det ena var klockarens går och det andra ett kronohemman. Därutöver fanns en utjord och en kvarn. Det är en märkligt blygsam bebyggelse för en kyrkby och sockencentrum. Men som redan nämnts kan det ha funnits ytterligare bebyggelse vid tiden då kyrkan bygdes och som försvunnit före 1500-talet. Den påträffade källaren och förhållandet i Kläckeberga styrker möjligheten. Förekomsten av utjordar kan också enligt flera forskare tolkas som spår av under medeltiden ödelagd bebyggelse.
Lämningarna antyder i vilket fall att kyrkonas närmiljöer ofta är förbisedda ur ett antikvariskt perspektiv. Det finns uppenbarligen all anledning att uppmärksamma dessa områden t ex när mark ska exploateras. I Söderåkra finns bara stenbumlingen i tornet kvar, som en nästan bortglömd ledtråd till hur den tidiga medeltidens Söderåkra kan ha gestaltat sig och varit organiserat.
Stenen som nu förvaras i Söderåkra kyrkas torn. (Foto: Östen Jannert, Söderåkra Hembygdsgille).
För nästan 80 år sedan, närmare bestämt våren 1929 pågick arbetet med att utvidga kyrkogården åt öster. För arbetet hade ett åkerstycke som tidigare hört till Kollinge gård tagits i anspråk. Medan arbetarna höll på att chakta markområdet stötte de på en grundmur till en bygnad ungefär en halvmeter under jordytan. Arbetet avbröts och landsantikvarien i Kalmar, Manne Hofrén, tillkallades. En förmodligen inte särdeles noggran undersökning vidtog och i en mycket summarisk rapport till Riksantikvarien konstaterade Hofrén att det man hittat var källaren till ett hus. Källaren hade varit uppförd i gråsten och mätt ca 6x8 meter i storlek. Vid nordvästra hörnet fanns en trappa som bestod av tre kalkstensflisor och en av hörnstenarna vid trappan var den sten som nu står i kyrkans torn. I övrigt var det enda fynd som gjordes en liten hästsko. Efter undersökningen konstaterade Hofrén att källarmurarna "äro till avgörande hinder" och tillstånd gavs att ta bort lämningarna.
Vad det kunde ha varit för byggnad kunde aldrig utrönas, Hofrén kunde inte finna några uppgifter varken i arkiven eller hos lokalbefolkningen. Det kan antyda att lämningarna varit av hög ålder. Den dekorerade stenen är medeltida, men om det även gäller byggnaden kan inte avgöras. Sannolikt kommer stenen från den medeltida kyrkan i Söderåkra som anses uppförd under 1200-talet men revs på 1700-talet för att ersättas av den nuvarnde. Stenens placering vid källartrappen skulle då var sekundär. Men det är naturligtvis omöjligt att veta om den hamnade där i samband med att medeltidskyrkan revs eller om det skedde tidigare. På historiska kartor från 1820-talet finns ingen byggnad markerad inom det aktuella området, det utgjordes istället av åkermark.
Den medeltida kyrkan som revs på 1790-talet. Teckning av P Frigelius 1749.
Stenen med sin uthuggna fris har motsvarigheter i huggstensdetaljer från kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Båda dessa kyrkor uppfördes under 1200-talet och har varit mycket ovanliga byggnader. Båda kyrkorna hade flera våningar, både under och över själva kyrkorummet. Det mesta tyder på att deras byggnadsskede kan knytas till lokala storgårdar. I Kläckeberga har dessutom ett helt gårdskomplex från medeleltiden undersökts direkt norr om kyrkan. Den medeltida kyrkan i Söderåkra har av äldre teckningar att döma inte varit helt olik kyrkorna i Halltorp och Kläckeberga. Kanske ett liknade skeende kan anas här och möjligheten finns naturligtvis att den påträffade källaren kan ha utgjort en del av en försvunnen medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan. En annan gissning anger att det möjligen skulle röra sig om resterna av ett gilleshus då det ska finnas uppgifter om ett medeltida gille i Söderåkra. Möjligheten att kontrollera det försvann desvärre med beslutet att rasera lämningarna på 1920-talet.
Kunskapen om medeltidens Söderåkra är mycket liten. I ett brev som kanske kan dateras till 1507 omtalas en Jeppe i Söderåkra och 1508 daterar Hemming Gadd två brev i Söderåkra där han också har mottagit brev från riksföreståndaren Svante Nilsson. På 1530-40-talen fanns bara två hemman i byn, det ena var klockarens går och det andra ett kronohemman. Därutöver fanns en utjord och en kvarn. Det är en märkligt blygsam bebyggelse för en kyrkby och sockencentrum. Men som redan nämnts kan det ha funnits ytterligare bebyggelse vid tiden då kyrkan bygdes och som försvunnit före 1500-talet. Den påträffade källaren och förhållandet i Kläckeberga styrker möjligheten. Förekomsten av utjordar kan också enligt flera forskare tolkas som spår av under medeltiden ödelagd bebyggelse.
Lämningarna antyder i vilket fall att kyrkonas närmiljöer ofta är förbisedda ur ett antikvariskt perspektiv. Det finns uppenbarligen all anledning att uppmärksamma dessa områden t ex när mark ska exploateras. I Söderåkra finns bara stenbumlingen i tornet kvar, som en nästan bortglömd ledtråd till hur den tidiga medeltidens Söderåkra kan ha gestaltat sig och varit organiserat.
Tuesday, July 03, 2007
Karttjänst för fornlämningar i Kalmar län
WebHGIS är namnet på en ny söktjänst där man kan se alla registrerade fornlämniongar i Kalmar län utmärkata på kartor. Tjänsten tillhandahålls av länsstyrelsen i Kalmar län och kan nås via deras hemsida eller genom att klicka på ordet WebHGIS som inleder denna text.
Kartorna har flera olika funktioner. Man kan zooma in och ut, välja de områden man vill titta på, sortera mellan att se "punkt" (enstaka fornlämningar eller lösfynd), "linje" och "yta" (fler fornlämningar eller fornlämning som täcker större yta, t ex en boplats). Det är också möjligt att klicka på fornlämningsmarkeringarna på kartan och bli direktlänkad till det digitala fornminnesregistret FMIS, som tillhandahålls av Riksantikvarieämbetet. Kartorna går även att skriva ut. Bland mycket annat.
Detta är ett ovärderligt verktyg för alla som är intresserade av eller på något sätt vill bedriva forskning som berör fornlämningarna i Kalmar län. All heder åt länsstyrelsen för den här möjligheten!
Så gå nu dit, utforska tjänstens möjligheter och gläd dig sedan åt denna resurs! (Obs: tjänsten kan vara periodvis beroendeframkallande för fornminnesnördar).
Kartorna har flera olika funktioner. Man kan zooma in och ut, välja de områden man vill titta på, sortera mellan att se "punkt" (enstaka fornlämningar eller lösfynd), "linje" och "yta" (fler fornlämningar eller fornlämning som täcker större yta, t ex en boplats). Det är också möjligt att klicka på fornlämningsmarkeringarna på kartan och bli direktlänkad till det digitala fornminnesregistret FMIS, som tillhandahålls av Riksantikvarieämbetet. Kartorna går även att skriva ut. Bland mycket annat.
Detta är ett ovärderligt verktyg för alla som är intresserade av eller på något sätt vill bedriva forskning som berör fornlämningarna i Kalmar län. All heder åt länsstyrelsen för den här möjligheten!
Så gå nu dit, utforska tjänstens möjligheter och gläd dig sedan åt denna resurs! (Obs: tjänsten kan vara periodvis beroendeframkallande för fornminnesnördar).
Subscribe to:
Posts (Atom)