Kalmar läns äldsta grav?

Under en arkeologisk förundersökning vid Köpingsvik på Öland har Kalmar läns museums arkeologer påträffat en grav som tros vara den äldsta som har hittats i Kalmar län, rapporterar lokaltidningarna Barometern och Östran idag (2007-09-25). Enligt arkeolog Ludvig Papmehl-Dufay kan man med ledning av underökningens resultat sluta sig till att graven är mins 6000 år gammal. Vad dessa "resultat" består av framgår däremot inte. Skelettet som var i ganska dåligt skick har transporterats till Länsmuseet i Kalmar där det ska konserveras och analyseras.

Den enda säkra gravgåva som påträffades var en flintskrapa placerad vid skelettets vänstra armbåge. Den döde hade lagts på rygg i graven med benen lätt böjda och med korslagda fötter. Den vänstra armen låg längs med sidan och den andra var lagd över magen.

Den äldsta grav man tidigare känt till var just omkring 6000 år gammal (dvs från övergången mellan äldre och yngre stenålder) och påträffades också på Öland, vid Alby 1970. Nu hoppas man att den "nya" graven ska vara betydligt äldre och ge ny viktig kunskap om Ölands äldre stenålder.

Se tidningsartiklarna med bilder HÄR och HÄR .

Tillägg 2007-09-26: De resultat som nämns ovan utan förklaring har idag fått sin förklaring. Ludvig (nämnde arkeolog) berättar i en kommentar att anledningen till att graven antas vara misnt 6000 år gammal är att den överlagrades av ett kulturlager. I detta lager påträffades pilspetsar, så kallade tvärpilar. Dateringen av tvärpilar är i och för sig en aning vag i Kalmarsundsregionen, sydskandinaviska typologier för tvärpilar är t ex inte tillämbara här. Men det bör ändå betyda att kulturlagret hamnar i tiden runt 4000 f Kr och att graven således måste vara äldre än så. Tack 'Ludde' för informationen!

Perspektiv från ovan

Att ha kontakter är alltid bra. Nyligen fixade min käre far några flygbilder från Bergkvara (4,5 mil söder om Kalmar) åt mig, genom en kontakt han träffat på jobbet. Här är en av bilderna, som ger lite perspektiv och visualisering av landskapet runt Bergkvara.

Överallt döljer det moderna landskapet lager av äldre landskap. Överallt har människorna under olika skeenden av historien satt sina spår, lämnat sina avtryck, påverkat och förändrat. Det finns inte många platser där ingen männsika någonsin har påverkat landskapet. Spåren av dessa aktiviteter kan vara mer eller mindra tydliga, mer eller mindre komplicerade att avläsa. Men de finns där, ibland kända av forskarna, ibland väntar de ännu på upptäckt.

En åker har inte alltid varit en åker, en skog inte alltid en skog, en stad inte alltid en stad. Det är inte så svårt att inse om man tänker efter lite. Låt oss titta på bilden (OBS, klicka på bilden för att se den i större format!!) som föreställer samhället fotograferat mot norr. För att se det historiska landskapet kring Bergkvara måste man tänka bort ALL bebyggelse. Från och med 1600-talet fanns en fast bebyggelse i anslutning till hamnen, sedan Bergkvara blivit lydköping under Kalmar och senare även under Karlskrona. Några byggnader ligger ännu i samma läge sedan denna tid.

Men före 1600-talet fanns inget av den bebyggelse som nu utgör Bergkvara samhälle. I stället fanns de fyra (ursprungligen fem) gårdarna i Skällenäs by. Skällenäs var aldrig en samlad by utan bestod av ett antal utspridda hemman med mellan en till tre gårdar vardera. Varje hemman utgjorde alltså en egen enhet inom bydomänen Skällenäs. Varför det var uppdelat på detta vis i stället för en samlad by, som var det vanliga, vet jag inte. Ett av hemmanen i Skällenäs är känt sedan 1487, men hela byn omtalas först på 1530-talet och bestod då av fyra sämjehemman och ett frälsehemman samt två utjordar. Förutom gårdarna fanns säkert även hamnen i någon form. I anslutning till denna hölls en årlig marknad som var kalmarborgarnas privilegium, det fick de en återbekräftelse på i ett privilegiebrev 1611. Sannolikt hade denna marknad medeltida anor.

På flygbilden kan man se platsen för tre av hemmanen. Skällenäs nr 1 låg väster om Bergkvara kapell men är sedan länge försvunnet. Det bestod av två gårdar och är kännt genom historiska kartor. Skällenäs nr 2 är också försvunnet, det bestod av tre gårdar som under slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet anslogs som lotshemman åt lotsarna i Bergkvara hamn. Platsen där hemmanet låg är belägen på en åkerkulle, centralt i bilden och har identifierats genom historiska kartor och en arkeologisk lösfyndsinventering. Detta ledde till att platsen nyligen registrerades som fornlämning (Raä 344 och 346), som tidigare har rapporterats (se HÄR och även HÄR ). Längst ner i bilden skymtar Skällenäs nr 4 som ännu ligger kvar på ursprungligt läge. Skällenäs nr 4 var frälsehemmanet och är känt sedan 1487 då Erik Trolle fick det i arv efter sin mor. Nedanför nr 4 och utanför bild ligger även Skällenäs nr 3 kvar på ursprungligt läge. Kvar finns också en vägsträckning som förbinder hemmanen 2, 4 och 3 (den streckade markeringen på bilden).

Närmast respektive gårdsläge fanns den centrala åkermarken. Åkerplättarna var ganska små och på dem fanns ofta stora mängder odlingsrösen. Utannför dessa åkrara fanns ängs- och betesmarker samt mindre åkerlyckor. Den blygsamma åkerarealen som skymtar i de historiska kartorna antyder att odlingen har varit av underordnad betydelse och att djurhållningen har varit den viktigaste näringen. Detta var gårdarnas inägor. Utanför dessa områden fanns större eller mindre utmarker som var mer eller mindre skogbevuxna. Här kunde man t ex hämta trä till ved och byggnation men även ha djur på bete.

Utöver detta är berrgkvarabygdens historia före 1600-talet sorgligt okänd. Men det finns förhållanden när man studerar Skällenäs som kan vara mycket intressanta. Tyvärr medger inte källmaterialet att denna historia kan berättas annat än som spekulationer. Och spekulationer som inte alls kan beläggas är vanskliga och bör undvikas, i all synnerhet om man gör anspråk på att vara vetenskaplig. Den historiska bergkvarabygden är i mångt och mycket ett försvunnet landskap. Men ändå tillräckligt närvarande för att man ska kunna åskådliggöra det på ett flygfotografi.

PS: Om man vill se historiska kartor från Skällenäs och andra gårdar kring Bergkvara rekomenderas varmt Lantmäteriets tjänst Histroiska kartor, se HÄR .

Fvt mer pk än f kr?

Nej, f.v.t. är inte en läspandes försök att uttala den bekanta förkortningen för Sveriges television. Tvärt emot vad mången arkeologiskt insatt skulle kunna tro är det inte heller en förkortning av tidsperioden folkvandringstid. Fvt och evt är istället ett resultat av den aldrig ändande strävan efter politisk korrekthet. Förkortningarna ska utläsas Före Vår Tideräkning och Efter Vår Tideräkning. Dessa förkortningar börjar här och var så smått ersätta de gamla invanda f Kr och e kr (som väl i stort sett alla vet betyder före respektive efter Kristus).

Eftersom det här är nytt och för den intet ont anande allmänheten kanske en aning förvirrande så tänkte jag härmed dra mitt strå till stacken i upplysningens och kunskapsförmedlingens namn. Tanken med de nya förkortningarna är naturligtvis att det här med att hänga upp tideräkningen på Kristus skulle vara anstötligt för de individer som bekänner sig till en annan tro än kritendomen, alternativt inte har någon religiös tro. Men frågan är om inte resonemanget bakom de nya förkortningarna biter sig självt i svansen i flera avseenden. För det första så måste man ju definiera vad man menar med "vår tideräkning" eftersom det inte på något vis är självklart. Och då är man ändå tillbaka vid att det handlar om före och efter Kristi födelse. För det andra är väl det här med "vår" i såfall lika anstötligt för icke-kristna. För exempelvis en muslim är före och efter kristi födelse ju knappast "vår" tideräkning och således ställs alla som inte bekänner sig till kristendomen utanför i alla fall. För det tredje har det under lång tid gått aldeles utmärkt för majoriteten svensktalande att använda förkortningarna f kr och e kr som helt värdeneutrala tidsangivelser. Och det borde inte ha ändrats under den sensate tiden.

Jag tror inte att varken muslimer, ateister eller vilka det vara månde kommer att känna sig lyckligare eller mer förstådda och integrerade i vårat svenska mångkulturella samhälle för att man ändrar förkortningarna för tideräkningen. Och ska man vara politiskt korrekt borde det väl heta något i stil med f.d.t.d.d.s.b.s.t.k.a.a.j.f.v.d.i.u.a.s.a.f.s.t.t., dvs "före den tidpunkt då de som bekänner sig till kristendomen anser att Jesus föddes vilket dock inte utesluter andra sätt att förhålla sig till tideräkning". En sådan förkortning skulle nog kännas en aning otymplig i tal och skrift så därför får ni som läser AHIMKAR helt enkelt finna er i att jag kommer att hålla fast vid de gamla vanliga förkortningarna f kr och e kr, i en helt religiöst värdeneutral betydelse.

För att avsluta med frågan i rubriken: är fvt mer pk (politiskt korrekt) än f kr så blir svaret såvitt jag kan bedöma NEJ.

Massor med hällristningar i Blekinge

Nu blir det en liten tripp över Smålandsgränsen ner i Blekinge, vår kära granne i söder. Under sommaren har länsmuseet och länsstyrelen i Blekinge påbörjat en inventering av hällristningar på Torhamnslandet. Och inventeringarna gav resutat. 48 nya lokaler med hällristningar kunde registreras, vilket väl får anses ganska bra jobbat! Man har koncentrerat inventeringarna kring tidigare kända lokaler, bl a kring Hästhallen som är den plats man kan se en del av på fotot ovan.


Området där inventeringarna ägt rum. (Bild: Blekinge museum)

Motiven på de nya hällristningslokalerna bestod mest av skålgropar, men även skeppsbilder och en välgjord bild av en kronhjort.

I samband med inventeringarna påträffades också ett antal gravar, bl a ett gravfält från bronsåldern med åtta runda stensättningar. Fynden betraktas som mycket intressanta och kommer att bli viktiga pusselbitar för en ökad kunskap om de märkliga bilderna och deras samspel med gravar, odlingsmark och bebyggelse.

Mer att läsa HÄR och HÄR .

"Med en enkel tullipan..."

Ett år har passerat sedan jag startade min anspråkslösa (och till ämnet något smala) blogg AHIMKAR. Något segertåg över världen har det väl inte varit tal om, av flera anledningar som t ex att svenska inte är ett världsspråk och att Kalmarsundsregionens historia torde ha ett begränsat antal fans. Men på ett regionalt plan har projektet mötts av en del uppskattning och vid några tillfällen har denna uppskattning även sträkt sig över större geografiska avstånd.

När jag började blogga för ett år sedan så var det här med att blogga om arkeologi inte så stort, det fanns så vitt jag vet bara en svensk blogg som då redan ägnade sig åt detta ämne (Martin Rundkvist). Nu finns det en hel liten bunt bloggar som är inne på arkeologi i olika former och på olika ambitionsnivåer.

Hur har året som gått varit då? Sedan jag började räkna besökare har AHIMKAR haft en bit över 4000 besök. Inte i närheten av "de stora drakarna" som Aardvarchaeology och Arkland men inte så illa pinkat ändå med tanke på tidigare nämnda ämnesrelaterade begränsning. Statistiken för 2007 så här långt visar på en svag start på året men med en del toppar från och med mars månad. Dessa toppar sammanfaller med tidpunkterna för nya inlägg eller när ett inlägg blivit länkat någon annan stans. En jättetopp finns i maj och beror av det enda faktum att jag hade den osannolika turen att sparka upp en bit romersk importkeramik, Terra sigillata, i en rotvälta i början av den månaden. Sålunda såg onsdagen den 16 maj 243 besök, att jämföra med medeltalet 15 besök / dag. Diagramet ovan visar antalet besök / vecka under 2007 fram till dags dato.

Ett år har gått och må det bli många fler med (förhoppningsvis) intressanta och insiktsfulla (nåja...) inlägg. Nu hoppas jag att ni alla vill utbrista i ett fyrfaldigt leve, leve bloggen hipp hipp......... nähä, slipp då!

En stadsgrävning och en "byavandring"

I senaste inlägget hävdade jag att det är svårt att få veta vad som händer inom arkeologin i Kalmar län. Det är det fortarande. Men nu har i alla fall lokalpressen rapporterat om ännu en utgrävning, se HÄR och HÄR .

Denna gång är det fråga om en mindre undersökning i gamla stan i Kalmar, inte så långt ifrån det omtalade nya konstmuseet i stadsparken. Kalmar läns museums arkeologer Cecilia Ring och Arvo Pajusi visar upp en nyupptäckt stenhusgrund som kommer att ändra den antagna vägsträckningen för Sandvikargatan i Dagmar Sellings klassiska rekonstruktionskarta över medeltidsstaden. I närheten av den nu aktuella platsen grävdes det för övrigt också 1987.

Den nyfunna stenhusgrunden pekar på ett älbärgat senmedeltida hushåll, vilket också styrks av fynd av fönsterglas-skärvor rapporterar tidningen Barometern, medan Östra Småland konstaterar att fynden mest bestod av en hel del ben och några krukskärvor från 1600-talet. Tidspressen och det begränsade sökområdet gör att kunskapen om bygnaden blir knapphändig. Undersökningen omfattar dessutom bara de övre lagren, medan de medeltida lagren komme att täckas över av Parkförvaltningens nya lokaler. Allt enligt den nya trenden att fornlämningar inte ska undersökas ordentligt utan täckas över så att de kan "bevaras åt framtiden" (läs: spara pengar åt exploatören). Ring och Pajusi är enligt tidningarna trots detta förhållandevis nöjda med resultaten av undersökningen, som skall vara avslutad idag (onsdag 070905).

I bästa fall kan man ju hoppas på utökad grävverksamhet i Kalmarområdet framöver då kommunen har storslagan planer för staden expansion. Bl a ska en större mängd bostäder byggas så att Kalmar och förorten Lindsdal (norr om staden) med tiden ska växa ihop. Men man får väl räkna med att kommunen kommer att göra allt som står i dess makt för att slingra sig undan arkeologin. Man kunde önska att de såg en aning mer mervärde och en aning mindre merkostnad i kulturmiljön...

På tal om ovan nämnde arkeolog Arvo Pajusi kan det också meddelas att denne kommer att leda en "byavandring" i Fastlycke utanför Söderåkra på lördag (8 september), i regi av Söderåkra hembygdsgille. Tyvärr har jag själv ingen möjlighet att delta men om någon annan skulle känna sig hugad så är det samling vid Söderåkra hembygsgård kl 10:00 nämnda dag.

Undersökning på Öland

Att ha koll på vad som pågår inom den arkeologiska verksamheten i Kalmar län är verkligen ingen lätt uppgift. Mycket av det som görs har en tendens att passera i stort sett obemärkt förbi.
Då och då sipprar emellertid nyheter om pågående undersökningar ut i lokalpressen. Sålunda rapporterar t ex tidningen Östra Småland (2007-09-01) att en boplatsundersökning pågår vid Blå Rör, Björkviken på Öland. Efter avbaning av ett större område där det ska byggas lägenheter framträdde ett flertal anläggningar i form av härdar eller dylikt, rapporterar tdningen. Några anmärkningsvärda fynd hade inte gjorts när artikeln skrevs. Några brända ben och en kolgrop (ska vara kokgrop?) har hittats berättar antikvarie Kenneth Alexandersson vid Kalmar läns museum för tidningen. Boplatsen är intressant då den ligger nära Ölands största bronsåldersröse, Blå Rör.

Länk till artikeln HÄR .

En nästan okänd bronskittel

Broby är en by i Voxtorps socken på Möres kustslätt söder om Kalmar. Broby och Voxtorp är högst intressanta platser för den som vill sudera regionens historia under yngre järnålder och medeltid. Men uppenbarligen kan platsens historia ha varit nog så intressant redan under äldre järnålder.

Tack vare Historiska Museets utmärkta SÖKFUNKTIONER har man dygnet runt tillgång till mängder av intressanta fynd som gjorts i vårt avlånga land genom åren. Många av dessa fynd är i stort sett okända för en bredare allmänhet, men kan ibland vara ouppmärksammade av forskarna också. När jag en dag satt och bläddrade i den digitala katalogen över Voxtorp socken stötte jag på just ett sådant fynd.

SHM 22999 är beskrivet som ett "9,5 cm långt kantfragment med rest av öra till en bronskittel". Fyndet hamnade i Historiska museets samlingar i samband med den första fornminnesinventeringen av socknen 1942, då det lämnades som gåva av en Enok Pettersson till fornminnesinventeraren "filosofie studeranden B. Einerstam". Fyndet hade Enok Pettersson gjort "300 meter söder om Brobyholm". I ett tackbrev från Riksantikvarieämbetet konstateras att fyndet "...uppenbarligen utgör ett fragment av en såsom gravkärl använd kittel från århundradena närmast efter Kristi födelse".

Fragmentet av bronskitteln (nederst till vänster) SHM 22999. (Foto: Karl Axel Lindwall, SHMM bild 11595).

Vad är det för spännande med det här då? Jo, bronskärl av den typ det här torde röra sig om är inte direkt vanliga fynd, speciellt inte i Småland och var inte heller något som kreti och pleti kunde strö omkring sig på den tiden då det begav sig. Tiden då det begav sig bör vara romersk järnålder 0-400 e Kr eller möjligen folkvandringstid 400-55o e kr. Kärlet är ett importföremål som härstammar från romarriket och den som begravdes i det (om det nu kommer från en bortodlad grav) var säkerligen inte vem som hellst.

Småland kryllar som sagt inte av romerska importföremål - saker som i Skandinavien var rena lyxartiklar. Förutom ett antal romerska mynt som koncentrerar sig dels till Möreområdet och dels till Tjustbygden i norra Kalmar län, kan jag på rak arm bra komma på ett småländsk fynd av romersk import. Det fyndet gjordes av mig själv för bara några månader sedan och består av en keramikskärva av en typ som kallas Terra sigillata. Men, om det inte kryllar av romersk import och annan lyx under äldre järnålder i Småland så råder det motsatta förhållandet om man gör den korta färden över Kalmar sund till Öland. Öland är ett av skandinaviens rikaste områden på exklusiva fynd från rommartiden. Att ölänningarna skulle släppa ifrån sig en eller annan "pryttel" till någon välbeställd fastlänning i de regionala utbytesnätverken var väl oundvikligt. Sannolikt har såväl bronskittlen från Broby som nämnda Terrs sigillata-skärva mellanlandat på ön.

Kontenta: de bästa fynden görs inte nödvändigtvis alltid ute i backen, man kan lika väl råka "gräva upp dem" i magasinen och arkiven.