Vad är det?

Förra året var mina kompisar i Söderåkra hembygdsgille ute och gjorde en inventering av en åker söder om Bergkvara. Ett litet fyndmaterial med bl a några flintbitar blev resultatet. Men man hittade även det stenföremål som ni ser på bilderna här nedan.

Det spontana förslaget på vad det är för något var nätsänke. Och det kan det väl kanske vara? Men det är också påtagligt likt de eldslagningsstenar som brukar knytas till äldre järnålder. De senare brukar dock vara tillverkade av andra bergarter, så vitt jag vet. Det aktuella föremålet är tillverkat av sandsten. Måtten är 7,2 cm lång, 3,9 cm bred och 2,2 cm tjock.

Nätsänke? Eldslagningssten? Något annat? Vad tror ni, kära läsare?

Massor med hällristningar i Blekinge

Nu blir det en liten tripp över Smålandsgränsen ner i Blekinge, vår kära granne i söder. Under sommaren har länsmuseet och länsstyrelen i Blekinge påbörjat en inventering av hällristningar på Torhamnslandet. Och inventeringarna gav resutat. 48 nya lokaler med hällristningar kunde registreras, vilket väl får anses ganska bra jobbat! Man har koncentrerat inventeringarna kring tidigare kända lokaler, bl a kring Hästhallen som är den plats man kan se en del av på fotot ovan.


Området där inventeringarna ägt rum. (Bild: Blekinge museum)

Motiven på de nya hällristningslokalerna bestod mest av skålgropar, men även skeppsbilder och en välgjord bild av en kronhjort.

I samband med inventeringarna påträffades också ett antal gravar, bl a ett gravfält från bronsåldern med åtta runda stensättningar. Fynden betraktas som mycket intressanta och kommer att bli viktiga pusselbitar för en ökad kunskap om de märkliga bilderna och deras samspel med gravar, odlingsmark och bebyggelse.

Mer att läsa HÄR och HÄR .

Pre-history around the corner

Today I will try to blogg in English for the first time. I hope it’ll be understandable… The reason that I do this is that I will submit this entry to the soon uppcoming “your nearest site – carnival” on the Aardvarchaeology blog.


Some year ago I held an outdoor lecture about the area in question, here standing by the finds that the farmers had done on therir fields where the settlements are located. I realized that unfortunatley I have no pic on the actual settlements, but that is just some fields anyway, looking like every other fields.

One of the nearest archaeological sites of where I live (or actually where I used to live) is a couple of settlements lying more or less outside the door of my parents house south of the small village Bergkvara along the South-east coast of Småland in southern Sweden. The sites are known by the National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet) as nr 256 and 257 and they consist of a fairly large number of ancient artefacts ploughed up by the farmers owning the land. Most of the finds belongs to the Stone Age and are of types that can be dated to between ca 8300-1800 BC. But there are also a few artefacts that belongs to the Bronze Age and early Iron Age 1800-500 BC and 500 BC – 400 AD. The presence of those latter periods is also supported by the existence of a Bronze Age cairn and a small Iron Age cemetery close nearby. There are also a lot of stray finds from the Stone Age in the surroundings.

None of the places has ever been excavated. Although I had the opportunity to do some field surveys in the area a few years ago. This resulted in one new settlement (registered under number 78 by the Board). The finds consisted of more than 200 knapped flint pieces mostly of a certain flint type named “Kristianstad flint” after the region in north east Scania where it originally came from. Among the finds where a transverse arrowhead, some scrapers, a very small fragment of a flint axe, a part of a grindstone used for stone axes and more. The finds may be dated to around 4000 BC or some time later.

Some of the flints from the field survey.

Together all the settlements, stray finds and graves shows that the area has been fairly intensively used under several periods under a very long time, from the latest part of the Mesolitic to early Iron Age or even further if you count the present farms, which are probably of medieval origin. That is a time span of some 6000 years – at least. Under the period around 4000 BC the area might even have had some sort of central function in the society of the time.

Although this place does not contain any spectacular finds, no gold, no fancy stuff, I still think it’s pretty cool. Especially as it is really to live with pre-history around the corner.

Vad för slag av beslag?

När man är ute på åkrarna och klafsar som jag så hittar man ibland en del lustiga saker som man kan vrida och vända på i evigheter utan att komma fram till vad det är. Ofta är det mest sentida skräp som kanske visar sig vara en trasig bit från något jordbruksredskap eller liknande. Men understundom kan det vara fråga om saker som nog kan vara av tämligen hög ålder och representera någon form av mänskliga aktiviteter för länge sedan. Sådana vi kallar "arkeologiska fynd".

För något år sedan gjorde jag en hastig inventering av en åker i Södra Möre. Resultatet var magert och bestod av en handfull flintbitar, något glasfragment och ett litet metallbleck med två "knoppar" på ena sidan.

Beslaget i fråga, fram och baksida. (Foto: förf.).

Det är det lilla metallblecket som jag är intresserad av. Det är uppenbarligen någon typ av beslag. Det är ca 2 x 1,5 cm stort, tillverkat av en ljus metall (silver??) och täckt av ett lager stenhård ingrodd jord. "Knopparna" eller "piggarna" på baksidan är naturligtvis till för att kunna fästa beslaget vid något föremål. Framsidan är dekorerad med en u-formad figur som omsluter ett klot omgivna av en tjock ram. Utanför ramen är en pärlbård och slutligen ytterligare en ram som utgör beslagets kanter, med en lätt avfasning utåt.

De enda fornlämningarna i direkt närhet till åkern är ett område med odlingslämningar och ett äldre gårdsläge, känt via historiska kartor sedan början av 1700-talet och övergivet före 1845. Ortnamnet är känt sedan 1530-talet. På lite längre avstånd finns boplatslämningar av stenålderskaraktär och ett litet gravfält från järnåldern.

Vad jag kort och gott vill veta är om någon vet vad det är för ett beslag. Har någon kanske stött på något liknande nån gång? Hur gammalt kan det vara? Alla tankar, idéer eller identifikationer emottages med största tacksamhet!

Fynd ur åkrarna - om lösfyndsinventeringar

Tiden går och julhelgerna är sedan länge överstökade för den här gången. Så mycket skrivande har det inte blivit här på ett tag av många anledningar. Jag är t ex inte bara arkeolog, jag är också förälder till ett tvåårigt litet yrväder som vissa dagar kan få stormen Per att framstå som en stilla sommarbris... Nåväl, lite bot och bättring ska jag försöka åstadkomman nu, med 2007 års första blogginlägg på AHIMKAR.



Jag har ända sedan tidiga tonåren varit road av fältinventeringar i åkermark. Den gången var det varken med ett speciellt systematiskt eller vetenskapligt förfarande. I dag är det med helt andra ambitioner jag ibland ger mig ut på någon åker som ser lovande ut. Det är emellertid inte en helt okomplicerad sysslesättning, det krävs kunskap för att förstå vad man hittar och vad man förväntas göra med sina eventuella fynd, det finns lagar och regler som måste följas och så vidare.

Det är inte helt ovanligt att folk undrar varför jag håller på med det. Vad har det för värde? Jag menar att sådana inventeringar, hanterade på rätt sätt, har ett stort värde, speciellt i områden där bosättningsmönster, kronologier och fornlämningsbild är dåligt kända. Och det kan man på olika vis hävda är fallet i Möre. Dessutom är det en utmärkt metod för att frambringa ett källmaterial utan att göra något egentligt ingrepp i själva fornlämningen. Naturligtvis kan man aldrig komma i närheten av den kunskap man får genom en arkeologisk utgrävning. Men man kan ändå komma en bit på vägen och ofta längre än vad många tror.

Som metod är en åkermarksinventering egentligen inte så avancerad. Man börjar med att se ut en lämplig plats. Därefter hoppar man i sina gröna gummistövlar (eller andra lämpliga skodon ifall man inte är lycklig ägare av just ett par gröna gummistövlar) och travar ut på den utsedda åkern. Man ber en stilla bön att bonden inte har spridit ut gödsel ovanpå hela härligheten och sedan sätter man igån att spana efter fynd som kan säga något om platsen (hur väl man lyckas med det är inte enbart en fråga om inventerarens skicklighet och platsens fyndtäthet, saker som väder och ljus och om jurden är fuktig eller torr spelar också en viktig roll). När, eller snarare om, man hittar något kan det vara lämpligt att på t ex en karta markera var man gjorde fyndet och vad det bestod av. När man travat runt ett tag och anser sig någorlunda ha täckt in ytan så återvänder man hem med sin eventuella skörd. Det är kanske egentligen först då som det börjar ställas lite större krvav på kunskap. När fyndens ska sorteras, bestämmas och tolkas.

Det är viktigt att fynden avlockas så mycket kunskap som möjligt. Ju mer man kan veta desto bättre naturligtvis. Exakt hur mycket man kan veta och hur beror på omständigheterna. En inventering kan ge väldigt varierande resultat och typer av fynd. Som redan nämnts finns det stora källkritiska aspekter att ta hänsyn till. Ett ytplockat material kan mycket sällan ges någon absolut datering eller tolkning. Det kan inte relateras till några strukturer och stratigrafier (lagerförhållanden) som är fallet vid en utgrävning. Ofta får man vara glad om man kan ge fyndplatsen en någorlunda preciserad datering och säga något om vad den representerar för typ av aktiviteter. Är fyndmaterialet tillräckligt stort kan det ibland vara möjligt att göra en djupare analys och t ex jämföra det med andra bättre dokumenterade (arkeologiskt utgrävda) lokaler. I bästa fall kan fynden relateras till ett sammanhang och det går att få fram en bättre tolkning och förståelse.

Några kortfattade exempel på fyndmaterialstyper följer nedan:

Detta är en del av ett inventeringsmaterial från Påboda / Ragnabo i Söderåkra socken (S. Möre). Fyndet dominerades klart av så kallad Kristianstadsflinta, en svart flinta med vita fläckar. Kristianstadsflintan var under en stor del av stenåldern den dominerande råvaran för stensmidet i Möre. Speciellt dominant verkar Kristianstadsflintan ha varit under senmesolitikum och tidigneolitikum (med viss kontinuitet in i mellanneolitikum). I det här fallet kanske en period som omfattar tiden ca 5000 - 3000 f Kr. Tillsammans med förekomsten av en trindyxa, höjdförhållandena över havet och jämförelser med andra material kan man kanske ge fyndet en grovt uppskattad datering till tiden runt 4000 f Kr fram till ca 3000 f Kr. Under den här tiden existerade ett antal mycket stora boplatser i längs fastlandskusten från Blekinge och upp längs Småland. Dessa boplatser kallas basboplatser och kännetecknas av mycket stora fyndmaterial tydligt dominerade av just Kristianstadsflinta och en lång platskontinuitet. Man har tolkat basboplatserna som ett slags centrala mötesplatser som bl a har varit knutpunkter i ett kontakt- och utbytesnätverk. Det aktuella inventeringsfyndet kan genom materialsammansättningen kanske tolkas som en plats som ingått i samma "kulturkrets" som basboplatserna. Påboda / Ragnabofyndet reprsenterar sannolikt en mer ordinär "normalboplats", men kan ha ingått i ett nätverk där basboplaserna var ett slags noder.

Fornlämningar är inte alltid från forntiden. Att påträffa enstaka föremål som någon keramikskärva från historisk tid (ca 1000 e Kr och framåt) är mycket vanligt, det kan t ex vara avfall från gårdarna som följt med ut på åkrarana genom gödslig. Men ibland påträffar man spår av gårdslägen, hela övergivna byar eller andra verksamhetsplatser i åkermark. Fynden på bilden kommer från Skällenäs vid Bergkvara (Söderåkra socken, S. Möre). Platsen lokaliserades genom en historisk karta där ett nu försvunnet gårdsläge med tre gårdar fanns markerat. En inventering avslöjade ett rikligt fyndmaterial som främst bestod av keramik (yngre rödgods, flintgods/fajans, porslin m m), kritpipor, glas med mera, men påvisade även spår av att järnhantering bedrivits. Fynden kan i allt vesäntligt dateras till 16 - 1800-tal. Under den här tiden utgjorde platsen hemmanet Skällenäs nr 2 som under sent 1600-tal genom byte tillföll kronan och anslogs som lotshemman för lotsarna vid Bergkvara hamn. Redan på 1500-talet bestod Skällenäs av ett antal så kallade sämjehemman (ett skattetekniskt begrepp) och det är rimligt att anta att Skällenäs nr 2 var ett av dem. Det är fullt tänkbart att gårdsläget har medeltida anor, men inga fynd kan ännu bekräfta det. Platsen kan anses vara av stort värde som forskningsobjekt och som källa till kunskap om det här områdets historia från medeltid till

1800-tal.

Bilden ovan visar ett fantasidjur i slilver och guld. Fyndet är från Uppåkra i Skåne och kan dateras till 700-talet e Kr. Tanken är att det ska få illustrera ett par dilemman. I Småland är det oerhört ovanligt att hitta metallföremål vid inventeringar. Hittar man något är det oftast någon rostig gammal spik eller liknande. Man kan undra om det beror på att det inte funnists några metallföremål eller på vår oförmåga att hitta dem. Helt säkert har männsikorna tillänat sig olika föremål av metall även i Småland, även om de ofta inte utgjorde någon stor andel av den materiella kulturen (något som bör ha varierat mellan olika sociala miljöer). Förklaringen ligger snarare i att de relativt få metallföremålen är svåra att hitta i kombination med att många gårdar allt sedan yngre järnålder legat på samma plats som den nuvarande bebyggelsen. En metod för att lokalisera metallföremål är metalldetektorinventeringar. Det ovan nämnda, extremt fyndrika, Uppåkra är ett exempel på vad man kan åstadkomma när metalldetektorer används på rätt sätt. I Sverige är emellertid användande av metalldetektor utan särskillt tillstånd olagligt (främst för att hindra plundring och förstörelse av fornlämningar). Myndigheterna är normalt mycket restriktiva med att lämna ut dylika tillstånd. Samtidigt kan det vara relevant att diskutera om det inte borde ske en viss uppmjukning av myndigheternas negativa inställning till användade av metalldetektorer. Naturligtvis förutsatt att detekteringen enbart brukas som ett redskap för forskningen och kulturmiljöarbetet. Fornlämningar i åkermark är ett utsatt kulturarv, genom intensiv djupplöjning och miljöförstöring m m. Som det ser ut i dagsläget kommer många fornlämningar att förstöras och försvinna innan de ens kan lokaliseras och än mindre bidra till kunskapen om det förflutna. När kravet på att bevara i själva verket leder till att värdefulla fornlämningsmiljöer förstörs eller i värsta fall utplånas, är det inte då åtminstone dags att börja diskutera alternativa lösningar och strategier?

På jakt efter fornlämningar

Lördagen den 9 september var en strålande vacker dag. Just denna dag skulle ägnas åt att göra lösfyndsinventeringar i åkermark i Söderåkra socken i södra Möre. Inventeringen var ett samarbete mellan mig och Söderåkra hembygdsgille och jag utförde den som "projektledare" för en grupp om 16 glada amatörinventerare, de flesta hembygdsgillets medlemmar.


Del av Kalmar län med Möre och Söderåkra socken (Smålands sydligaste kustocken).

Morgonen inleddes med en rekognoseringstur med syfte att bestämma vilken eller vilka platser som skulle bli föremål för inventeringarna. Valet föll slutligen på en åker belägen på en fastighet med namnet Bruatorp 2:1, strax söder om det lilla samhället Söderåkra. På åkern fanns några mjuka höjder som såg lovande ut, bl a en med sluttning ner mot en liten å (Bruatorpsån). På åkern låg dessutom två rösen från bronsåldern. Således såväl goda förutsättningar att hitta äldre boplatslämningar som en lockande möjlighet att finna spår efter bortodlade gravar.


Söderåkra socken med i texten omnämnda platser.

Väl samlade var förväntningarna ganska höga och nyfikenheten på vad plogen kunde ha blottlagt stor. Inventeringen tillgick på klassiskt sätt. Vi stälde upp oss på rad med ett par meters mellanrum och gick sedan över åkerytan. Varje fynd prickades in på en karta och gavs ett fyndnummer, varefter det kortfattat beskrevs i en anteckningsbok.

Fynden då? Några mängder med fynd blev det kanppast. Mest var det sådant som kan ges sentida dateringar (17-1800-tal). På kullen med sluttning mot Bruatorpsån hittades, inte helt överraskande, några bitar flinta och en klump järnslagg. Bland flintorna kan speciellt nämnas en del av en så kallad skivskrapa och ett spånliknande, delvis bearbetat avslag. Båda av grå, sydskandinavisk flinta. Tillsammans med det goda läget får detta anses vara en förhållandevis tydlig boplatsindikation med en möjlig datering till mesolitikum (äldre stenålder). Dvs tiden kring 4000 f Kr eller äldre. Någon entydig kronologi för denna typ av föremål finns dock inte i Möreområdet och inget hindrar att bosättningen kan ha dateringar in i yngre stenålder. Under bronsålder (1800-500 f Kr) kan man däremot vara säker på att ingen har bott här, då har platsen varit upplåten till de stora gravrösen som ännu tronar på åkerns högsta punkter.


Del av skivskrapa, funnen på den norra höjden på åkern i Bruatorp.

I en sluttning på åkerns södra del påträffades ett ensamt spån av sydskandinavisk flinta. Möjligen representerar det en "aktivitetsyta" som sträcker sig in under den söder om åkern belägna bebyggelsen.


Spånet som påträffades på åkerns södra del.

Trots knapphändiga fynd fick jag intrycket att de flesta deltagarna uppfattade inventeringen som både rolig och lärorik. Det fina vädret gjorde förståss sitt till för att uppmuntra den goda stämningen. Och fassinationen över att hålla ett mångtusenårigt föremål i sin hnd, tappat eller bortkastat av någon som bodde på samma plats får så länge sedan, var inte att ta msite på. Dessutom gav inventeringarna möjlighet för deltagarna att komma närmare de arkeologiska metoderna och själva få göra en liten "forskningsinsats". Och för den allmänna förståelsen och acceptansen för arkeologer och arkeologiskt arbete är sådana små tillfällen ovärderliga.

En liten tapper skara inventerare följde också med på fortsatt "upptäcktsfärd" under eftermiddagen. Bl a inventerades en åker vid Ekaryd utanför Söderåkra. Denna inventering såg inte ut att ge någonting, förrän precis i "slutminuten", då ett litet flintavslag låg där i jorden och lyste i solskenet.

I södra delen av socknen, några kilometer söder om samhället Bergkvara, på fastigheten Gata 1:6, gjordes slutligen en inventering av en åker som såg ut att kunna vara ett bra boplatsläge. En del eventuella kvartsavslag, en bit så kallad Kristianstadslinta och ett spån kunde samlas in. Spånet var av för regionen sällsynta dimensioner, 8,7 cm långt och 4,5 cm brett. Det för med sitt utseende kanske närmast tankarna mot bronsålder. Tyvärr var fyndmaterialet för litet för att kunna utgöra något säkert dateringsunderlag. Men i närområdet finns gott om lösfynd från sennelolitikum och även några bronsåldersrösen. Så en datering av platsen till slutet av stenålder- bronsålder skulle inte vara förvånande.


Det stora spånet från Gata, söder om Bergkvara.



Några av "de glada inventerarna" på åkern vid Bruatorp, strax utanför Söderåkra.

Till sist: på denna blog kommer fortlöpande resultat från inventeringar, funderingar, tolkningsörslag m m att preseneras. Men jag kommer också att försöka presentera resultat från utgrävningar och annan arkeologisk verksamhet som bedrivs i regionen, men som sällan får någon spridning utanför väggarna på den institution som utfört t ex utgrävningen. Det mesta kommer att beröra Möre och Kalmarsundsområdet, men jag kommer ibland också använda blogen som ett forum för att diskutera eller försöka väcka debatt kring mer "allmänarkeologiska" frågor. Så välkommen hit och välkommen åter!